Nu är vi fem

Igår kl 15.06 kom "Junior" till världen. En underbar liten tös som sover mycket och skriker ytterst lite. Vår triss är komplett nu med vår lilla Hille.

Lycka...

 

 

 Vi tyckte oss se drag av båda storasystrarna och när Trollfar gjort ett litet bildmontage står vi fast vid detta...

Alla trollen som nyfödda.

Om väntan och att fånga energin...

Junior verkar trivas inne i magen. I fredags var det beräknat datum men fortfarande har vi inga indikationer på att hen vill komma till världen. Så vi försöker att hitta små saker man kan roa sig med i denna obarmhärtiga värme som hånfullt ler mot mig och får stödstrumporna att klibba vid vaderna.

Idag tänkte jag baka en kladdkaka med trollungarna. Men de hade suttit och pysslat vid köksbordet och papper, saxar, limstift och kritor låg i en salig röra över bordet så jag bad dem städa efter sig först, med kladdkakebakandet som "morot". Efter en stund tyckte dock Mini att bördan av att plocka undan efter sig var alltför stor för hennes lilla 3-åriga kropp.

Mini: Mamma. jag orkar inte plocka undan. Jag är så trött i mina ben!!!
Jag: Vad synd att du inte orkar städa undan i köket. Då kan vi ju inte baka någon kaka.
Mini: Jag fick en idé! Om jag skyndar mig så orkar jag nog. (Springer iväg)

Ja, kanske är det så man ska göra? Passa på att nyttja energin till max, så snabbt man kan innan den försvinner...

En tanke...

...så här på beräknat förlossningsdatum.

Personer som är avigt inställda till ordet hen, enbart för att det har en annan betydelse på engelska än på svenska, borde av princip undvika ord som "barn", "kiss" och "gift". 
Om man tycker att ordet är onödigt har jag ett konstruktivt förslag - använd det inte!

Tack (finskan) för ordet!

I väntan på...

Det är med spänning och nervositet jag har sett fram emot mina två första förlossningar. Den tredje är inget undantag. Om 5 dagar är det beräknade datumet så tekniskt sett kan det dra igång när som helst nu. Jag tror inte heller att jag denna gång helt kommer att förstå förrän jag har detta nya lilla liv i famnen att det faktiskt är sant. 

Både Trollfar och jag reagerar med att försöka få undan allt möjligt arbete här hemma. Tvättmaskinen går konstant för att jobba undan det berg av tvätt vi samlat på oss. Trollfar jobbar målmedvetet med ett källarprojekt där det satts upp väggar och formats ett litet nytt utrymme. Som väl är får han god hjälp av våra nära och kära med detta, för själv är jag ingen vidare arbetskraft på just sådana uppgifter för tillfället. När han inte är där så klyvs det ved till kakelugnen i vinter. Jag försöker styra med det jag kan. Letar fram de små bebiskläderna, ordnar med "markservice" i form av matlagning, disk o.s.v. Men försöker också att lyssna på kroppen och vila när det behövs. Svårt att hitta balansen. Jag vet att vila är bra i detta läget men jag vill inte bara sitta och älta kommande förlossning heller utan hålla mig hyfsat sysselsatt.

Det enda vi vet med säkerhet är att snart kommer livet att förändras för oss alla fyra i familjen och efter ett tag har vi nästan glömt hur det är nu, för ingen kommer att kunna föreställa sig vår familj utan "Junior". Spännande, fantastiskt, hissnande, omvälvande och underbart på samma gång och nu finns ingen återvändo...

Snart dags...

Ja, det slog mig liksom idag. På fredag är det två veckor till beräknad förlossning. (Hjälp!) Så nu måste man ju börja fundera på att packa BB-väska och leta fram lite bebiskläder. Idag har jag bäddat babykorgen också. En ny liten bebis! Det är ju inte klokt egentligen och insikten tycks komma först nu. Märkligt hur man fungerar.

Dessutom har vi kommit på ett viktigt uppdrag för hela familjen. Lilltroll och Mini har ju fått varsin nalle som legat och väntat på dem när vi kommit hem från BB. Nu måste ju även Junior få en sådan. Så det blir till att ta en tur någon dag och välja ut en. För Lilltrolls del har den där nallen verkligen blivit en vapendragare. Hon vill fortfarande helst ha den när hon ska sova. Den är tunnare och mer "sönderälskad" nu givetvis, men "still going strong". Mini är inte lika knusslig. Hon har avverkat flera "favoritdjur" under sina drygt 3 levnadsår. Vi får väl se vad Junior blir för en typ :)

Jag, då? Jo, jag är trött och tung, får lätt kramp i vaderna och har ont i ryggslut och ben titt som tätt. Jag är höggravid med andra ord. Men ändå vid helt ok vigör. Klaga ska man inte (men det gör jag ändå, ibland).