Efter fredagens tenta hade jag föreställt mig att jag skulle kunna slappna av och ladda om i helgen men nu är det söndag kväll och det känns som att hjärnan snurrat på högvarv hela helgen. Svårt att släppa tentan som var väldigt knapp i tid. Kände att jag inte hann tänka färdigt riktigt och vet inte om det blev bra. Så hjärnan vägrade såklart släppa detta trots att varken den eller jag kan göra ett skit åt det förrän tentan är bedömd.
Dessutom började Mikro hosta mer rejält i helgen. Hon har ju hostat sedan en och en halv vecka innan jullov då jag hade henne hemma och gjorde mitt bästa för att inte halka efter med skolarbetet. Sedan blev det bättre men inte helt symptomfritt varpå vi utsatte henne för coronaprovtagning straxt innan skolstarten. Negativt resultat på det och då fick hon gå tillbaka till skolan. Men nu efter en vecka har hostan alltså tilltagit. Ringde till 1177 idag för att få lite hjälp med hur man ska tänka och vad man ska göra. Sjuksköterskan misstänkte vanlig förkylning, men samtidigt kan ju Mikro ha smittats av coronavirus under sin vecka i skolan. Så imorgon får Mikro bli hemma och kontakt tas med vårdcentral eftersom hostan varat i 5 veckor nu. Troligtvis ännu en omgång av pillande i hals och näsa innan hon eventuellt kan få komma tillbaka till skolan igen.
Vi får hålla ut och handla så klokt vi kan i denna märkliga vardag. Lilltrolls lärare rekommenderar nu munskydd i klassrummet pga svårt med avstånd så nu har vi beställt tvättbara sådana i tyg. Tänk så mycket jag tagit för givet hela livet. Att få träffa mina vänner och släktingar. Att få kramas och att en förkylning inte innebär att ett barn missar flera veckor i skolan. Måtte vaccineringarna gå snabbt och smidigt så att vi snart kan knuffa undan den här eländiga sjukdomen en gång för alla och börja leva som vanligt igen.
