Framtidshopp och lite vemod

 Just nu avnjuter denna trollmor sitt livs sista sommarlov. En termin har jag kvar innan jag får kalla mig förskollärare. Hur jag än försöker kan jag inte riktigt greppa att det har gått så fort. Att jag har studerat under en pandemi och "överlevt" att sitta hemma på kammaren så mycket som jag tvingats göra. Men här är jag nu. Godkänd på alla mina kurser utan en enda omtenta. Det är jag faktiskt stolt över. 

Plugga kan jag uppenbarligen, men då kommer följdfrågan - kan jag göra jobbet? Det går upp och ned det där självförtroendet. Ibland boostas det av andra. Ibland får det en törn. Men en stor skjuts uppåt fick det i våras när jag satt på en anställningsintervju med en rektor som sa de fantastiska orden "Jag skulle vilja anställa dig." Inte blev det sämre av att rektorn på förskolan där jag gjorde min sista VFU visade intresse av att vilja snappa upp mig också. Hen hade dock ingen tjänst ledig för tillfället. Men när jag är färdig med mitt livs andra universitetsutbildning i januari väntar alltså ett jobb. Det känns oförskämt bra. 

Så nu är det dags att hitta ett ämne att skriva slutarbetet om. En "partner in crime" har jag redan hittat i en klasskompis som så länge jag känt henne gjort mig till en bättre människa. Vi är i grunden väldigt lika. Men hon ser vissa saker, jag ser andra och rackarns vad utvecklande det är att umgås då. Måtte jag få kollegor som kan fungera på samma sätt. 

Så, om man ska sammanfatta så är väl livet ändå rätt bra just nu. Men lite vemodigt är det också. Att det verkligen är mitt sista sommarlov. Att jag snart får klippa banden med universitetsvärlden och ge mig ut i arbetslivet är ju också på gott och ont. Det är blandade känslor och det får det vara. 

Jag härjar med diverse hemmaprojekt och försöker få så mycket gjort som möjligt om dagarna. Samtidigt vill jag ju ägna mig åt att umgås med barnen också. En del projekt blir därför gemensamt med dem även om det tar lite längre tid. Och ibland hjälper vi Gunnar också. 

Vet du vad Gunnar gör? 

Han gör ingenting!

Ur fokus?

 Under denna vår har jag upplevt att det funnits "nöjesnyheter" där fokus hamnat lite fel. Är det kanske bara jag som är ur fokus? 

Det jag tänker på är hur vi tenderar att undvika att se personer som kan ha blivit sårade och pratar om allt runtomkring. Ett exempel är att tidningarna i samband med melodifestivalen började skriva om Cornelia Jakobs gamla idol-audition. Hon hade fått kritik som hade satt sig på självförtroendet. När detta blev känt hade Anders Bagge pratat med henne för att be om ursäkt och dessutom velat ta reda på vad han själv sagt. Klokt, enligt mig. Men sedan uppstod en "debatt" där andra människor skulle försvara Bagge och kallade Cornelia för lättkränkt och menade att hon var kass då och att kritiken var befogad. Varför pratar man inte istället om hur viktigt det är att framföra kritik till en 16-åring på ett sätt som inte nödvändigtvis dödar personens självförtroende? Hur sårbar man kan vara när man är så ung och hur rå tonen faktiskt var i Idol i början av programmets historia? Istället ska man antingen hitta en annan syndabock (Andreas Carlsson) eller så är den som tagit illa vid sig lättkränkt.Vilket leder mig in på den senaste kändisnyheten från oscarsgalan. Jag får väl börja med att säga att det inte var en ok reaktion någonstans från Will Smith så att ingen missförstår mig här. Men här är scenariot: Man 1 drar ett skämt om en kvinnas utseende. Man 2 ska försvara samma kvinna och klipper till Man 1. Vart hamnar fokus? Vad diskuteras på nätet efteråt? Jo,vem av männen som har rätt? Men är det inte så att de båda två har sett till att den där kvällen blev riktigt tuff för kvinnan? Kvinnan som hela världen fullkomligt tycks skita i förutom när de ger henne tips om att hon inte ska ta åt sig av elaka kommentarer för de säger mer om den som säger dem än om henne? (Ja, det gör de, men hon ska inte tvingas vara hårdhudad inför en massa människor i direktsänd TV.) Eller för den delen att hon borde lämna sin man för att han slåss. (Ja, en extremt dålig idé och oacceptabelt beteende. Men om nu kvinnan i fråga anses vara kapabel att ta emot skämt om sitt utseende kanske hon också kan anses kapabel att hantera sin äktenskapliga relation på egen hand också. ) 

Så fokus hamnar överallt runt omkring men inte på de som faktiskt blivit sårade eller mått dåligt och inte på hur man kan undvika att sådant händer igen. Men det är mitt fokus och om det är ur fokus så är jag gärna det.