Trollmor roar sig!

OBS! Följande inlägg involverar inte en mening om trollungarna. Som hemmaförälder är man lätt insnöad på sina barn men tro det eller ej, det händer att Trollmor (och Trollfar) roar sig på egen hand. Tur vi har Trollens farmor och extrafarfar som gärna spenderar tid med dem. GULD!

I söndags var det dags för mig att för andra gången i mitt liv spela rollspel. Trollfar är något drivande, men han behöver inte driva på speciellt mycket för jag hade jätteskoj förra gången :)

Första tillfället var det litet och intimt med 3 spelare och en spelledare. Nu var det ett gäng på 7 spelare och 2 spelledare. Flera av de deltagande var riktiga fantaster men även några glada amatörer (läs fruar/flickvänner), som fick huvudvärk när det pratades för fort i termer vi inte var vana vid, hade äran att få vara med och leka.

Allt inleddes med en liten filmvisning som ”intro” till det hela. En prolog kan man säga. Sedan fick vi gå in till spelledarna en och en och få våra karaktärer som de förberett åt oss. Det var en samling kända ansikten kan man säga. Gissa om jag brast ut i gapflabb när öppnade min lilla papperslunta och får se en bild av den jag ska ”vara” under eftermiddagen och kvällen? Det jag såg var inget mindre en den berömda hockeyfrillan på min barndomsidol MacGyver.

Sedan var det bara att hänga på så gott det gick. Jag hade 3 MacGyver-chip att använda när jag behövde lyckas med något omöjligt i sann MacGyver-anda. Inte lätt att bestämma sig för när och hur man skulle göra av med dessa. Som ovan spelare tar man ju inte heller ut svängarna på samma sätt som de mer vana, kan jag tänka. I efterhand kan jag se en hel del jag kunnat göra för att "få ut mer" av med denna fantastiska karaktär, men övning ger färdighet. Framåt slutet av spelet när vi varit igång länge och skulle få med den flygrädde B.A. Baracus (från A-Team) på en helikopter utbröt ett riktigt kackel. På några sekunder hade Hawkeye (från M*A*S*H) knockat honom med morfin men vem kan lyfta in honom i helikoptern. Teorierna haglade när jag plötsligt inser hur det ska gå till ”Jag tar mitt rep, kastar lasso om honom och binder fast honom i landningsstället!” säger jag varpå alla brister ut i skratt. Jag fick offra en hel del silvertejp och ett av mina kära MacGyver-chip för att få igenom det men det var det värt ;)

Jag hade i alla fall vansinnigt skoj. Så kul att det går att spela tillsammans både ”veteraner” och nybörjare. Hoppas det kommer fler tillfällen att få vara med.

Vill någon veta mer om själva spelupplägget är här en länk till en av de däringa ”veteranerna” som bloggat om söndagens spel.

Byteshandel

Trollfar dealar med Lilltroll:
"Om du tar på dig pyjamasen så får du nypa mig i tungan."

Prisa Gud!

Här kom lite sömnåterbäring ;)

För första gången på mycket länge vaknade jag av att jag var kissnödig. Klockan var ungefär 04.00 och Mini snusade sött i sin spjälsäng. När jag kröp ner i sängen efter toabesöket kände jag hjärtat bulta av glädje. Svårt att somna om t.o.m. men det gjorde jag. När Trollfar fått pallra sig iväg till jobbet (började tidigt idag) någonstans vid kvart i sex, började Mini gny lite. Kanske hade det gått att få henne att somna om i sin säng, men för en gångs skull kände jag mig så pigg att det bara var mysigt att plocka upp henne. Hon fick sin napp och vi låg och myste och halvsov lite till ända tills en envis hosta fick Mini att vakna till ordentligt. Vi tände då en liten lampa och hon fick amma innan vi gick upp. Klockan var då nästan halv sju. Som grädde på moset hade jag dessutom kommit i säng i tid för en gångs skull.

Energi är aldrig fel och både jag och Trollfar, som egentligen är kvällsmänniskor båda två, är helt överens om att vi gärna går upp kl 06 varje dag om vi bara får sova tills dess ;)

Den fina bloggfasaden

Jag läste i det senaste numret av en föräldratidning att det tydligen är vanligt att mammor läser andra mammors (främst kända sådana) bloggar bara för att finna att allt verkar så fint och lyckligt hela tiden. Men snälla nån, tänker jag, tror ni verkligen att bloggar representerar människors hela liv?

Hur som helst, om någon läsare av min blogg skulle ha fått för sig att jag (hur okänd och oglamorös jag än må vara) har ett perfekt liv så kan jag berätta att just nu så är nätterna ett roulettespel. Mornarna innebär ofta en tidig uppstigning för att få en ursinnig, uttråkad Mini att bli nöjd. En dålig dag toppar vi med värk i rygg, nacke, knän, huvud och ett präktigt illamående.

Men så sitter man där med morgonkaffet, känner huvudvärken få sig en omgång och blekna och så bestämmer man sig för att även idag ska jag kämpa på för ögonblicken. För Lilltrolls omåttligt charmiga uttalanden, för Minis framsteg. För leenden och skratt som vi smittar varandra med. Och så tar man sig på något sätt igenom syskonrivaliteten, trots, gnäll (som kan komma från både trollungarna och mig, i olika grad, i olika perioder), toalettolyckor, blöjkatastrofer och alla andra motgångar som man kan stöta på. Sedan, när kvällen kommer, så påminner vi varandra om hur mycket vi älskar varann, kryper ner i våra sängar och har jag tur så sover jag lite innan allt börjar om.

