Om vi lyfter varandra blir världen lite vackrare.

 

Vilken vecka! Hemtenta och allmän prestationsångest blandat med vardagslogistik och en diskussion på nätet som fullständigt dränerade själen. Känslan av att vara fullständigt off. Att kämpa och kämpa och ändå vara en ganska dålig person. Och sedan fredag, inlämning av tenta, lättnad blandat med nervositet och vänner som via nätet lyfter, peppar och känslan av att vara en härlig person, som sprider kärlek, glädje och värme till andra. Och helt plötsligt känns det som att jag är Queen of fucking everything. Fullständigt amazing!

Tänk om folk la mer tid på att möta andra med en positiv ingång på nätet. Att inte utgå ifrån att andra människor är lata eller korkade. Tänk om vi var mer intresserade av att mötas och (ja, jag vet att det är en hissnande tanke) lyfta varandra. 

Vad fin världen hade kunnat bli....

Skolstart.

 I måndags började skolan igen för alla små troll. Fast så små är de ju inte längre förstås. 1:an, 4:an och 7:an börjar de. Lilltroll har fått låna egen laptop från skolan och är mycket nöjd med detta. Mini har åkt på en massa oväntade vändningar. I våras fick hon sin klasslista för 4:an. De fick titta på sitt nya klassrum och träffa sin nya klassföreståndare. Inget av detta blev som utlovat. Några dagar innan skolstart får vi ett mail om att det tillkommit elever i åk 4 och att det pga detta ska bli tre klasser istället för två. 

Mini får alltså ny klasslista, ny klassföreståndare (som pga uppsägningstid inte kommer till skolan förrän om en månad) och nytt klassrum (i ett annat hus än resten av mellanstadiet där istället högstadiets elever har bild- och slöjdsal.) Det enda positiva i detta ommöblerande är att pga av att det nya klassrummet är så litet blev Minis klass liten också. Men Trollmor (och Trollfar) muttrar och morrar över att infon kommer så tätt inpå. Att det nya klassrummet låg i ett helt annat hus, skiljt från övriga mellanstadiet informerades det inte om alls. Hade ju varit trevligt att kunna förbereda barnet som ska börja mellanstadiet på vad som komma skall och inte bara att allt som visades i våras kunde glömmas. Trollmor muttrade ännu mer när det visade sig att musikläraren för låg- och mellanstadiet inte kunde få in tre fjärdeklasser i sitt schema och Minis klass även stod utan utbildad musiklärare. För givetvis är det för mycket begärt att de barn som fått ny klass, nytt klassrum och ny (för dem okänd) klassföreståndare ska få behålla den musiklärare de har haft tidigare. 

Nu vet jag att Mini kommer att klara sig bra ändå. Hon är en följsam och social person som kan konsten att göra det bästa av situationen. Men det känns ändå inte helt ok för mig. Utbildningen ska ju vara likvärdig och barnen sättas i första rummet. Så tycker jag inte att fallet är just nu.

Lilla trollet som blir stort.

 Igår firade vi "Lilltrolls" 13-årsdag. Inte så liten längre. Det var givetvis inte oväntat utan något som jag vetat länge och ändå kändes det som en så stor dag. Nu äntrar mitt lilla barn tonåren. Inte bara en ny period i livet för Lilltroll utan även för trollmor. Så vi tittade på en mängd bebisbilder igår. Jag och trollfar berättade små anekdoter till bilderna. Som att vi försökte ta med henne till skogen på svampplockning och hon var jättenöjd där hon hängde i bärselen på pappa, så länge inte pappa böjde sig ner för att plocka svamp då hon skrek i högan sky. Det något komiska resultatet blev att trollfar gick och pekade på den svamp han såg och jag plockade. 😊

Som om inte en födelsedag vore nog så gav sig Lilltroll idag iväg på sitt första kollo. Hon har glatt sig åt detta faktum under sommaren men nu när det närmade sig blev hon väldigt nervös. Hon har nämligen varit tuff nog att anmäla sig utan att känna någon annan på kollot. Varken barn eller ledare. Förståeligt att nerverna kom för hennes del, men nu när jag vinkat av en nevös 13-åring vid bussen är det snarare mina nerver som börjar visa sig. För givetvis har jag berättat om hur nervös jag själv varit vid olika tillfällen. Att träffa nya människor, hamna i ett nytt sammanhang osv. Men jag har också berättat att det inte finns en enda grej av de där sakerna jag varit nervös för som jag ångrar. Men nu när hon åkt kommer mamma-känslorna fram. Tänk om hon inte hittar någon att umgås med? Tänk om alla har en kompis med sig redan från början (vilket inte såg ut att vara fallet vid "busslämningen" men ändå)? Och samtidigt vet jag ju att allt jag sagt innan är sant. Jag har varit nervös inför olika saker, många gånger och nästan velat ändra mig och stanna hemma. Men jag ångrar ingenting. Tvärtom har det mesta blivit riktigt bra. Jag har träffat så många underbara människor tack vare att jag vågat, trots att det tog emot lite innan. Trots att jag hade ont i magen av nervositet och var övertygad om att det skulle bli en katastrof. Så nu sitter jag här och hoppas på att få ett kort sms framåt kvällen där trollet meddelar att det går bra och är roligt. Och får jag inget sms alls...så har hon förmodligen väldigt kul.

