Suck

Det har varit mycket den här veckan.
Bilen som vi var tvugna att få in till verkstan. Förberedelser inför bröllopet på lördag då jag ska spela och vara toastmaster tillsammans med pojkvännen. Ansökan till ett jobb på eniro o.s.v. Så missade jag att jag skulle ha redovisat sökta jobb till arbetsförmedlingen. De fick denna redovisning två dagar sent. 2 dagar!!! Men nu är jag avskriven där och måste göra ett besök för att få det åtgärdat.

På fredag måste jag dit (för i morgon är det ju röd dag) och jag måste hämta bilen och vi måste åka direkt till kalmar när pojken kommer från jobbet för att hjälpa till med dukning och annat till bröllopet. Dessutom har jag uppvisat alla tecken på stress som jag någonsin haft. Huvudvärk, sömnsvårigheter, taskigt närminne och annat trevligt.

Varför känns det som att hur mycket man än anstränger sig så kan inte allt få fungera i livet? Något bara måste krångla. Att vara arbetslös måste vara det mest horribla tillstånd man kan befinna sig i. Alla bara antar att man inte vill jobba eller försöker fuska till sig den enorma a-kassan på 300 spänn om dagen. Ingen blir gladare än jag den dagen jag slipper skyffla kassakort och arbetsgivarintyg hit och dit. Men är man tvungen så är man.

Lordi

Ja, jag måste ju skriva och tycka innan jag går och lägger mig. Det händer inte ofta men då och då så vinner faktiskt någon av mina favoriter ESC. Jag blev så glad när Lordi kammade hem poäng att Jag inte brydde mig så mycket om de taskiga poängen vi fick. För visst hade Carola förtjänat fler poäng än vad hon fick, det tycker iaf jag. Hon gjorde ett kanonframträdande utan att bli "övertänd".

Men Finland. Grattis, grattis! Första segern någonsin. 40:e gången gillt eller vad blir det? Vi som tittade tillsammans enades dessutom om att det var mer än dags för Finland att betala för hela kalaset. Nästa år får alla jurymänniskor lära sig att säga Tärve (eller hur det stavas).

Slutligen: Den människa som kom på sättet att skynda på röstningsmomentet ska ha ett stort pris och adlas och hamna på någon hall of fame någonstans!

Tack och God natt!

Mysiga fredag...

Nu är det fredag! Ska fixa lite saker på stan idag. Ikväll ska det grillas. Mums!

Igår följde jag med spänning ESC-semin. Det var riktigt svettigt men det blir nog ett bra startnummer för Sverige. Jag konstaterade glatt överaskad att Irland gick vidare. Jag fattar fortfarande inte vad jag ser i den uppenbara smörballaden men den är lite juste tycker jag...
Lordi är roliga. Jag hoppas att de får en riktigt bra placering. Det är Finland värda tycker jag. De har ju inte de bästa resultaten i ESC, direkt. Heja Finland....och Sverige...och lite Irland oxå...hmmm...känner mig lite kluven.

Förföljd???

Idag var Jehovastanterna tillbaka. Så trött jag blir!!!!! Jag orkade inte vara trevlig och sa att jag inte hade tid med dem. "Någon annan gång, kanske" sa de. "helst inte" sa jag och stängde dörren.

Varför kan de inte nöja sig med att jag på ett trevligt sätt säger att jag inte är intresserad? Förra gången försökte jag vara trevlig. Men efter bara en vecka så kommer samma människor tillbaka igen. VARFÖR????!!!!! Varför måste jag vara nästan otrevlig för att de ska lämna mig ifred och sluta med att försöka trycka ner sitt sätt att tro i halsen på mig? Jag tycker inte om deras sätt och jag tycker inte om de reaktioner de frambringar i mig. Jag vill inte vara otrevlig. Jag vill inte praktiskt taget stänga dörren framför näsan på folk. Men vad har jag för val om främmande människor fortsätter att inkräkta på mitt privata område? Mitt hem! Åh, jag tycker inte om att behöva snäsa av folk. Nu är denna dagen förstörd också...jobbiga, jobbiga tanter.

Bild på mig...

