Tack och bock...

Vonkis, en melodikryssande engagerad, härlig människa och tillika en av mina goaste vänner har förärat mig med en utmärkelse som jag tackar så mycket för. (för det står nämligen i reglerna att man måste det ;-)

Det man ska göra när man fått denna ära är:
♦ kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den
♦ tacka och länka till den som nominerade dig
♦ nominera sju andra bloggare och länka till dem
♦ berätta sju intressanta saker om dig själv

MEN! Jag hinner inte läsa så många bloggar. Jag har inte 7 st att länka till och dessutom finns det redan några jag förärat med utmärkelser tidigare och det känns ju fånigt att köra på samma hela tiden. Så nu bryter jag mot "reglerna" och denna award vidare till två av guldkornen bland mina favoritbloggar.

Trollmor tycker och tänker, en annan trollmor som skriver om allt från knasfötter till botoxändor.

Kerbies blog, en härlig blandning av inlägg. Jag önskar bara att den uppdaterades oftare *blink, blink*



7 intressanta saker om mig....plötsligt känner jag mig inte speciellt intressant...men vi försöker:

Jag har ett enormt citatminne och minns ofta repliker ur filmer och liknande. Brukar även anteckna roliga citat från min omgivning bara för att de är kul att spara på.

Jag har ett mobilnummer som måste påminna om något tyskt nummer för jag har två gånger fått felringande tyskar i örat när jag svarat i min mobiltelefon. En av dem tyckte att jag var mycket trevlig och undrade om jag inte ville hälsa på hos honom och gå på julmarknad. Jag svarade med ett vänligt men bestämt Nein, Danke!

Jag har en typ av humor som är en så exakt kopia av min ena brors att vi kan se samma TV-program eller film på varsitt håll och skratta oss halvt fördärvade åt samma replik eller scen därifrån.

När jag gick på mellanstadiet hade jag och två kompisar en dansgrupp som hette TDG.

Jag har spelat tvärflöjt i Salzburg.

Jag är riktigt bra på att putsa kängor.

Jag har varit i Paktistan i två veckor och trots att det var tio år sedan kommer jag fortfarande ihåg några fraser på urdu.

Hur intressanta saker det var kan väl diskuteras men alltid roar det väl någon ;-)

När sover minitroll?

Nu börjar jag bli riktigt orolig! Innan jag somnade igår var det sista jag minns att jag kände, minitroll som bökade runt i magen. När jag vaknar är det första jag känner minitroll som bökar runt i magen. Under natten har Trollfar, när jag krupit nära honom, fått en ofrivillig massage av minitroll som bökat runt i magen. Och till och från under hela dagen har jag känt minitroll böka runt i magen. Ungen tycks bruka power naps som en livsstil. Hur i hela friden ska vi palla det om mini fortsätter på detta sätt utanför magen?

Som om det inte var nog med minitrolls konstanta bökande så hopar sig nu allt som måste ordnas på jobbet. Kul visserligen men mycket och jag vet av erfarenhet att även kul men mycket kan skapa stress. Det gäller att hålla huvudet kallt och försöka koppla bort jobbet när man inte är där, lätt som en plätt....he he...

Det var så länge sedan jag hade med någon bild i bloggen och det känns lite tomt så idag bjuder jag på en personlig favorit som inte har något med texten ovan att göra.

Lilltroll regisserar sin far...

Vart tar tiden vägen?

Helgen är snart helt förbi. Jag fattar inte hur det kan gå så fort. Verkar som att en förkylning till slut har hoppat på mig. Det var det sista jag behövde. Mycket arbete ligger framför de närmaste veckorna. Troll verkar inte helt kry heller. Snörvlig och lite klängig. Vill helst vara inne och läsa böcker, pussla, rita eller se på film. Hoppas det vänder snart för oss båda två...

Fredagsmys

Efter en lååång dag. Kom jag hem med matkasse och pizzakartonger. Sedan blev det pizza till kvällsmat och popcorn och lite kinapuffar till efterrätt. Allt detta vid TV:N framför "fem myror..." Gissa om det var ett lyckligt troll?

Nostalgi och myskänslor blev det även hos trollmor när Lilltroll stämde in i den gamla klassikern "Där är där man inte är, och här är här där man är..."
Efter lite pizzamumsande fortsatte hon på eget initiativ "Hä ha man alltid me sig"

Jag upphör aldrig att fascineras av att samma program som höll mig fängslad som barn har samma effekt på Troll. Jag inser hur genialt det var när "Brasse" sa att det ska stå på hans gravsten "Han gjorde i alla fall myrorna".

Något har hon fattat i alla fall.

Vi har ju pratat med troll om att det ska komma en bebis till familjen och vart denna bebis nu befinner sig men vi har varit osäkra på om informationen gått fram.

Så nu på morgonen när Troll fått mig att komma till hennes rum och lägga mig bredvid henne i hennes säng (hon gjorde detta genom att skrika Maaaaaaaammmaaaaaaaaa! tills jag gav upp) så får hon syn på min navel och sätter genast sitt lilla pekfinger i den och säger PIIIIP! Tittar sedan på mig och tillägger förklarande "Ja pipa bebis."

Trollknep

Troll och jag sitter vid bordet. Troll har sitt glas framför sig.

Troll: Mamma, ja vill ha en till gaaaas.
Jag: Vill du ha ett glas till?
Troll: Jaaa.
Jag: Nej, gumman du har ju ett glas.
Troll: (lägger huvudet lite på sned och får mycket beeeedjande ögon) Snäääääälla mamma, kan ja få en gaaas?

Smälta? Vem? Jag?

kung mamma...

En gång när Lilltroll var mycket liten, mycket kräksjuk och ledsen så uppfann denna trollmor en liten visa. Det kanske verkar märkligt för en och annan bloggläsare men för alla som träffat trollmormor (en kvinna som aldrig haft problem med att uppfinna vare sig sånger eller sagor lite här och där) är det uppenbart att det måste röra sig om antingen gener eller "miljöskada".

Hur som helst var denna sång långt ifrån det vackraste musikaliska alster världen skådat, men av någon märklig anledning så funkade den. För så länge jag satt och sjöng den om och om igen så höll det sjuka lilla trollet sig ganska lugn och kunde vila lite. Den blev som ett litet mantra av lugn och texten handlade helt enkelt om att mamma och pappa fanns i närheten och troll behövde inte vara rädd eller ledsen.

Där skulle den lilla vackra historien ha kunnat sluta men sångskrället har av någon anledning levt kvar och är populärare än någonsin. Även om jag själv börjar tröttna på att upprepa mitt (enligt mig ganska bristfälliga) alster så tycks troll aldrig tröttna på att höra det. Härom natten vaknade hon med ett skrik och när jag kommer in i hennes rum tittar hon upp på mig med tårar på kinderna och säger "kung mamma" (sjung mamma). Det är bara att vackert dra igång den gamla klassikern och ögonblickligen sluter troll ögonen, lägger sig till rätta och slappnar av. På en minut sov hon igen. Detta var andra gången det hände, att hon säger åt mig att sjunga sången och ögonblickligen somnar när jag gör det.

I det avseendet är alstret perfekt. :-)