4 år av kärlek

Det var dagen som vi längtat efter.
Det var dagen vi planerat länge.
Det var dagen vi delade med släkt och vänner.
Det var dagen då jag bara följde med
i allt som hände och var oförskämt lycklig.
Det var dagen då regnet hängde i luften.
Då jag hade brudklänning och gummistövlar
för fotografering vid Varnhems klosterruin.
Det var dagen då molnen släppte igenom solen
som sken in genom kyrkans stora fönster med full kraft
just när vi skulle till att säga ja.

Det var vår dag,
Dagen,
då vi blev man och fru.
En dag att minnas.
En dag att fira.
Idag har vi varit gifta i 4 år.
Och det är bara början...

Idag för 4 år sedan...
♥♥♥♥

Många bäckar små...

En långpromenad med Trollungarna. Pussar från Trollfar. Lite virtuellt "teaterprat". Kramar från Lilltroll. Små ord av input från andra Trollmödrar (ja, jag har kontakt med två andra, det ni). Lenden från Mini. Ett boktips. Och lite snack med en av bröderna på telefon (eller kanske har man passerat graderingen "lite" när bror säger "Jag ska nog äta nu. Alla andra har ätit upp.").

Denna stora ån är att jag är visserligen trött men grundkänslan är glädje och lycka. Jag kan hantera att det är som det är med Minis sömn. Jag vet att det går över och jag kommer att finnas där för att ta henne igenom det på det ena eller det andra sättet. Men på mitt sätt. På vårt sätt. Och jag vet att jag alltid har mycket kärlek omkring mig. Jag är inte bara vuxen och mamma. Jag är fru, dotter, vän och syster. Jag behöver varken vara perfekt, allvetande eller duktig, och det, mina vänner, är en härlig vetskap.

♥

Tacksam trots allt.

Det blev inte bättre i natt. Jag sov inte själv alls. Mini var ett plåster från sänggång till uppstigning.

MEN!

Jag släpade mig upp ur sängen, fick i mig kaffe, läste "Trollets mammas" underbara tips i en kommentar till tidigare inlägg och bestämde mig för att göra det bästa av situationen. Lugn förmiddag fick följas av utflykt till lekpark och en sväng på biblioteket. När vi kom hem igen och hade ätit mellis och läst lite kände jag hur vansinnigt trött jag var i hela kroppen. Hem kommer Trollfar, som tillbringat denna dag efter mördarnatten (Lilltroll var också inne en sväng för första gången på jag vet inte när) med rehab för sin rygg (d.v.s. all möjlig träning) och börjar bära iväg med köksstolarna för att bygga en hinderbana åt Lilltroll. När hon tröttnade på den blev det ombyggnation till tunnel och sedan blev det en buss där hela familjen (samt några gosedjur och låtsaskompisar) åkte med. Lilltroll körde iförd en mössa med en stor tofs på. (Den skulle man tydligen ha när man kör buss.)

Där, när jag satt i "bussen" och Troll körde oss till stan, kände jag en tacksamhet. En tacksamhet i hela hjärtat för den fina familj som jag får vara en del av. Den där härliga känslan att vi klarar precis vad som helst tillsammans. Måtte den följa med mig även in i denna natt, då jag troligtvis kommer att ligga väldigt nära ett 7,5 månader gammalt Minitroll.

God natt och sov så gott...

Trollmor tar sig i kragen...

Jag statusuppdaterade om ickesovande barn på facebook och responsen var stor. Summan av kardemumman var att jag insett att måste hitta min egen väg. Så tillbaka till ritbordet: Vad vill jag inspireras av i mitt föräldraskap? Hur vill jag vara? Vad tror jag om barn och barns behov? Hur kommer jag tillrätta med Minis nattliga bök på ett sätt som jag kan stå för?

