OBS! Följande inlägg involverar inte en mening om trollungarna. Som hemmaförälder är man lätt insnöad på sina barn men tro det eller ej, det händer att Trollmor (och Trollfar) roar sig på egen hand. Tur vi har Trollens farmor och extrafarfar som gärna spenderar tid med dem. GULD!
I söndags var det dags för mig att för andra gången i mitt liv spela rollspel. Trollfar är något drivande, men han behöver inte driva på speciellt mycket för jag hade jätteskoj förra gången :)
Första tillfället var det litet och intimt med 3 spelare och en spelledare. Nu var det ett gäng på 7 spelare och 2 spelledare. Flera av de deltagande var riktiga fantaster men även några glada amatörer (läs fruar/flickvänner), som fick huvudvärk när det pratades för fort i termer vi inte var vana vid, hade äran att få vara med och leka.
Allt inleddes med en liten filmvisning som ”intro” till det hela. En prolog kan man säga. Sedan fick vi gå in till spelledarna en och en och få våra karaktärer som de förberett åt oss. Det var en samling kända ansikten kan man säga. Gissa om jag brast ut i gapflabb när öppnade min lilla papperslunta och får se en bild av den jag ska ”vara” under eftermiddagen och kvällen? Det jag såg var inget mindre en den berömda hockeyfrillan på min barndomsidol MacGyver.
Sedan var det bara att hänga på så gott det gick. Jag hade 3 MacGyver-chip att använda när jag behövde lyckas med något omöjligt i sann MacGyver-anda. Inte lätt att bestämma sig för när och hur man skulle göra av med dessa. Som ovan spelare tar man ju inte heller ut svängarna på samma sätt som de mer vana, kan jag tänka. I efterhand kan jag se en hel del jag kunnat göra för att "få ut mer" av med denna fantastiska karaktär, men övning ger färdighet. Framåt slutet av spelet när vi varit igång länge och skulle få med den flygrädde B.A. Baracus (från A-Team) på en helikopter utbröt ett riktigt kackel. På några sekunder hade Hawkeye (från M*A*S*H) knockat honom med morfin men vem kan lyfta in honom i helikoptern. Teorierna haglade när jag plötsligt inser hur det ska gå till ”Jag tar mitt rep, kastar lasso om honom och binder fast honom i landningsstället!” säger jag varpå alla brister ut i skratt. Jag fick offra en hel del silvertejp och ett av mina kära MacGyver-chip för att få igenom det men det var det värt ;)
Jag hade i alla fall vansinnigt skoj. Så kul att det går att spela tillsammans både ”veteraner” och nybörjare. Hoppas det kommer fler tillfällen att få vara med.
Vill någon veta mer om själva spelupplägget är här en länk till en av de däringa ”veteranerna” som bloggat om söndagens spel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar