Bebis

Helgen som gick hade Troll på nytt chansen att träffa nya lillkusinen. Även denna gång var Troll varsam och fin och mycket kärleksfull. Bebis Geta fick många kramar och pussar. Oftast uppskattades det av lillkusin, men emellanåt fick Trollmor försöka hejda Trolls pussattacker. Bebisar behöver ju få andas lite mellan varven också...

Pusskalas

Tillsammans

Jag fick äta lunch tidigt idag och slängde ihop en köttfärsröra av det som fanns i våra ganska tomma skåp (storhandling i morgon). Hade gjort så att det skulle räcka till Trollfar och Lilltroll också när det blev matdags för dem. Men när Troll hörde mig säga till Trollfar att jag skulle äta kom hon sättande "Ja äta maten!" sa hon högt till mig. Så det var bara att duka upp för två.

Troll fick sin tallrik spaghetti och primitiv köttfärsröra och började mumsa för glatta livet.
"Gott e maten" fick hon fram mellan tuggorna.
"Var maten god?" sa jag
"Mmmmmm" sa Troll med eftertryck.
Ganska nöjd med att jag lyckats förvandla "kylskåpsrenset" till Trollmat gick jag och hämtade mig en egen tallrik. Satte mig bredvid troll och började äta.

Mellan tuggorna tittar Troll upp på mig och säger med ett stort leende:
"Gott e maten samman"
Ett sådant ögonblick vill man kunna spara i fickan och plocka fram mitt i 2-årstrotset.

Idag behövdes ett nytt ord...

När jag satte mig på tåget från jobbet idag kom två unga personer på samma tåg. De satte sig precis intill mig och pratade långt över normal samtalston så jag var mer eller mindre tvungen att lyssna till deras konversation hela vägen hem. (Förutom då konduktören ropade i högtalarsystemet. "Välkomna till tåg XXX som ska ta oss till..." det lyckades faktiskt överrösta dem om man fokuserade rejält på vad konduktören sa)

De två var en grabb och en mycket energisk tjej som verkade ha någon tvångstanke att hon måste tokfnittra så fort någon sagt något, även när denna någon var hon själv. När killen satt och beklagade sig över att han bara skulle hinna hem, vika tvätt och sedan jobba i morgon igen så var jag kanske två millimeter från att vända mig till honom och säga: Välkommen till livet! Men jag bet mig i tungan och han fortsätter deras samtal med "Jag hatar småkryp." (?!)

En annan höjdarfras han lyckades producera under resan (15 min) var "Jag är grymmare än grymmast". Jag hade inte reagerat om detta varit två högstadieelever, men detta var alltså två vänner på väg hem från jobbet. Dessutom berättade grabben att bland alla hans måsten (han hade ett otroligt jobbigt liv. Var tvungen att jobba och äta och mata katten bl.a.) skulle han följa med flickvännen på "nått mödravårdsskit". Jag satt alltså bredvid en blivande pappa.

Sedan kom nästa tanke: Kommer Lilltroll dra hem sådana här pojkar som knappt orkar jobba och ser sig själva som "grymmare än grymmast"? Eller ännu värre, kommer hon att bli en sådan tjej som måste tokfnittra efter varje avslutad mening?

Innan tåget var framme vid min station hann jag i alla fall komma på att det finns en lucka i svenska språket. Det här samtalet, som jag inte kunde undgå att höra, fullkomligt dränerade mig på energi och gjorde min hjärna så trött att jag nästan fick huvudvärk. Det måste finnas en beskrivning på vad denna upplevelse var för något. Jag hävdar att jag blev utsatt för ett (två man stort) intellektuellt vakum. Det må vara på gränsen till elakt, men jag kommer inte på något bättre ord för att beskriva det.

Har nog aldrig känt mig äldre än vad jag gjorde idag i alla fall...

Myo å fante

Lilltroll har upptäckt en barnprogramsklassiker. 5 myror är fler än 4 elefanter. Trollfar och jag har för länge sedan köpt DVD-boxen, fast beslutna att Lilltroll ska ha tillgång till kvalitetsunderhållning, men vi trodde nog inte att det skulle vara så spännande så tidigt. Troll tittar stundom mycket fokuserat och nog lär hon sig hur det fungerar....nästan.

Den sedvanliga bokstaveringen av förnamn (ska bli Börje)

TV-röst: B....Ö
Troll: Q!

Så fel men ändå rätt på något vis.

Äntligen!

Ikväll kom det från Lilltroll:

"Bebis hete Geta." Äntligen har lillkusin kallats vid sitt rätta (nästan) namn. =)

En tämligen "laid back" filur...

ca 5 cm från huvud till rumpa. Precis i sin ordning.

Bebis

Lilltrolls nyaste kusin har nu fått ett namn, men Troll vägrar att ta in detta. När jag försöker berätta att kusinen heter Greta svarar Troll "Näää, bebis". Det verkar onekligen som att Lilltroll tänker använda namnet Bebis ett tag till i alla fall...