Efter att ha funderat och konsulterat mina favoritböcker (ditt kompetenta barn, trotsboken och din kompetenta familj Ja, jag är tokig i Jesper Juul men gillar även Malin Alfvén. Knattetimmen är ett måste varannan lördag.) och tänkt igenom Minis tillvaro kom jag fram till följande:

1. Mini har nyligen lärt sig att ta sig fram. Ett stort steg i utvecklingen som för de flesta barn innebär orolig sömn och ibland dålig aptit. D.v.s. hon är normal. :)

2. Mini kan av ovanstående anledning ha ett extra stort behov av närhet till den förälder som till störst del stått för hennes dagliga omsorg = jag.

3. De senaste dagarna har Mini träffat mycket folk och varit i andra famnar än min och Trollfars. Det kan innebära att hon använder natten till att ta igen närhetsbehovet till mig. (Därav "ligga-nära-och-snutta-beteendet") Dessutom kan den ökade mängden intryck kanske ha medfört att hon drömmer mer och vaknar av det.

4. Mini verkade ha en större aptit vid lunch idag än vad hon haft tidigare, då hon ätit mer på eftermiddagen och mindre till lunch.

Slutsats: Mini får gos i kubik nu när jag är hemma igen och kan ha henne i famnen eller nära mig hela dagen. Hon fick givetvis mer att äta till lunch eftersom hon var hungrig kanske är det tillväxt på G så hon har börjat bli hungrig på nätterna igen, i så fall är det bra att aptiten nu infinner sig vid lunchtid så hon kan äta på dagen istället. Sovit har hon gjort en gång på förmiddagen men eftersom hon inte verkade trött till lunch så skippade vi lunchvilan och nu sover hon en skvätt igen. Två sovpass idag alltså och det kanske är bättre än 3. Hon kanske helt enkelt sover liiite för mycket på dagen och därför känner sig pigg när hon vaknar till på natten.

Se där, flera möjliga faktorer som tillsammans kan vara bidragande till denna plötsliga förändring. Förhoppningsvis kan detta hjälpa mig och Trollfar vidare. Jag hoppas på det i alla fall.

Mini bökar vidare...

För tredje natten i rad har jag haft Mini hängandes i bröstet från ca 01.00 fram till uppstigning. Jag har den åsikten att barns behov av närhet bör bemötas och vill låta henne ligga nära mig och sova/slummra så länge hon behöver det. Jag vill låta henne somna i famnen om det funkar bäst för henne. Men nu, efter snart 8 månader av bärande och dessa 3 intensivnätter av liggamning (trodde vi var på väg att avveckla amningen) så börjar både kropp och huvud säga ifrån.

Värk i ryggslutet, knäna ja, i hela kroppen till och från. Hjärnan seg som kola så att jag blir gnällig mot Lilltroll. Jag tycker allt är jobbigt att ta sig för och blir allmänt sur på hur jag själv beter mig samtidigt. Men vad ska man göra? Jag vill inte att Mini ska skrika sig till sömns och vi vet av erfarenhet att det är precis det hon gör när vi inte lyckas möta hennes behov. Hon skriker, ibland över en timme, och sedan somnar hon av ren utmattning. Jag vill inte ha det så, men kroppen min orkar snart inte med detta längre. Om jag bara visste vad jag kunde göra. Annat än att hålla ut och hoppas att nästa natt blir bättre. Fast nu har jag kommit till en punkt där jag tvivlar på det, även om någon natt måste bli den då det vänder...

Fiskar flyger inte...

Troll sitter och tittar på barnprogram på svtplay. Någon målar olika motiv på stenar.

Jag: Titta det är en fiskmås, va?
Troll: Näää, de e ingen fisk. De e en mås.

Award

Jag har fått en award av Evelina med bloggen Mitt liv och mina tankar


Så här motiverar hon awarden:
En fin vän som skriver om vardagen med två barn!

Min uppgift är nu att länka till hennes blogg, svara på 5 frågor & ge den vidare till 5 st bloggar med mindre än 100 följare.

1. Varför började du blogga?

Ursprungligen för att få ur mig frustration över att vara arbetslös, men livet drog iväg med mig och bloggen följde med. Nu är det ett sätt för mig att minska avståndet till nära och kära. Och så älskar jag att skriva så vissa inlägg är helt enkelt skrivna bara för att jag ville ha kul ;-)

2. Vilka bloggar följer du?

Ganska många till och från. En stor favorit är Korvasbloggen. En alldeles underbar pappablogg med hög igenkänningsfaktor då Korvas bara är några månader äldre än Lilltroll.
3. Favoritfärg(er)?