Pojken har tagit denna bild på mig. Jag tycker den är helt ok faktiskt.

Jobba, jobba joobba!!

Idag fick jag telefonsamtal från sommarjobbet. Jag har fått lite extra butiksarbete utöver mitt guidejobb, vilket kommer att innebära ungefär 15 extra arbetsdagar som det ser ut nu. Jag tackade och bockade även om det mesta var helger och jag jobbar 6-dagarsvecka hela M: s semester.

Jag är så glad att jag får komma tillbaka till bruket och jobba. Jag trivdes verkligen där. I år är det ju en del nyheter oxå. De nylanserade smyckena t.ex. Det ska bli jättespännande. Jag undrar om jag inte kommer att köpa minst ett smycke själv. Jag bara älskar glaset i Målerås.

Om någon som läser detta har tänkt att åka till glasriket i sommar så måste ni bara komma till Målerås. Det är en sådan klass på glaset där. Om du inte tror mig så ta en titt.

Jag är så glad just nu att jag kan hoppa och studsa. Åh, vad kul det ska bli att komma tillbaka!!!!!

Sagan om de två städredskapen

Ibland undrar jag om jag är den enda som städar i tvättstugan. På alla ställen jag bott har det alltid varit så väldigt skitigt så jag misstänker att jag tillhör ett utdöende släkte. Idag var det dags igen...

I tvättstugan finns det mycket golv men bara en liten skitsop. Det behövs en stor sop med långt skaft, men se det finns inte i denna tvättstuga. Så jag brukar bara sopa på de ställen som ser smutsiga ut för att undvika ryggont (är man 181 cm så går det inte att bruka lillsopen ståendes rak i ryggen). Men idag hade jag lite extra tid så jag tänkte slå på stort och moppa och då måste ju allt sopas. Sagt och gjort: jag krökte min rygg och svepte runt i tvättstugan i jakten på de stora rackarns dammråttor som smög runt i källaren...

Ont i ryggen fick jag men ibland får man offra sig. Jag tog fram moppen med ett drrrritsch. Den hade nästan fastnat i hinken. Städredskap nr 2 är nämligen en mopp, med moppgarn i trevlig grå nyans (någon måste alltså ha använt den innan mig! Jag är inte ensam!) och tillhörande hink. Medan jag fyllde hinken med riktigt hett vatten (rengöringsmedel är en lyx som få tvättstugor har att erbjuda) tänkte jag lite tjurigt att om alla andra hade städat hade det inte varit lika jobbigt att sopa golvet med den lilla skitsopen. (Å andra sidan hade kanske fler städat om det funnits en bättre sop att tillgå....moment 22.) Jag kände mig som en gnällig tant med "martyr-tendenser" och ändrade därför tankestrategi. Jag skulle vara en superhjälte istället. Jag, "superflickan med moppen", hade just de superkrafter som behövdes för att rädda övriga hyresgäster från dammråttornas armé. Det gick bättre! Superflickan med moppen svepte som en vind över tvättstugans skitiga klinkergolv, SVISCH!

Men vid torkskåpet stötte superflickan och hennes magiska, grå mopp på problem. Det visade sig att lillsopen inte bara var liten utan även hade dålig räckvidd. När moppgarnet svepte in under torkskåpet drog det med sig en riktig "terminator-dammråtta" och kriget var igång. Om du någon gång försökt moppa undan dammråttor vet du att ögonblicket då de träffar moppen är slaget förlorat. Moppen sprider ut dammet mer än sveper undan det. Detsamma hände superflickan och hennes supermopp. Efter lång kamp fanns det fortfarande små dammråttebitar kvar på golvet.
Ack och ve nu skrattar nog dammråttorna åt sin krigslist att gömma sig under torkskåpet. Men vänta bara era gråa, numera vattenkammade och nedbantade kräk. SUPERFLICKAN OCH MOPPEN KOMMER TILLBAKA!!!!!!

Städa, tvätta, fixa...och om oväntat besök

Imorgon kommer mamma och hälsar på! Jag städar och donar för att lägenheten ska se någorlunda ut. Och nu är det tvättid också så jag springer ner i källaren med jämna mellanrum. Oj, vad hurtig jag är!