Det är inget perfekt liv och vissa dagar vill jag bara gömma mig under en sten, men när det väl kommer till kritan så är allt precis som det ska vara. Om Mini sov exemplariskt vore hon inte Mini. Om Lilltroll utan protester stod ut med sin mamma de dagar hon är trött och tjurig vore hon inte Lilltroll. Om jag aldrig ville gå och gömma mig för att jag inte har orken att vara den förälder jag vill vara så vore jag inte jag. Och jag vill vara jag. Jag vill ha precis de trollungar jag har och med Trollfars hjälp så börjar jag se min insikt om att jag inte är perfekt som en tillgång och en möjlighet att utvecklas och bli mer som jag vill vara.

Så, ett fyrfaldigt leve för livet, precis som det är!
Hurra, hurra, hurra, hurra!

Bloggtorka

Ja, jag erkänner, bloggen kommer i sista hand just nu. Jag är upptagen med att ta mig ur trötthetsdimman och förkylningstöcknet utan att gå min familj alltför mycket på nerverna.
Maken har en mördarvecka på jobbet med sena dagar mest hela tiden. Inget kul varken för honom, mig eller töserna.

Men allt går över. Snart är det första advent och jag planerar att suga ut allt mys jag bara kan ur denna decembermånad så här ska bakas pepparkakor, pyntas fixas och donas tills det sprutar tradition och mys ur öronen på oss ;)

Men eftersom jag inte riktigt har tid att bjuda på något förnuftigt utan mer av en lägesrapport så kommer här även en länk till en text som jag tycker fångar mycket sanning även för mig. Skönt att kunna använda sig av andras klokheter ibland, eller hur? ;)

A place in the sun

Äntligen har jag fått tummen ur och bett Trollfar om hjälp med att vända en liten film på rätt håll. Lilltroll hade ju ett tag dille på filmen "Min vän Charlotte" och till eftertexterna fanns denna lilla melodi med:



Lilltroll snappade upp det väsentliga i verket och framförde under en bilfärd sin egen version. Skönt jam som kanske spårade ur en aning på slutet då vi körde på kullerstenar och Troll upptäckte hur detta gav ett snyggt vibrato ;-)

Det hände sedan...

När vi väl kom igång med dagen så blev det riktigt bra. Vi fick undan det mesta av löven både på marken och på garagetaket och vi kastade löv och hoppade i högarna. När allt stämmer är det verkligen det bästa som finns att bara vara tillsammans hela familjen.

Jodå, vi lever...

Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen på sistone. I vanlig ordning beror det på sömnbristen och dess konsekvenser. Hela livet har liksom segat till lite. Tar jag några krafttag så gäller de i första hand familjen och handlar om att fixa någon rolig sysselsättning, något som behöver göras här hemma eller kanske lite fredagsmys.

Men det händer ju ändå saker hos trollfamiljen, tro inget annat ;) Jag har bara inte haft energi kvar till att skriva om det.

Höstbestyren i trädgården är i full gång. I fredags var jag och Lilltroll ute och räfsade löv. Ett evighetsjobb under vårt japanska körsbärsträd. Inte går det snabbare när Lilltroll hjälper till, men det är bra mycket roligare. Färdiga blev vi alltså inte men vi får väl ta med Trollfar ut en sväng senare idag och fortsätta lite till. Det är när man räfsar löven under det där trädet som man måste ta fram bilder från Maj och påminna sig om att det är så sagolikt vackert när det blommar så det är värt allt räfsande...



Lilltroll har även hjälpt Trollfar byta till vinterdäck på bilen. (Gissa om jag blev glad när de tog på sig den uppgiften. Jag brukar få bli riktigt arg innan jag lyckas lossa muttrarna.) Trollets uppgift var att hålla koll på muttrarna vilket hon, enligt Trollfar, gjorde med beröm.

Det blev ett besök på kyrkogården igår också. Vi brukar göra det varje år på allhelgona. Då har vi med oss gravljus som vi tänder ett vid varje grav tillhörande anhörig eller vän. Jag, som har flera "gravar på annan ort", brukar sätta ett ljus i minneslunden också. Det känns bra, högtidligt och fint att symboliskt visa på att våra nära och kära som inte finns kvar hos oss finns kvar i minnet. Jag hoppas att även Trollen, när de blir lite större, kommer att känna att det är en fin tradition.

Nu tror jag det är dags att lämna datorn för en stund och försöka få till ett mellis till Lilltroll. Mini och Trollfar sover och det gör de rätt i ;-)

Tisdagsmys...

Idag har jag haft det lyxigt. Lämnade Trollen med Ninni och Stigi och begav mig till en liten parfymbutik för att äntligen utnyttja ett presentkort på hot stone helkroppsmassage. Att varma släta stenar kan kännas så mjuka och goa. Jag höll på att somna och ville knappt gå därifrån.

Med tidernas fånleende gick jag tillbaka till barnvakterna där Trollfar mötte upp. Vi kom hemåt lite väl sent och plockade därför upp mat från de gyllene bågarna. Vid köksbordet får troll syn på bokstäverna på en av påsarna:

Troll: B-e-e-f. McDonalds!