Helger och allt sånnt där...

Ja, det har varit mycket ett tag nu. Mest roligt i form av julfirande med nära och kära. Trollen har fått träffa alla kusinerna på mina sida och jag har fått träffa mina bröder med familjer. Givetvis har vi gjort en turné även bland de som vi har på närmre håll också och det har varit mycket prat, bus och skratt. Nu närmar året sig sitt slut. Vad kommer jag att minnas från 2012?

Att jag fick ett jobb såklart. Ett som inte är begränsat till ett antal månader utan som förhoppningsvis ska kunna fortgå under längre tid och ge vår familjs ekonomi en viss stabilitet.

Att Trollungarna börjat hitta varandra. Att Lilltroll valde att ha med Mini på övernattning hos farmor. (Ja, du läste rätt. Hon VALDE att dela farmor med Mini! Kärlek!)

Jag kommer att minnas hur en mamma jag lärt känna fick uppleva varje förälders värsta mardröm - att förlora ett barn. Hur det påminde mig, och många andra, om hur skört livet är. Att inte ens en 8-åring går helt säker. Jag kommer att minnas ett stort hat mot monstret, Cancer, och hur det monstret dragit fram i min närhet men än så länge skonat mig och de jag har allra närmast.

Jag kommer att minnas Minis 1-årsdag och Lilltrolls 4-årsdag.

Jag kommer att minnas vår 5:e bröllopsdag.

Jag kommer att minnas hur otroligt lycklig Lilltroll var över att få börja i barnkören och hur hon sjöng i julmusikalen klädd som en ängel, med vingar och allt.

Jag kommer att minnas hur Mini förändrades när vi äntligen insåg att hon behövde mjölkfri kost.

Det finns mycket mer jag skulle kunna räkna upp. 2012 har bjudit på glädje och sorg. Trygghet och rädslor. Harmoni och kaos. Och jag är övertygad om att 2013 har med sig allt det också, fast i andra former och proportioner. Men jag hoppas att det ljusa, glada, vackra och härliga kommer att dominera och välkomnar det nya året som snart ska börja.

Mini

En lååång nattning av Mini blev det i afton. Till slut började fantasin på vaggvisor att tryta, men att sjunga eller nynna brukar vara säkraste kortet till att få Mini att slappna av.

Av någon anledning började jag därför nynna på "Musik ska byggas utav glädje" (fast i ett mer makligt vaggvisetempo givetvis) då utbrister Mini plötsligt "Faffa". Jag tittar förvånat på henne och hon ler mot mig och upprepar "Faffa". 

Varför det kom just då och om det ens betyder det jag tror, spelar ingen större roll. För musik och glädje stämmer så väldigt väl in på Minis farfar att jag bara vet att det var ett ögonblick att minnas. :)

Jag har inte gett upp bloggandet...

Jag har bara lite för mycket på gång just nu. Så mycket jag vill och så mycket som händer runtomkring.Just nu är det förkylningsbaciller som hela familjen drabbats av. Lilltroll är nog piggast, sedan kommer jag, Mini och sist Trollfar som idag låg hemma med feber, halsont och allmän risighet. 

Så nu är nätterna tillbaka till Minis första år, ungefär. :( Mini vaknar av nästäppa, tror vi, och sover oroligt. I natt fick hon ligga mellan oss i dubbelsängen. Hon bökade som en tok men när hon väl somnade sov vi gott. Synd bara att även om hon somnat mycket senare så vaknar hon samma tid. Så nu är det honunsvatten med citron och ingefära som gäller....

Men allt har en tendens att gå i vågor och när jag börjar komma ner i tempo så kanske bloggen också kan få lite mer kvalité på inläggen. Håll ut kära läsare ;)

Stolt...

