God Jul

Eller god fortsättning kanske det heter såhär på juldagen.
Det har varit en fin jul för familjen troll även om jag trodde det skulle bli katastrof när jag den 23:e vaknade med en hejdundrande huvudvärk och mådde illa. Efter att ha "ropat på Ulrik", som min bror så fint säger, fick jag erkänna, att trots att Lilltroll fått följa med Trollfar till jobbet så behövdes förstärkning. Som tur är har jag världens snällaste svärmor som alltid ställer upp när hon kan. Hon ryckte ut och kom till undsättning. Lekte med Mini och tog en lång vagnpromenad medan jag la mig i ett mörkt rum och sov. När jag kom upp ur sängen vid 15-tiden hade maken kommit hem och svärmor fått åka hem igen. Efter det blev det bättre och troligtvis var det den nedra migränen som gjorde ännu ett högst ovälkommet besök.

Julafton blev i alla fall bra. Jag fick trycka i mig julmat som alla andra utan "komplikationer" och ingen blev avskräckt från att besöka oss utan det blev en riktig familjejul med släktingar i huset hela dagen, fullsatt soffa under Kalle Anka, tomtebesök, coronne-turnering, mat, glögg, godis, Karl-Bertil, ja allt man kan begära av en julafton. "Det var allt en härlig jul." sa Lilltroll när hon kröp i säng och jag kan bara hålla med.

Lilltroll i julstassen.
Som hon längtat efter att prova de glittriga strumpbyxorna.

Trollfar och Mini var finklädda de också.

En av favoritklapparna var gympadressen som Lilltroll fick av farmor.

Trollfar och jag kan bara konstatera att vi inte slipper "prinsess-fasen" på den här ungen.
Men när vi skulle ta en bild på henne i den vackra dräkten idag
ville hon ha med den högt älskade "Tobbebollen" på bilden också,
vilket gladde två Trollföräldrar
(som nog skulle sörja om hon helt övergav favoritfärgen gult till förmån för "rosa fluff").

Ett livstecken från trötthetsbubblan...

Det har varit några riktigt tuffa nätter med Mini nu. Men natten till idag så var det i alla fall bättre. Lilltroll har verkat förkyld och hängig ett tag nu och ikväll verkade det vara lite halsont också. Det är märkligt men så fort barnen visar minsta tecken på att vara lite sjuka så har man helt plötsligt allt tålamod i världen. Man fixar och donar och passar upp på dem. Så Lilltroll somnade ikväll med huvudet i mitt knä och jag fick sjunga trollmor, min egenkomponerade sång om Lilltroll, vargsången och blinka lilla stjärna.

Rent kroppsligt var det för mig en bökig nattning. Jag satt helt knäppt med säckig hållning och höll på att börja fnittra åt mig själv. Men trots den obekväma positionen så var det så otroligt mysigt. Jag mindes den där tryggheten som mamma och pappa var när man var liten och sjuk. Jag kände mig så genuint glad över att få ge Lilltroll detsamma. Den där känslan av att "mamma sitter här hela natten om jag behöver det". Och för någon som halva sin barndom (och hela sin ungdom och, än så länge, hela sitt vuxenliv) älskade Ronja Rövardotter så är det inte helt fel att få ha sin trollunge i knät och sjunga vargsången. Som om jag vore självaste Lovis ;-)

Nu väntar jag bara på att min fudge version 2.0 (version 1.0 blev inte fudge utan hård, seg kola) ska svalna såpass att det är dags att ställa den i kylskåpet. Sedan ska jag (förhoppningsvis) sova.

Krubban...

Årets stora dilemma - vart ska krubban stå. Helst vill jag ju inte att Mini mejar ner hela stallet och överallt där plats finnes trängs andra saker som Mini inte bör få tag i. Så det blev en tur till tygaffären idag, för att fixa en himmel och lite gräs. Sedan hjälptes jag och Lilltroll åt med att fixa till krubban och kreativiteten flödade så det blev lite stenar och annat spännande som fick följa med. Resultatet ser ni här:

Vise män på väg till stallet. Lägg märke till fåret som Lilltroll lyckades placera på "övervåningen".

Ta en bild på mig och krubban, mamma, sa Lilltroll och satte sig stolt framför mästerverket :)

Biologi med "kyrkans man".

Lilltroll hade kommit igång att prata ordentligt med pastor Per-Erik när Mini och jag varit en trappa upp på babysång. När vi ska klä på oss ytterkläderna visar trollet stolt sin nya regnjacka för pastorn. Efter att ha räknat upp alla färger på jackan i fråga stoppar hon ett finger i näsan och byter samtalsämne...

Troll: Pä-Erik veet du? *konstpaus* Snorkråkor bor i näsan.
P-E: (leende) Ja, det har du rätt i. Det gör de oftast.
Troll: Kråkor säger kraa.