Jag känner mig ganska isolerad från omvärlden eftersom min nya studiesituation knyter mig hårt till mitt hem. De digitala verktygen underlättar. Idag har jag, större delen av dagen, varit uppkopplad på zoom för att skriva uppgifter tillsammans med några klasskamrater. Tre gruppuppgifter lyckades vi beta av och sedan var mitt huvud mos. Men lyckliga var vi också. Vi känner alla att det är mycket nu. Flera av oss kämpar. Jag fick migrän i söndags vilket är ett sätt för min kropp att högljutt protestera mot en för stressig situation. Så därför extra skönt att få känna att vi kämpar oss igenom måstena tillsammans. För det blir inte mycket tillsammans när man sitter vid sin ensamhet med kursböcker och tangentbord.
Den hostande femåringen hostar inte längre och har kunnat vara på förskola denna veckan. Tror att det gjort henne gott. Ute smyger våren sig på. Jag har försökt ta några promenader under veckan. Dels för att inte bli knäpp, dels för att må bra fysiskt. Man får ta det som bjuds såhär i coronatider.
