Trevlig kväll...

Ikväll hade vi besök av några bekannta. Vi ägnade oss åt playstation i olika former, fikade och hade jättekul. Kvällens bästa citat stod en av de yngre personerna för:

I: (läser på tv:n) fråga en vän...jag kan fråga dig.
S: Jag är inte din vän. Jag är din syster.

Nu ska jag gå och lägga mig.
Puss å kram!

Imorgon bär det av...

I morgon åker jag till Lund för att träffa min bror, hans fru och de två underbaraste gosisar man kan önska sig, nämligen mina brorsbarn Jonathan och Mathilda. Det ska bli så kul att få umgås lite med dem. Men jag kommer att sakna Mathias förståss.

Inför midsommarhelgen, som skall tillbringas i smedby, har jag nu investerat i mitt första smycke från jobbet. Det heter golden shadow och jag valde det för att det skulle passa till min "midsommar-outfit". Snyggt som bara den är det. Bilden till vänster kommer från hemsidan.

Livet är rätt bra med andra ord. Kram på er alla!

Sommar, sommar, sommar...

Lite bilder på hur fint är det i Nybro nu...

Om mänskligt beteende och min brist på hurtighet...

Igår fick jag vara med om något intressant. Linnealunken hette det och var ett...tja ska man kalla det ett lopp? Något i den stilen. Poängen var i alla fall att ta sig en 5 km lång sträcka. Att jag deltog i denna aktivitet berodde på ett avhopp i det lag som sambons arbetskompisar hade anmält. Om laget var fulltagligt (5 eller fler) fick man nämligen en fikakorg och eftersom de tänkt sig att gå sträckan så tyckte jag det lät helt ok.

Sagt och gjort. På plats ca en halvtimme innan start fick vi höra lite musik (läs intetsägande covers) från en uppbyggd scen. Men det var ungefär en kvart innnan start som det blev riktigt spännande. Friskis och svettis anlände. Tre hurtiga rödklädda damer upp på scen för att leda uppvärmningen. Jo, du tänkte jag. Den dagen jag behöver värma upp för att gå 5 km då är förfallet totalt. När jag stod där mitt i en folkmassa (ja, det var verkligen en massa. Hela Nybro måste ha fått hurtryck för så mycket folk har jag aldrig sett här.) som hoppade och studsade till underbara hits såsom den där fåniga Zlatan-låten insåg jag något nytt om mig själv. Jag kan aldrig i hela mitt liv gå på friskis och svettis!!!!
Inte främst p.g.a. mina uppenbara koordinationsproblem utan för att jag höll på att skämmas ihjäl när jag såg alla dessa människor hoppa och studsa på de mest urlöjliga sätt. Jag ville nästan krypa bakom scenen och gråta så pinsamt tyckte jag det var.

Jag vet, jag borde ha tyckt att det var kanon att så många människor var ute och motionerade och det försökte jag också intala mig, MEN sedan kom det fånigaste av alltihop. Minst två tredjedelar av allt folk gick runt banan!!!!! Jag menar om man tar sig tiden och energin till att värma upp kan man väl åtminstone springa 100 m av loppet???!!! Jag hade kjol och sandaler och jag gick om hur mycket folk som helst bara för att få ta fullånga steg.

Hur som helst kom vi runt banan och fick vår fikakorg och allt var frid och fröjd. Fast jag går nog hellre 5 km på egen hand med fika i en ryggsäck än gör om den här bedriften igen nästa år.

Suck!!!

Ska det vara så himla svårt att faktiskt få in den där fotbollen i målet? Vilket antiklimax att inleda VM med 0-0 mot Trinidad Tobago. Innerst inne gillar jag att titta på fotboll och förhoppningsvis kommer det att gå bättre nästa match men återigen sitter jag här med känslan av att sommaren 1994 är det häftigaste jag någonsin kommer att få se när det gäller svensk fotboll. Lite surt att ha toppat det redan när man var 14 ...

Bra och dåligt.

Nu har jobbet kommit igång för sommaren. Än så länge är det butiken som gäller. Guidningen kommer igång i Juli. Skönt att vara tillbaka. Alla verkar tycka att det är bra att jag ska guida i år oxå och det känns ju bra. Dessutom är det kul att gå till jobbet. Inte segt och tråkigt.

Ändå känns det lite jobbigt i magen. För efter sommaren, vad händer då? Arbetslös igen? Tillbaka till telefonsvarande? Suck, jag önskar att det fanns bara en liten aning av trygghet i livet. Eller att jag åtminstone skulle känna mig inspirerad och full av energi. Det är väl bara att leva i nuet och vara glad för att jag för tillfället har ett jobb som känns kul att gå till. Vad som händer sedan lär jag bli varse då...