Jehovas ringde på dörren idag. Jag fick fånga upp Nemo i famnen och mota Bast med foten för de tyckte trapphuset såg spännande ut.
Jehovastanterna ville prata med mig om lycka och att det är så svårt att känna den i dagens samhälle. Jag svarade att jag inte tyckte det var så svårt. Jag känner mig lycklig. Det svaret var visst oväntat och de kontrade med att säga att jag hade säkert läst i tidningarna om hur mycket hemskt som händer. Ja, visst har jag det, men dessto större anledning att vara lycklig över det man har. Vänner och familj som man mår bra av t.ex. Ja, det kunde ju tanterna inte säga något annat. Då ville de istället ge mig "en liten skrift". Nej, tack, sa jag. Jag kommer inte att läsa den. Det är bättre ni ger den till någon som vill göra det. Jag läser bibeln istället. Där finns allt jag behöver. Vid det här laget gjorde Nemo desperata utbrytningsförsök ur mitt grepp för att inta det spännande trapphuset och tanterna insåg att det var bäst att låta mig stänga dörren och tackade för sig.

Jag vet inte...jag vill inte vara otrevlig mot folk men jag har svårt att vara trevlig när folk som inte känner mig ringer på min dörr och är helt övertygade om att jag ska ha svårt att vara lycklig och inte veta något om Bibeln. De känner ju inte mig. Vad vet de om min tro, eller brist på sådan? Varför inte ta sig tid till att lära känna människor innan man klampar in i deras liv för att prata om lycka? Att man vill prata om bibeln och om Jesus kan jag mycket väl förstå. Det tycker jag också är roligt. Min tro är det bästa jag har.
Men att gå till väga på det sättet tycker jag är dåligt. Det här är mitt hem. Jag hade städat hela dagen och var helsunkig och kläderna var täckta av katthår. Det sista jag vill är att behöva vara hövlig mot människor som ska berätta för mig hur svårt det är att vara lycklig. Nej, jag får alltid en otäck känsla i magen när jag fått "Jehovas-besök". Som att jag inte vill öppna dörren nästa gång det ringer på. Kanske borde börja använda titthålet...

Solen skiner!

Vilket underbart väder det är idag! Solen skiner som om det vore mitt i sommaren. Jag fick inspiration av detta och gav mig ut på långpromenad. Det var hur fint som helst nere vid sjön. Hoppas det är lika bra väder när mamma kommer hit. Jag blev picnic-sugen ;)

Efter promenaden fick jag lite energi så nu känns det rätt bra. Igår kände jag mig bara seg och trött. Inget kul alls. Men om solen fortsätter skina så gör nog jag likadant ;)

Valborg

Nu har jag precis vinkat av min vonkis på nybro station. Det har varit så mysigt att ha henne här. Synd bara att regnet vräkt ner så att vi inte kunnat ge oss ut och gå någonting. Vi har mest fått hålla oss inomhus och äta onyttigheter så nu behöver vi inte göra det på flera månader framöver ;)

Jag har firat födelsedag och fått fina presenter och blommor. Inte dumt alls. Familjen min grattar än så länge över telefon. Men nästa vecka kommer mamsen hit och när det lider mot helg dyker även pappa, bror och svägerska upp. Bror den äldre får jag nog åka till på egen hand men å andra sidan är jag ju troligtvis sysslolös nu fram till Juli så jag kanske kan hoppa på tåget till Lund. Man vet aldrig.

På valborg lyckades vi få höra lite tutande från musikskolan och lite sång från manskör... vi kan kalla det sång iaf. Vårtal höll M: s moster och "hon gjorde ju inte bort sig direkt", som någon sa efteråt. Den obligatoriska varmkorven hann vi oxå med och jag vann på chokladhjulet.

Det var en liten uppdatering av helgens aktiviteter. Nu när jag åter är arbetslös finns väl risken/chansen att bloggen kommer att uppdateras mer frekvent. Jag vet ju av erfarenhet att det tar ungefär två dagar innan jag börjar klättra på väggarna ;)