Bara en tanke

 Sommar innebär lite mer tid att landa och vila, men också mer tid att tänka. Idag tänker jag på det sjuka i att det går att vara för snäll. Jag tror att jag, genom att känna ansvar och lojalitet ibland drar nitlotter. Att andra tjänar på mitt sätt att vara och att det kanske kommer att dränera mig i längden. 

Sedan blir jag tokförbannad och vill skrika till hela världen att om någon suger ut min energi eller tar sig fördelar på min bekostnad så borde det vara de som ska ändra på sig. Det borde inte gå att vara för snäll.

Vintern rasat...

 Idag är det valborg. Men det är också pandemi så egentligen är det en vanlig sketen fredag. Har planer med de två yngsta döttrarna (inte helt omöjligt att den äldsta hänger på också) på att ha en liten målarstund. Fick akrylfärger, penslar och akrylpapper i födelsedagspresent som jag vill prova. Mini fick akvareller i julklapp som hon älskar att måla med och Mikro blev utlovad vattenfärger vilket satte ett sken i hennes ögon. Jag tänker vaxduk på köksbordet, gamla reklamtishor på och sedan ger vi järnet. Ja, just det. Mini vill även ha Bob Ross på i bakgrunden vilket jag inte har något emot. Om du inte vet vad det innebär googla fram ett avsnitt av "The joy of painting" och förbered dig på avslappning. 

Livets goda och livets begränsningar.

 Som en uppföljning på föregående inlägg kan jag meddela att skolorna kunde öppnas igen efter påsklovet. Inga mail sedan dess om konstaterade fall så det verkar ha gjort nytta. Min film blev inspelad och godkänd. Och nu är vi åter i det läget att jag kan sköta mina studier medan barnen sköter sina (så länge ingen blir förkyld). 

Igår unnade vi oss en liten utflykt. På luffarmuseet i Boda var det schnitzelbuffé. Boka plats och ät coronasäkert - Ja tack, sa vi. God mat och kaffe någon annanstans än hemma var obeskrivligt om man som jag ser hemmet, promenadvägen och, någon enstaka gång, den lokala mataffären om dagarna. Tänk så mycket man tidigare tog för givet.

 

Skolstängning

 Halsont på Mikrotrollet idag så hon har varit hemma och coronatest kan vi inte hämta ut förrän på onsdag. Sedan kom beskedet att kommunen stänger alla skolor de sista dagarna innan påsklovet pga ökad smittspridning. Nu finns det de som tänker att åh, vad myyyysigt att få extratid med barnen. Ja, det hade det ju kunnat vara om jag inte hade haft egna studier att ta hand om. Missförstå mig rätt jag tycker absolut att det är befogat att stänga några dagar extra om man ser att smittspridningen tagit fart, men jag som inte har något påsklov utan kör på med heltidsstudier får inse att det kommer att bli tufft. Bara det att jag innan onsdag måste ha spelat in en film som är en delexamination i kursen är ju lätt stressande. Från illusionen om att få göra detta i ett i övrigt tomt hus till verklighetens välfyllda hem. Hurra, eller nått. 

Måtte detta göra nytta nu så att vi kan vända smittspridningstrenden. Det är ju det viktigaste. Resten får jag pussla ihop på något sätt.

Minnen och mer...

 En dag i början av millenniet ringde min telefon. Det var den där kursansvarige för teaterlinjen på Sundsgårdens folkhögskola, Ingvar, som ville berätta att det fanns en plats för mig till höstterminen om jag var intresserad. Givetvis behövde jag inte svara direkt. Det gick utmärkt att tänka över det och återkomma, sa han. Men inte kunde jag vara så cool. Ända sedan min audition hade jag drömt och velat, men inte vågat hoppats på att få gå den där teaterlinjen. Jag tackade ja på studs och när jag lagt på dansade jag nedför trapporna för att hoppande och studsande meddela mina föräldrar att jag skulle flytta till Helsingborg! Det året var ett av de bästa jag haft och det var så många människor som korsade min väg där som alltid, alltid kommer att ha varsin plats i mitt hjärta. Idag ramlade jag över ett eko från det året men också en massa klokhet som jag kunde koppla direkt till min nuvarande utbildning och framför allt som jag kände igen mig i. 

Därför kan jag ju inte annat än att dela med mig. Gå in och lyssna på ett samtal med en av mina lärare från det fantastiska året på Sundsgårdens folkhögskola, Magnus.

https://soundcloud.com/thomas-karlsson-280512773/magnus-florin

Ta-tag-i-saker-lördag

 Idag tog jag mig i kragen och fick gjort en hel del av de där sakerna som jag borde ha tagit tag i för länge sedan. Tex att få ner julgardinerna. 🙈

Dessutom är vi i denna familj superbra på sopsortering, men kassa på att åka iväg med resultatet. Känner mig extremt stolt och glad över att det är gjort nu.