Två av mina största idoler är mina två storebröder. Ikväll var en av dem på TV och givetvis måste jag ju stolt be alla bloggläsare att titta på det programmet och beskåda min idol, ortopedingenjören. Eller, som Lilltroll sa: "Han är ju som Skalman." :)

Berg och dalbana

Det går upp och ned i Lilltrolls humör. Rosenrasande ena sekunden, överlycklig nästa. Att hänga med kan man ju bara glömma. Jag kämpar verkligen med att hitta bra sätt att förhålla mig till alla svängar, men ibland känner jag mig bara hopplöst fel. Jag vill ta känslorna på allvar men de går ju över så fort, att jag kommer på mig själv med att försöka klura ut om det pågående utbrottet/gråten/kramattacken är "på riktigt" eller bara teater. Ska jag vara ärlig så tror jag det kan vara en kombination och jag är inte säker på att gränsen mellan de båda är helt tydlig för Lilltroll själv. 

Ibland undrar jag om inte det svåraste med att vara förälder är den där lite smågnagande undran om man gör sitt jobb helt åt skogen uruselt eller om man faktiskt lyckas tillräckligt ofta att stötta och hjälpa sina barn att utvecklas till just de underbara individer de är. Man vill inte kväva det som gör dem till de människor de är, samtidigt som man vet att man självklart måste vara den som vägleder. Balansgången är svår, ibland. 

Det bästa med berg och dalbanan är dock att på toppen. Där är det riktigt härligt att vara. Va vi skrattar :)

Ja, just det. Bloggandet, ja.

Det har varit en hektisk tid för familjen troll. Jobbscheman hit och dit, magsjuka och en massa annat har gjort det svårt att hinna med alla bitar av livet. Så här är ett försök att blogga från en kall busshållplats på en surfplatta vars lilla "tangentbord" inte alltid är min bästa vän.

Den senaste tiden har jag funderat mycket på all kommunikation på nätet, eller rättare sagt alla försök till att kommunicera. För ju mer jag läser av kommentarer till tidningsartiklar och bloggar ju mer funderar jag på om vi någonsin når varandra via nätet. Några få meningar verkar kunna tolkas på oändligt många sätt och kan något missförstås så gör det ofta det.

Jag har inget specifikt exempel, utan det är bara en känsla jag fått. Dessutom funderar jag ju på om det jag själv skriver har tolkats helt annorlunda av andra jämfört med vad jag ville säga. Vem vet, någon kanske har tagit illa upp, blivit ledsen eller rasande över något jag spottat ur mig. Det är bloggar, facebook och twitter...det är så mycket jag skickar ut på nätet. Men sanningen är att jag nog för det mesta tänker att det inte finns så många som bryr sig om vad jag skriver över huvudtaget..än färre som skulle göra sig mödan att uppröras över mig. Men när det gäller internet så kan man ju aldrig veta förståss...

5 år...

För 5 år sedan idag upplevde jag 
en av de underbaraste dagarna i mitt liv. 

Det var då som Trollfar och jag vigdes 
inför en fullsatt kyrksal av nära och kära. 

Jag minns med värme hur många som 
tagit sig dit för att dela vår glädje. 

Tänk att vi känner så många fina människor! 

Vi minns den dagen som alldeles underbar 

och det enda som är tråkigt är 
att vi inte kan göra om det igen ;-) 

Alla ni som var med och skapade de fantastiska 
minnena från vår bröllopsdag. 

TACK!

5-årsdagen firar vi genom att lämna 
trollungarna med sin mormor och morfar 

medan vi checkar in oss i en svit och avnjuter 
en femrätters (vad annars?) middag. 

Sedan sover vi troligtvis riktigt gott hela natten. :)

♥♥♥♥♥

Gud har humor...och vishet

Det blev totalfel i ett möte mellan mig och en människa jag mötte i jobbet idag. Jag kände att h*n gång på gång feltolkade eller inte kopplade att jag försökte skoja och till slut gav jag liksom upp. Sedan släppte jag det hela ganska snabbt, trodde jag. Men ack nej. När jag skulle natta Mini och låg bredvid henne i sängen alldeles tyst med mina egna tankar så började ältandet. "Varför sa jag inte bara så?! Varför var jag inte tydligare?" till slut hade jag en stor klump i magen över vilken märklig bild den här människan kanske fick av mig. Tänk om h*n tyckte jag var helkonstig och om det omdömet färgar av sig på min arbetsplats. Jag är en sådan där grubblare och har jag väl hängt upp mig på något kan det ta helt orimliga proportioner. 

Men ikväll slängde jag iväg en liten bön om hjälp. Redan efter en kort stund kom en tanke in i mitt huvud. Så stark som om någon sagt det till mig "Men, Andelieb, vad ska du göra åt det nu då?" Så sköljde det bara en självklar insikt över mig. Hur mycket jag än nojjar så är gjort, gjort och sagt sagt och det bästa jag kan göra är att lära mig något av att det blev tokigt. För det går inte att göra något annat. Och då....släppte det.

Ett foto i timmen...eller nästan i alla fall.

Det var länge sedan jag försökte mig på EFIT men här är i alla fall dagen i bilder...

07.30 

Det går inte längre att ligga kvar i sängen hur gärna jag än vill. 

Bara att gå upp och göra kaffe medan Mini röjer runt i köket...

08.30

Lilltroll har till slut gjort oss sällskap och äter frukost.

Sedan skulle vi lite snabbt åka och handla
och i tron att det inte skulle ta så lång tid
så lämnade jag kameran hemma.
Dock visade det sig att vårt standardställe
när det gäller matinköp hade stängt
fram till 11.00 pga inventering
så vi tog tillfället i akt och tog en promenad
till närmsta mataffär. Därav ett glapp i bildflödet här.

11.30

Skjuts in i ugnen. Det blir en klassiker som min mor benämner som äpplefalu. 

Dock utan ost eftersom Mini inte tål mjölkprotein. I sådana här lägen känns det lite synd...

12.30

Det äts med god aptit.

13.30

Sanerat, bytt på och nattat Mini som sover middag.

(Fick dock efterbearbeta bilden i datorn

för att man skulle kunna se vad den föreställde.

Vågade inte ta med blixt.)

14.30

Vaken igen.

Finns det något bättre än en 1,5-åring

som sitter i ens knä och "mornar sig" ?

15.30-ish

Far i huset är hemma.

 "Kalle-spelet" åker fram medan jag gör i ordning middagen.

16.30

Middag!

17.30

Såhär känner sig ett Lilltroll

efter sitt livs första (och mycket efterlängtade) barnkörsövning.

18.30

Kom-ihåg-lapp på dörren.

Det ska med fika till förskolan i morgon.

Inte glömma att packa saften...

20.30

Trollen sover äntligen

(Det var den biten som avverkades 19.30, inget bildbevis, dock)

Hänger en maskin tvätt på tork innan jag

kollapsar i kontorsstolen framför datorn och börjar överföra bilder.

Tack för idag. Slut för idag.

Lilltroll rular

Jag och trollen sitter vid frukostbordet jag har vaknat med huvudvärk och är inte helt upplagd för den dialog som tar sin början...

Mini: Mamma.

Jag: Ja?

Mini: Mamma.

Jag: Ja, vad vill du?

Mini: Mamma.

Jag inser att det inte är lönt att försöka och ägnar istället all min uppmärksamhet åt min kaffekopp...

Mini: Mamma...Mamma....Mammaaaa......MAMMA

Jag: *irriterat* Ja vad är det?!

Lilltroll: Mamma, du ska få något av mig...en kyss *kastar en slängpuss över bordet* så att du blir lite gladare.

Jag: Tack, den behövde jag.

Lilltroll ler och  fortsätter dissekera sin smörgås...

Bevingade ord...

Lilltroll: Mamma, när du sa "pappa" nyss, menade du min pappa då?
Jag: Nej, nu menade jag faktiskt min pappa alltså din morfar. Ofta kallar jag ju din pappa för *Trollfars namn* för han är ju min man.
Lilltroll: Ja....du har ju giftit dig med den.

Sol i sinne

Vi har haft några underbara dagar med besök av min käre bror med familj. Vädret har kanske inte varit det mest idylliska för månaden, men om man inte kan åka till badstrand eller något liknande får man roa sig på andra sätt.