Rött och grönt
4. Favoritfilm?

Kan aldrig välja mellan Forrest Gump och Big Fish

5. Vilket land/länder drömmer du om att besöka & varför?

Nya Zeeland. Naturen där verkar underbart vacker.

Jag ger Awarden vidare till dessa 5 bloggar

Vonkis
En blogg där politik trängs med vampyrer och löjliga medlodikryssare går bananas varje lördag kl 10.00

Trollmor tycker och tänker
En annan Trollmor än jag som bloggar om en Trollunge från himlen, grannar från helvetet och allt däremellan.

Tjugosju
Fina Amandas blogg där jag framför allt nyfiket kikar på hennes foton.

Karin Långström Vinge
Bloggande präst som ofta sätter igång tankeprocesser i mitt huvud.

Lilltrolls far
Min äkta hälft som kompletterar bilden av familjen Troll på nätet med sina tankar och reflektioner.


Bloggen verkar leva sitt eget liv ikväll. Har försökt till leda att få den att göra rätt storlek på bokstäverna på rätt ställen men den vill inte. Pay no attention to the size of the letters. Jag ger upp försöken i detta NU!

Hmmm?

Ligger bredvid Lilltroll i hennes säng. Lampan är släkt och hon börjar mumla något viskande...

Jag: Troll, vad säger du?
Troll: Kan du sluta med det där?
Jag: Vaddå?
Troll: Kan du sluta prata?
Jag: Men... inser att det inte är lönt att fortsätta samtalet utan tystnar. Efter en stund gör Troll detsamma.

Vad händer med Minitroll?

Sover dåligt, äter dåligt, gnäller och skriker. Vad händer med vår goa Mini? På väg in i det utvecklingssprång som kallas "andra avnavlingen"? För mig och Trollfar är det där med sömnen det värsta. När bristen på sömnkontot växer krymper tålamod och i mitt fall även engagemang och glädje. Jag blir supertråkig och det färgar såklart av sig på Lilltroll som svarar med att bli gnällig och "trotsig" tillbaka. Egentligen är allt väldigt normalt när man tittar på det "på pappret", men det är superfrustrerande att inte lyckas vända på eländet. Jag tröstar mig med att det kommer att vända så småningom. Tills dess får vi bara ta en dag i taget och kämpa utav bara tusan.

Och mellan varven känner vi igen vår lilla solstråle
som när hon satt i vagnen idag och smilade upp sig för sin pappa ♥

Det är okej...

Jag har ramlat över den här filmen och vill visa den för alla som tittar in här på min blog.

In med det nya

Idag gjorde Lilltroll och jag Kalmar osäkert. Först gick vi på leksaksaffär och köpte ny bilstol till Troll. Mini ska få ärva den andra. Dessutom fick troll köpa en leksak. Hon valde ett flygplan som man kunde fästa i en lina i taket och sedan få att flyga runt runt med hjälp av en batteridriven propeller som planet hade i aktern. Sedan tog vi en fika på konditori. Troll klämde en hel chokladboll men jag tänkte bara "det är ju lördag".

IKEA var nästa stopp. Där blev det mat och lek och handla lite smått och gott. När vi kom hem var vi ganska trötta men Trollfar hade stora planer. Så vi satte ihop Lilltrolls nya säng. En födelsedagspresent från farmor och Stig. Troll var först skeptisk och ville helst ha kvar sin gamla säng, men när hon förstått att hennes älskade Pettson-påslakan och alla gosedjur fick vara med i nya sängen också blev hon genast med på noterna. Och innan hon somnade ikväll sa hon till mig "Vilken fin säng jag har, du".

Det gäller att ordna med gosedjuren så det blir som man vill ha det....

Alla får plats!

Det som skulle varit gårdagens inlägg...

"Yoggi är det godaste jag sett!"
- Lilltroll