Visdomsord

 "Benen gör ju röven."

Mikrotroll (6 år) 

Den grå vardagen och den gyllene lördagen.

 Den där tentan. Den gick faktiskt riktigt bra. Med det bockar jag va ännu en krus. Redan en bra bit in i nästa nu. Faktiskt håller jag på med den sista skriftliga examinationsuppgiften i kursen läroplansteori och didaktik. En intressant kurs men tämligen ostrukturerad med få föreläsningar och seminarier som mer har varit redovisningar än samtal och ökad förståelse. Så nu börjar jag känna mig lite väl isolerad här i distansundervisningen. Men dessutom tycker jag idag att jag känner mig lite halvhängig. Som om en förkylning håller på att smyga sig på. Suck. Har haft svårt att koncentrera mig hela dagen. Inte riktigt den känsla man vill ha när man skriver examinationsuppgift. Men jag hoppas att det ska lossna och att jag ska kunna lämna in något vettigt på måndag kväll. Verkar inte vara några problem att komma upp i rätt antal ord i alla fall. 

I lördags var det en stor dag i hushållet. Mini fyllde 10 år! 10 år!!!! Hur gick det till egentligen? Hur blev den lilla juvelen en skoltjej, som på eget initiativ lagar mat varje tisdag och tittar på lilla aktuellt om kvällarna? Denna lilla mellantös är verkligen den mest självständiga av de tre. 

 

En aktiv hjärna och en hostande dotter

 Efter fredagens tenta hade jag föreställt mig att jag skulle kunna slappna av och ladda om i helgen men nu är det söndag kväll och det känns som att hjärnan snurrat på högvarv hela helgen. Svårt att släppa tentan som var väldigt knapp i tid. Kände att jag inte hann tänka färdigt riktigt och vet inte om det blev bra. Så hjärnan vägrade såklart släppa detta trots att varken den eller jag kan göra ett skit åt det förrän tentan är bedömd. 

Dessutom började Mikro hosta mer rejält i helgen. Hon har ju hostat sedan en och en halv vecka innan jullov då jag hade henne hemma och gjorde mitt bästa för att inte halka efter med skolarbetet. Sedan blev det bättre men inte helt symptomfritt varpå vi utsatte henne för coronaprovtagning straxt innan skolstarten. Negativt resultat på det och då fick hon gå tillbaka till skolan. Men nu efter en vecka har hostan alltså tilltagit. Ringde till 1177 idag för att få lite hjälp med hur man ska tänka och vad man ska göra. Sjuksköterskan misstänkte vanlig förkylning, men samtidigt kan ju Mikro ha smittats av coronavirus under sin vecka i skolan. Så imorgon får Mikro bli hemma och kontakt tas med vårdcentral eftersom hostan varat i 5 veckor nu. Troligtvis ännu en omgång av pillande i hals och näsa innan hon eventuellt kan få komma tillbaka till skolan igen. 

Vi får hålla ut och handla så klokt vi kan i denna märkliga vardag. Lilltrolls lärare rekommenderar nu munskydd i klassrummet pga svårt med avstånd så nu har vi beställt tvättbara sådana i tyg. Tänk så mycket jag tagit för givet hela livet. Att få träffa mina vänner och släktingar. Att få kramas och att en förkylning inte innebär att ett barn missar flera veckor i skolan. Måtte vaccineringarna gå snabbt och smidigt så att vi snart kan knuffa undan den här eländiga sjukdomen en gång för alla och börja leva som vanligt igen.

Nytt år - nya tag

 Ja, nu har 2021 börjat. Det var ju inte direkt vemodigt att säga adjö till 2020. Corona har lagt sig som en enda sörja över hela året, liksom. 

Pausen och återhämtningen har inte varit jättelång för min del. Inlämningsuppgift i mellandagarna och förberedelse av redovisning som hölls 4/1 var några moment som fick mig att inte riktigt känna mig ledig. Men jag kämpade. Jag vägrade överarbeta uppgifterna och jag tog mig igenom med känslan av att jag ändå fått lite välbehövlig vila och tid med familjen. Men nu är det tillbaka till vardagen igen. Även barnens skola har dragit igång och imorgon börjar första hela "vardagsveckan" efter jul och nyår.

Men lite snö har det ju kommit och idag var barnen sugna på att bygga snöskulpturer. Tyvärr var snön inte bra för detta ändamål, men med hjälp av vattenfärger skapade vi och hade kul i alla fall. Mikro hittade isbitar som vi målade på och hon målade även med snön som ritpapper, Mini gjorde en vulkan och en "lavasten" av snö och färg och själv försökte jag mig på att avbilda Grogu (aka Baby Yoda).

Nu ska jag snart börja laga lasagne och ladda inför veckan som kommer. En vecka som avslutas med kursens sista tenta.