Korta utflykter till lekpark har vi kunnat få till, även om några av oss fastnade i en rejäl regnskur på väg hem. Trädgården har också bjudit underhållning. Gungor, sandlåda och såpbubblor kommer man långt med. Sedan har vi gjort utflykter bl.a. till lattjoland och ikväll avslutades det hela på ett fint sätt med Duran & Mollans allsångsshow i Kalmar.

Det började med tidernas regnskur men det var mest vi vuxna som blev blöta. Barnen var välklädda ;-) Och så småningom tittade solen fram. Lilltroll och kusin G var båda mycket nöjda med tillställningen och sjöng och dansade. Efteråt fick man klubba. Kan livet bli bättre?

Mini och kusin G tar en time out i shoppandet...

Rutschkana på Lattjoland.

Systrarna Bus kör cykel

Fyra damer i bollhavet.

Blöta men glada på Duran & Mollans allsångsshow!

Kusin G har fullt fokus på det som händer på scenen.

Nöjda kusiner med fina och goda klubbor.

Trollmor anropar omvärlden inifrån jobb-bubblan

Oj, oj, oj. Jag har verkligen försummat bloggen ett tag nu. Jag har så mycket jag vill göra och tiden räcker inte till. Just nu är det intensivt jobb som gäller. Jag är numera butiksarbetare på ÖoB (igen) och vi håller på att förbereda öppningen av en ny butik i Kalmar. Det innebär en massa jobb med helt nya kollegor så intrycken är många och samtidigt vill man "få grepp om" personerna man ska jobba med så att man hittar varandra och kan fungera bra och effektivt ihop. Så vissa dagar går jag hemifrån innan vare sig Trollungar eller make orkat ta sig ur sängarna och kommer hem lagom till att äta och lägga trollen.

Nu till veckan väntar den mest intensiva perioden för den här veckan öppnar vi!!! Trollfar insåg att det inte skulle synas så mycket av mig här hemma och beslutade sig för att ta med Trollen på en liten semester. Trollens farmor och "Stigi" följer med på en liten tripp. Jag hade ju gärna åkt med men samtidigt kan jag känna att det är lika bra att de inte är hemma. Då slipper jag känna att jag vill hem om kvällarna ifall det behöver jobbas över en timme eller något sådant.

Men idag var det inget jobb. "Bara" teater. Det kändes bra på repet. Allt börjar falla på plats, tycker jag. Vi hittar flytet mer och mer. Samtidigt så känns det som att alla i ensemblen börjar hitta varandra på ett riktigt bra sätt. Att agera mot varandra blir mer "naturligt" för varje gång, ju mer man lär känna varandra. Man vågar ta ut svängarna mer och mer när man märker att de andra hänger på.

Efter teatern blev det sen lunch (för min del) hos svärmor. För att förlänga tiden att umgås på så passade vi på att bjuda med henne och hennes gubbe hem till oss och så slängde vi lite hemgjorda hamburgare på grillen och tog jordgubbar till efterrätt. Det blev en mycket mysig dag. Skönt att verkligen komma ifrån jobbet lite nu. Det har varit intensiva veckor. Men även jobbet är kul. Det känns som ett bra gäng. Stämningen är god och arbetsmoralen hög så det kommer nog att bli bra. Dessutom har jag lyckats pussla och dona så att jag kommer loss i tid till alla teaterföreställningar.

Några bilder måste det väl också bli. Vi tar några från midsommarfirandet i "lantlig miljö" :)

Jobb, egentid och jutar

Natten mellan fredag och lördag sov Trollen över hos sin farmor. Trollfar var på bio på kvällen men då denna trollmor inte hoppar jämfota över senaste alienfilmen direkt så valde jag att stanna hemma och lägga mig i ett skumbad. Dessutom snodde jag Lilltrolls lilla dvd och såg Big fish samtidigt. Riktigt härligt att bara få umgås med sig själv :) En hel natts ostörd sömn var ju inte fel det heller.

