Stora julstädningen

Igår var jag så duktig tycker jag själv. Jag städade sovrummet, toaletten och vardagsrummet, dammsög i kök och hall och gick ut med sopor och en del återvinningsgrejer, så nu börjar det arta sig inför julpyntandet som komma skall.
Dagens uppgift blir det sista rummet i lägenheten - datarummet. Här har det samlat sig prylar vill jag lova. Men, men, det ska väl gå att ordna det med.

Igår var det dags för fotoklubbsmöte igen. Jag fick en applåd för att jag fått med en bild i "Kamera och bild". Några hade med sig bilder på dagens tema och de tittade vi på, betygsatte individuellt och sedan hade vi en "gruppdisskussion" kring dem innan vi fick veta vilka 5 som fått högst betyg totalt.

Sedan var det någon kille med som tydligen har ställt ut en del som visade bilder från ett projekt han varit med i, men...jag vet inte...han verkade väldigt insnöad på sitt sätt att ta och se på bilder. Ord som "digitalt" och "photoshop" verkade han få kalla kårar av. Jag kan ärligt erkänna att jag tycker det är kul både med analogt och digitalt. De har båda sina fördelar och nackdelar och jag själv tar bilder på olika sätt beroende på vilken av dessa kameror jag använder. Men det är skillnad på att personligen föredra det ena och totalt dissa det andra, tycker jag. Allt som allt var det en rolig kväll, ändå. Skoj att titta på och prata om bilder.

Måndag igen...

Nu har jag inlett eftermiddagen med att skicka grattismail till min kära svägerska som fyller år idag!

Förmiddagen gick åt till att handla (div. tråkvaror som t.ex. toapapper) och skicka vad som förmodligen blir min enda julpost i år. Den är adresserad till min mamma och pappa så alla ni andra trogna läsare. Bli inte besvikna för att ni inte får julkort. Jag skickar inga sådana i år. (Om man inte räknar "adventsposten" till parenteserna då. ) Varför? undrar ni kanske. Därför att jag är arbetslös och prioriterar att kunna köpa julklappar till min underbariga familj. Om ni väldans väldigt gärna vill ha ett julkort kan ni säga till så kan vi ta det på mailen. Jag kan säkert knåpa ihop något personligt och "fint" till er....

Dagens goda gärning blev att jag köpte en burk kattmat och la i lådan till stadens katthem, som tar hand om övergivna katter.

Nu sitter jag här och försöker förmå mig själv att ta tag i mitt liv och börja baka bröd. Har fått ett mumsrecept av Vonkis, solrosfrön och grejer ska man ha i. MUMMA! Men förmodligen är det klokast att göra lunch först så jag slipper baka på fastande mage.

Puss å kram!

Den stora kattjakten

Gissa om min fästman blev förvånad nu på morgonen när han skulle till jobbet och öppnar dörren och en liten gråvit kattunge rusar in i vår lägenhet. M lyckades dock få tag i den lille gynnaren innan han hann ut i hallen. Kissen gav sig dock inte utan skulle bara in till oss. Jag beslutade mig därför att rycka ut...

Sagt och gjort. Jag plockade upp den livrädde lille kattpojken i famnen och fick lite klor i händer och bröst på kuppen men efter en liten stund lugnade han ner sig och satt snällt i famnen. Jaha...vad gör jag nu?!
Då gick det upp för mig att jag vet en granne som har två katter, men jag vet inte hur stora de är eller vilken färg de har. Min bästa chansning, tänkte jag och ringde på. En trevlig tjej öppnade men hennes kattskara var intakt och hon hade heller ingen aning om var krabaten hörde hemma. Hon hade dock numret till ett katthem om jag inte skulle lyckas spåra ägaren till vårt hus. Jag började oroa mig för att jag skulle få börja ringa på varenda dörr och för alltid bli känd som "kattflickan i träningsbyxor", men just då kom en tjej med barnvagn in genom porten och jag tog en chansning:
-Ursäkta? Du saknar möjligtvis inte en katt?
Tjejen tog en titt på den lille krabaten log och sa
-Jo, han måste ha smitit ut när jag gick förut.
Puh! sa jag i mitt inre.
Det visade sig att den lille kissen bodde i lägenheten rakt under vår. Han hade inte så dåligt lokalsinne ändå. Alla våningar ser ju likadana ut så det kan inte vara lätt att hitta när man inte kan läsa namnen på dörrarna.

Snipp snapp snut
så var sagan slut.

Weeeee!

Idag fick jag mitt fina pris för att jag tog en silverplats i "Kamera och bilds" tävling "Grand Prix". Ett presentkort på en egen fotobok (50 bilder) från fotoquick. Nu ska jag bara plocka fram/ta tillräckligt med bra bilder och lyckas ta mig till en fotoquickbutik.

Roligt och tråkigt...

Vonkis och jag skrev ett mail till anagram igår. Ärendet är inte så viktigt, men vi ansträngde oss verkligen för att den/de som skulle komma att läsa det skulle få lite roligt på kuppen. Men ack så onödigt. Redan idag hade jag fått ett mycket sakligt och tråkigt svar.
Skulle det göra ont på mailsvarerskan att åtminstone visa ett uns av glimten i ögat?

Slutsats: Sveriges roligaste killar har inte sveriges roligaste mailläsare/svarare....alls.

Gladmusik

Så fort jag hör "alla vill till himlen men ingen vill dö" har jag väldigt svårt att sitta still och så är det bara...

Jag längtar...

Har precis smygkikat på de klipp som ligger ute av "Itzhaks Julevangelium"
Jag längtar till den 1/12. Johan och Anders är det bästa Sverige har inom humor just nu!


MEDDELANDE TILL VONKIS!!!!
Möchten Sie ein bisschen spass haben...mein Herr?

Var gör man av sig?

Jag har så svårt att hitta entusiasm och känna att jag vill göra saker, just nu. Inte det bästa tillståndet när man måste hitta sig ett jobb. Inget känns engagerande så för att få igång kreativiteten så började jag meckla med en bildidé jag hade. Som så ofta när det gäller mig och mina bildidéer blev det något helt annat än vad jag tänkt men ganska bra ändå.

Ett självportätt på 10 sekunders exponeringstid. Tur att kameran har självutlösare och att jag har fått låna ett stativ av fästmannens farmor.

Här är iaf resultatet. Kommentera gärna!

Puss å kram!

Utmaning

Vonkis har utmanat mig att svara på lite frågor så here we go...

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
Den närmaste boken var min fästmans (Finska vinterkriget av Richard W Condon) sid 18 rad 4 är väldigt kort så jag skriver ut hela meningen som börjar där:
"Ingen bas skulle arrenderas ut på Hangöudd, men gränsen på Karelska näset kunde justeras något, men långtifrån så mycket som Stalin krävde, västra delen av Fiskarhalvön kunde avträdas och de små öarna i Finska viken erbjöds också den här gången."

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Ingenting men jag är väldigt nära den andra kotorsstolen.

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Morgonprogram på TV4

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
10.35 (11.05)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Lite mummel från TV:n som fortfarande står på i vardagsrummet.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Bar in packningen från bilen efter helgens lilla resa till Köpenhamn.

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Vonkis blog.

8. Vad har du på dig?
Myskläder i form av träningsbyxor och en gammal T-shirt.

9. Drömde du något inatt?
Det sägs att man drömmer varje natt men jag kommer inte ihåg något från denna natten.

10. När skrattade du senast?
När vi åkte bil hem igår.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En jättelik karta över "Parts of Hitler's 1944 Ardennes offensive",(Behöver jag säga att det är i detta rum som fästmannen får ha alla sina krigsböcker och liknande?)
en anslagstavla, en liten hörnhylla och min pysselhylla med massa, massa lådor i.

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Nej, inte något som jag kommer på nu.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Märklig. Vem bryr sig om vad jag har på mina väggar?

14. Vilken var den senaste filmen du såg?
Livet är en schlager

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Först och främst skulle jag göra mig och släkt och vänner skuldfria. Sedan skulle jag skaffa en riktigt bra dator för ljud/bild/videoredigering och ett perfekt arbetsrum till den...i ett eget hus!!!

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
I natt vaknade jag och var kissnödig och då hade både mitt vänstra ben och min högra arm domnat bort. Tänk er att ta er till toaletten då och dessutom tvingas mota en katt i sovrumsdörren...

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Att alla skulle behandla varenda människa de möter som de själva vill bli behandlade.

18. Tycker du om att dansa?
I rätt sällskap, JA!

19. George Bush?
Läskig

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Jesper, Johannes/Moa, Tora är fina namn, men får jag barn någon gång ska väl pappan i fråga ha något att säga till om oxå.

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Nej, jag tror inte det. Jag är alldeles för hemkär och vill inte flytta långt ifrån släkt och vänner. Kanske till Norge eller Danmark i så fall.

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Välkommen hem!
(Ja, Vonkis, jag vet att det liknar ditt svar men det är det jag vill att han ska säga!)

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Jag kommer inte på en enda. Jag kan fråga er själv om det är något jag undrar. ;)

Om att sörja...

Sedan drygt en vecka tillbaka har jag och fästmannen varit på sjukhuset så ofta att jag inte ens har koll på antalet gånger. Hans mormor, en liten go tant på 90 år, blev hastigt sjuk och i morse dog hon. Knappast oväntat men ändå kan jag inte sluta gråta.

Det märkliga är att hela denna vecka har känts så overklig. Jag har inte vetat hur jag ska förhålla mig till allt. Jag menar där satt jag bland närmast anhöriga och jag har bara känt henne i lite mer än ett år. Så jag tittar på mig själv från sidan och tänker att jag borde inte vara så ledsen. Det är ju värre för de som verkligen är släkt. För de som vakar över sin mamma eller mormor. Men det hjälper inte. För hur mycket jag än försöker intala mig att andra har det värre så gör det lika ont i mig ändå.

Det spelar ingen roll att hon var gammal och att jag inte var släkt med henne. För jag tyckte om henne och jag saknar henne.

Dagens moralkaka?

Lyssnade på en tjej som rescenserade TV- och dataspel på svt:s morgonprogram och hakade upp mig på ett resonemang hon hade så till den milda grad att jag måste skriva av mig.

Vad spelet i fråga hette kommer jag inte ihåg men det utspelade sig på en internatskola och man var en bråkig elev som skickats till denna "värstingskola". Tydligen hade det kommit en hel del kritik mot detta i USA p.g.a. att det förekom våld i denna skolmiljö, men detta var, enligt kritikern, helt oförtjänt. Visst slåss man med knytnävarna, menade hon, men trots detta var spelet enligt henne ganska harmlöst. Sedan kom det jag hakade upp mig på. Hon beskrev att man i spelet skyddar nördarna på skolan för att "de betalar bra *skratt*" Med detta som grund menade hon att spelet hade en bra moral för man tar ju faktiskt hand om de svaga.

VA?! Är det verkligen en bra moral att ta hand om de svaga så länge de betalar? Så länge man själv har något att vinna på det? Jag blir så arg på sånnt egotänk! Vad spelet beträffar så bryr jag mig personligen inte speciellt mycket. Det finns säkert både värre och bättre saker att roa sig med, men för att jag ska anse ett spel ha bra moral så får det nog prestera mer än att man ska stoppa mobbing mot betalning.

När spelkritikern dessutom avslutar med orden "Det är ett av de mysigaste spel jag har spelat" fick jag nog av morgon-TV och satte mig vid datorn för att skriva detta istället.

Fyrkantiga ögon

Håller på att hjälpa till med bilder till ett teaterprojekt och det blir en del redigerings- och sorteringsarbete. Känns som att jag var kedjad vid datorn hela dagen igår och idag sitter jag oxå och pillar. Men kul är det. Man blir lite borta i skallen bara...

För övrigt väntar jag med spänning på att nästa nummer av kamera och bild ska komma ut för det ska vara ett reportage om Ester Sorri i den. Jag har sett ett antal porträttbilder som hon tagit, publicerade i "Trots Allt". Hon är hur bra som helst och har säkert träffat hur många spännande människor som helst. Rolig och intressant läsning, kan man ana...

Nej, dags för kaffe snart tror jag...
Puss och kram

Halloween och jag

Hamnade idag i ett samtal om halloween och började fundera kring vad det är som gör att jag inte alls kan ta till mig denna tradition på något plan.

Först tänkte jag att det känns så krystat. Man bara tar hit en tradition för att kunna sälja pumpor och godis med dödskallepapper på. Men det finns ju många traditioner som är "importerade" och komersiellt blir det ju kring alla helger. Det skulle kunna bero på att det känns som en så destruktiv helg. En massa skellett och hornprydda figurer. Where is the love? Men även om dessa saker säkert bidrar så kom jag på det verkliga skälet när jag satt i kyrkan på minnesgudstjänst i eftermiddags.

Halloween har ingen mening för mig. Ju mer jag tänkte på det dessto tydligare blev det, de helger som inte har en mening för mig är inte viktiga. I alla fall inte längre. Även om jag som barn skulle ha svårt att tänka mig en midsommar utan små grodorna så är inte en enda midsommartradition viktig för mig idag. Midsommar har ingen egentlig mening för mig. Något som däremot känns livsviktigt än idag är julafton. Som kristen kan jag säga att innebörden av julafton är jätteviktig och därför blir även firandet viktigt för mig. Likadant är det med påsk. Att äta ägg är väl inte så livsviktigt men att vara i kyrkan är det. Därför kan jag inte ta till mig halloween. Därför kan jag aldrig tänka mig att inte fira jul. I en tid då det känns som att jag ibland är så upptagen med att oroa mig för tvättider och jobbansökningar att jag inte hinner med min relation till Gud, känns det skönt att jag i alla fall på något plan t.o.m. ganska omedvetet ändå prioriterar det som är viktigt.