Tillbaka på banan?

Idag var vi i alla fall iväg allihop. Vi vuxna på jobb och barnen på skola/fritids/förskola. Skönt att alla är tillräckligt pigga för det.

Lite rolig anekdot som hände när Mini, Mikro och jag skulle klä på oss för att åka till förskolan. Helt plötsligt tar Mikro upp en tygkloss från golvet. Den har bilder av olika frukter på sidorna. Mikro pekar på en bananklase och koncentrerar sig så kommer det plötsligt "banaan". Man kan tycka att man skulle ha vant sig, när det är tredje barnet men det är magiska ögonblick. Ett helt nytt ord. och en bekräftelse på att hon ser samband. När hon sedan vänder på klossen och säger "äppe" så blir jag alldeles varm i hjärtat, även om bilden föreställer en melon.

Tillbaka till jobbet...

Ja, jag ska tillbaka till jobbet idag. Fortfarande förkyld men feberfri. Värre är det för stackars Lilltroll som efter en dag i skolan kräktes igen. SUCK! 

Mini fick iaf komma ut lite idag. Hon har följt med Trollfar till jobbet. Som tur är kunde han sluta tidigt idag så han hinner hem innan jag måste åka till jobbet. Ett pussel och trixande för att få ihop livet och ta hand om alla sjuklingar. 

Den optimism jag kämpade ihop igår fick sig en törn men det är bara att spotta i nävarna och kämpa vidare. Fortsätta tvätta händer och handdukar, byta tandborstar och sanera toan med klorin. Tjo, eller nått...

Ute!

Idag provar Lilltroll att gå till skolan. Hon verkar inte ha återhämtat sig helt, dock. Behöver nog få i sig lite mer mat. Men kanske kan det hjälpa att träffa kompisarna lite igen. Hoppas det iaf.

Här hemma har vi feberfritt så Mikro, Mini och jag har varit ute lite i trädgården. Gunga, prova lilla rutschkanan, rita med gatukritorna och plaska i en vattenpöl var det vi hann med innan barnen började bli blöta och kalla. Då gick vi in och drack varm saft. Någon lyx ska man väl få när man är krasslig?

Kampen i sjukträsket.

Ja, det känns onekligen som en kamp just nu. Men idag mår vi i alla fall bättre allihop. Feberfritt är en seger och ingen har kräkts sedan  måndags. Så idag försökte Trollmor peppa alla genom att bädda rent i alla sängar och byta handdukar i badrummet. Dessutom har Lilltroll och jag tagit en välbehövlig dusch. Mini är fortfarande välmående och har därför fått gå på gympa med farmor. Så nu sitter jag och funderar på om jag borde sanera Mikro också. Vore inte en dag för tidigt men det kräver energi och jag vet inte om jag har den ikväll. 

Så ser vardagen ut just nu. Framåt i ett berg av vardagssysslor med minimal ork. Men jag känner mig förhoppningsfull. Snart är vi nog på banan igen, hoppas jag.

Tid...

Tiden går, märker jag, och detta måste vara tidernas mest försummade blogg. Med ett barn var det lätt att underhålla bloggen. Med två blev det svårare och med tre känns det smått omöjligt. Den här vintern tycks dessutom vara sjukvintern nr 1. Så här sitter jag på VAB med en halvsjuk, gnällig ettåring, en 7-åring som håller på att friskna till från magsjuka och en 5-åring som varit frisk (peppar peppar) och ändå får hålla sig hemma från förskolan och alla vänner nästan hela veckan.

Själv är jag rejält förkyld så humöret är väl knappast på topp, men det är bara att bita ihop. Det är i sådana här perioder som jag ändå känner, lite extra, att vi är en fantastisk familj som tar oss igenom bacillträsket tillsammans. Till slut måste det väl vända i alla fall och det kunde ha varit värre...