Teaterrep idag i 4 timmar. Efter det är man rätt mör. Men det börjar arta sig nu. Det blir roligare och roligare för varje gång för det tar alltmer form, det vi ska framföra i Augusti. Det handlar om Sven Krååk och slaget vid jutebackar. Svenskar och Danskar ska drabba samman mitt framför publikens ögon. Det blir något väl värt att komma och titta på. En affisch finns nu. Nyfikna kan hitta den hos "mulitkreative Westergren".

Jag börjar svettas lite, dock, för mitt i allt jag ska få ihop i mitt liv just nu så har jag gått och fått jobb. Glad som tusan är jag såklart MEN det innebär att jag jobbar kvällar och helger och jag väntar spänt på mitt schema för att se om föreställningskvällarna i augusti klarar sig eller om jag måste inleda mitt nya jobb med att försöka möblera om i schemat. Så håll tummarna för lite tur på den fronten.

Nu börjar det bli dags att lägga sig. Trollen sover sedan länge.

Nu talar vi inte mer om den saken...

Mini har fått flytta till eget rum, ännu en milstolpe passerad. Det kändes som att tiden var mogen för det nu. Mini var redo, enligt oss föräldrar och det verkade vara en fullträff. De två första nätterna sov Mini sig igenom. Två glada föräldrar gjorde high five och såg fram emot att kunna kämpa sig i fas med sömnen.

Men så kom söndagsnatten och om det finns bra nätter och dåliga nätter så var detta en natt som vi inte ens ska prata om. Vi började fundera på om det smugit sig in någon mjölk i Minis mat under dagen men kunde inte komma på hur eller när. Men så uppenbarade sig ytterligare två tänder i full färd med att titta fram. Förmodligen var det orsaken till att gårdagsnatten blev som den blev. Nu ser vi framåt. Hoppas och ber att denna natt blir bättre och så talar vi inte mer om den saken...

Humör och humor

Det är kraftiga svängar i Lilltrolls humör nuförtiden. Efter ihärdigt tjat om något (t.ex. "Jag vill gunga") kan det bli tidernas utbrott när hon får som hon vill. (Den där hemska mamman tog fram gungan men då ville jag ju inte gunga! AAaaargh! - utbrott)

Inte lätt att hänga med således. Utbrott för att man inte får sin vilja igenom är lättare att förutse. Det här är annat. Och jag ser på det hela med humor när jag har en bra dag och humör när jag har en dålig. Försöker tänka att det förmodligen handlar om utveckling och att man måste bråka lite med sina föräldrar i den processen, men puh, så tröttande det kan vara. Inte ens möjligheten att ge vika och muta sig till lugn och ro. ;-)

Det är ändå en rätt bra känsla jag har ikväll. Det kan bero på annat än Troll och familj. Jag vill inte avslöja för mycket men det verkar som att jag kanske är på väg mot ett genombrott på ett annat område i livet. Mer om det vid lämpligt tillfälle. Var sak har sin tid...

Med våren kommer trädgårdsarbete... 

...och såpbubblor :)

Marknad

Det är fredag och det har varit marknad i stan. Hela familjen Troll har varit iväg och kryssat oss fram i folkhavet (Jo, det kan faktiskt bli ett sådant även i en så liten stad som den vi bor i) Båda trollen var alldeles tokig i karusellerna och med lite marknadspengar från både farfar och farmor blev det till att skämma bort de små Trollen lite. Karuseller är ett effektivt medel för detta ändamål. Mini skrek när det var slut men annars var det bra. 

Lilltroll fick dessutom tidernas största ballong eftersom farfar klart och tydligt uttryckt att hon, för maknadspengen från honom, skulle få precis den hon ville ha. Helgen kunde inte ha börjat bättre, allra helst som Mini behagade sova hela natten mellan torsdag och fredag. Jubel och fröjd! :-)

Komplimang?

Vid matbordet:

Lilltroll: Mamma, det här var ju inte så dåligt...*paus*...Det var väl snällt sagt?

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

 

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj