Hjälp!

Nu har det hänt. Vi har fått ett brev från kommunen. Lilltroll har fått förskoleplats, på vårt förstahandsval. Jättekul såklart men plötsligt står man där och inser att det lilla lilla trollet börjar bli stor. Kan hon verkligen börja på "dagis"?

Det känns så stort och otäckt att trollet ska slängas ut i stora världen. Missförstå mig nu inte. Jag är övertygad om att Lilltroll kommer att klara sig galant i den stora världen. Det är JAG som kommer att ha så svårt för förändringen. Håll tummarna för att jag ska klara mig igenom detta med hedern i behåll ;-)

Sova? Överskattat! =)

Lilltroll höll igång halva natten och trots att stackars trollfar hade "trollnatt" så vaknade jag med små mellanrum och frågade mig själv hur jag skulle klara av dagen som komma skulle. Någonstans runt 5 hade jag kommit på hur jag skulle lägga upp dagen för att få det nödvändigaste gjort .

Vid 7-snåret hörde jag på muttret från Lilltrolls rum att hon promenerade på trollfars sista trötta nerver och gick upp för att erbjuda mig att hjälpa till. På två sekunder stod jag med ett klängigt troll i famnen och hörde trollfar masa sig till dubbelsängen. Men ni ska inte tro att Lilltroll ville sova mer trots mer eller mindre konstant gäspande. Inte heller gick det bra att leka med sina saker medan jag låg ner och blundade.

Minsta motgång ledde till sammanbrott. Fyra uppbygda legoklossar välte - sammanbrott. Nalle låg för långt in i spjälsängen för att nås av troll - sammanbrott. Lilltroll tappade balansen och satte sig på rumpan (på en tjock matta med blöja som ytterligare stötdämpning) - sammanbrott, Lilltroll lyckas inte med handkraft trycka en av pinnarna i bultbrädan - sammanbrott o.s.v. När trollfar vaknade njöt vi dock av den underbara känslan att inte vara ensam. Med gemensam ansträngning höll vi trollet hyfsat nöjt och runt 10.00 slocknade hon i min famn och jag bar in henne till spjälsängen. Sedan kramade trötta trollföräldrarna om varandra och konstaterade att vi är lyckliga som har varandra och ett underbart Lilltroll. Efter en tupplur på nästan en och en halv timme var det ett helt annat troll vi fick äran att umgås med även om hon fortfarande var rejält trött.

Nu håller vi tummarna för en lugn natt för hela familjen troll.
Puss å kram
-syns på stan ;-)

Detta har hänt...

Till alla er som undrar vad Andelieb pysslar med som är så viktigt att hon aldrig skriver i sin blogg, här kommer svaret:

Hela förra veckan ägnades åt påbörjandet av badrumsrenovering. Min ömma moder och fader var vänliga nog att komma hit en hel vecka och hjälpa till. Fadern är ju insatt i det där med rör till skillnad från familjen troll. Det har rivits och spacklats. I helgen var även min broder d.ä. här och spacklade snabbt som vinden så det har gått undan. I skrivande stund är svärfar här och hjälper till också så vi har det otroligt bra. Härmed tackas officiellt för all hjälp med allt från handgripliga badrumssysslor till passning av Lilltroll. Ni är KANON allihop!!!!

Men det är inte nog med detta projekt modell större. Jag har även jobbat hårt på att få ihop ett första utkast till ett "julpjäsmanus". Jag gjorde det geniala misstaget (eller vad man ska kalla det), att fråga min lilla teatergrupp (som jag jobbar med i kyrkan) vad de ville ha med i julspelet. Oj, oj, oj, så många idéer de hade. Jultraditioner och musik samt att det är roligare att ge än att få, var det övergripande temat från de lite äldre. Grinchen, monster, häxor spökslott och eventuellt stålänglar ville de yngre deltagarna ha med.

Därför var det med en lätt släng av fjärilar i magen som jag idag kopierade upp 7 st manus, ställde upp stolar i en halvcirkel, tog ett djupt andetag och tillkännagav för min teatergrupp att nu hade jag skrivit ett första utkast till ett manus. Vi gick igenom rollistan och alla fick varsin lunta. Med skyhög puls kunde jag konstatera att de i alla fall gav det hela en chans. Men det var inte förrän vi läst igenom dessa första sidor som jag insåg att de faktiskt gillade det! När en av de yngsta deltagarna frågar om vi inte kan hålla på en halvtimme längre (minst) så får man vara rätt nöjd med sig själv. =)
Hoppas bara att det går lika bra att skriva resten. Jag är riktigt peppad nu för min lilla grupp är helskön och alla går in för att hitta sceniska lösningar och liknande. De siktar verkligen högt vilket jag gillar. Kommer vi bara halvvägs till de visioner de har så blir det toppen!

Detta, samt planering av fler kyrkliga barngrupper som ingår i min timanställning, är vad som upptagit det mesta av min tid den senaste tiden och bloggandet har fått stryka på foten. (Ja, jag har givetvis letat jobb också för min lilla timanställning går tyvärr inte att leva på.)

Så nu vet ni, alla ni som undrat (Vonkis, vi jobbar på ett svar om v 44).
Kram och hej!

Kreativiteten flödar i Trollmors hjärna...