God Jul

Eller god fortsättning kanske det heter såhär på juldagen.
Det har varit en fin jul för familjen troll även om jag trodde det skulle bli katastrof när jag den 23:e vaknade med en hejdundrande huvudvärk och mådde illa. Efter att ha "ropat på Ulrik", som min bror så fint säger, fick jag erkänna, att trots att Lilltroll fått följa med Trollfar till jobbet så behövdes förstärkning. Som tur är har jag världens snällaste svärmor som alltid ställer upp när hon kan. Hon ryckte ut och kom till undsättning. Lekte med Mini och tog en lång vagnpromenad medan jag la mig i ett mörkt rum och sov. När jag kom upp ur sängen vid 15-tiden hade maken kommit hem och svärmor fått åka hem igen. Efter det blev det bättre och troligtvis var det den nedra migränen som gjorde ännu ett högst ovälkommet besök.

Julafton blev i alla fall bra. Jag fick trycka i mig julmat som alla andra utan "komplikationer" och ingen blev avskräckt från att besöka oss utan det blev en riktig familjejul med släktingar i huset hela dagen, fullsatt soffa under Kalle Anka, tomtebesök, coronne-turnering, mat, glögg, godis, Karl-Bertil, ja allt man kan begära av en julafton. "Det var allt en härlig jul." sa Lilltroll när hon kröp i säng och jag kan bara hålla med.

Lilltroll i julstassen.
Som hon längtat efter att prova de glittriga strumpbyxorna.

Trollfar och Mini var finklädda de också.

En av favoritklapparna var gympadressen som Lilltroll fick av farmor.

Trollfar och jag kan bara konstatera att vi inte slipper "prinsess-fasen" på den här ungen.
Men när vi skulle ta en bild på henne i den vackra dräkten idag
ville hon ha med den högt älskade "Tobbebollen" på bilden också,
vilket gladde två Trollföräldrar
(som nog skulle sörja om hon helt övergav favoritfärgen gult till förmån för "rosa fluff").

Ett livstecken från trötthetsbubblan...

Det har varit några riktigt tuffa nätter med Mini nu. Men natten till idag så var det i alla fall bättre. Lilltroll har verkat förkyld och hängig ett tag nu och ikväll verkade det vara lite halsont också. Det är märkligt men så fort barnen visar minsta tecken på att vara lite sjuka så har man helt plötsligt allt tålamod i världen. Man fixar och donar och passar upp på dem. Så Lilltroll somnade ikväll med huvudet i mitt knä och jag fick sjunga trollmor, min egenkomponerade sång om Lilltroll, vargsången och blinka lilla stjärna.

Rent kroppsligt var det för mig en bökig nattning. Jag satt helt knäppt med säckig hållning och höll på att börja fnittra åt mig själv. Men trots den obekväma positionen så var det så otroligt mysigt. Jag mindes den där tryggheten som mamma och pappa var när man var liten och sjuk. Jag kände mig så genuint glad över att få ge Lilltroll detsamma. Den där känslan av att "mamma sitter här hela natten om jag behöver det". Och för någon som halva sin barndom (och hela sin ungdom och, än så länge, hela sitt vuxenliv) älskade Ronja Rövardotter så är det inte helt fel att få ha sin trollunge i knät och sjunga vargsången. Som om jag vore självaste Lovis ;-)

Nu väntar jag bara på att min fudge version 2.0 (version 1.0 blev inte fudge utan hård, seg kola) ska svalna såpass att det är dags att ställa den i kylskåpet. Sedan ska jag (förhoppningsvis) sova.

Krubban...

Årets stora dilemma - vart ska krubban stå. Helst vill jag ju inte att Mini mejar ner hela stallet och överallt där plats finnes trängs andra saker som Mini inte bör få tag i. Så det blev en tur till tygaffären idag, för att fixa en himmel och lite gräs. Sedan hjälptes jag och Lilltroll åt med att fixa till krubban och kreativiteten flödade så det blev lite stenar och annat spännande som fick följa med. Resultatet ser ni här:

Vise män på väg till stallet. Lägg märke till fåret som Lilltroll lyckades placera på "övervåningen".

Ta en bild på mig och krubban, mamma, sa Lilltroll och satte sig stolt framför mästerverket :)

Biologi med "kyrkans man".

Lilltroll hade kommit igång att prata ordentligt med pastor Per-Erik när Mini och jag varit en trappa upp på babysång. När vi ska klä på oss ytterkläderna visar trollet stolt sin nya regnjacka för pastorn. Efter att ha räknat upp alla färger på jackan i fråga stoppar hon ett finger i näsan och byter samtalsämne...

Troll: Pä-Erik veet du? *konstpaus* Snorkråkor bor i näsan.
P-E: (leende) Ja, det har du rätt i. Det gör de oftast.
Troll: Kråkor säger kraa.

Trollmor roar sig!

OBS! Följande inlägg involverar inte en mening om trollungarna. Som hemmaförälder är man lätt insnöad på sina barn men tro det eller ej, det händer att Trollmor (och Trollfar) roar sig på egen hand. Tur vi har Trollens farmor och extrafarfar som gärna spenderar tid med dem. GULD!

I söndags var det dags för mig att för andra gången i mitt liv spela rollspel. Trollfar är något drivande, men han behöver inte driva på speciellt mycket för jag hade jätteskoj förra gången :)

Första tillfället var det litet och intimt med 3 spelare och en spelledare. Nu var det ett gäng på 7 spelare och 2 spelledare. Flera av de deltagande var riktiga fantaster men även några glada amatörer (läs fruar/flickvänner), som fick huvudvärk när det pratades för fort i termer vi inte var vana vid, hade äran att få vara med och leka.

Allt inleddes med en liten filmvisning som ”intro” till det hela. En prolog kan man säga. Sedan fick vi gå in till spelledarna en och en och få våra karaktärer som de förberett åt oss. Det var en samling kända ansikten kan man säga. Gissa om jag brast ut i gapflabb när öppnade min lilla papperslunta och får se en bild av den jag ska ”vara” under eftermiddagen och kvällen? Det jag såg var inget mindre en den berömda hockeyfrillan på min barndomsidol MacGyver.

Sedan var det bara att hänga på så gott det gick. Jag hade 3 MacGyver-chip att använda när jag behövde lyckas med något omöjligt i sann MacGyver-anda. Inte lätt att bestämma sig för när och hur man skulle göra av med dessa. Som ovan spelare tar man ju inte heller ut svängarna på samma sätt som de mer vana, kan jag tänka. I efterhand kan jag se en hel del jag kunnat göra för att "få ut mer" av med denna fantastiska karaktär, men övning ger färdighet. Framåt slutet av spelet när vi varit igång länge och skulle få med den flygrädde B.A. Baracus (från A-Team) på en helikopter utbröt ett riktigt kackel. På några sekunder hade Hawkeye (från M*A*S*H) knockat honom med morfin men vem kan lyfta in honom i helikoptern. Teorierna haglade när jag plötsligt inser hur det ska gå till ”Jag tar mitt rep, kastar lasso om honom och binder fast honom i landningsstället!” säger jag varpå alla brister ut i skratt. Jag fick offra en hel del silvertejp och ett av mina kära MacGyver-chip för att få igenom det men det var det värt ;)

Jag hade i alla fall vansinnigt skoj. Så kul att det går att spela tillsammans både ”veteraner” och nybörjare. Hoppas det kommer fler tillfällen att få vara med.

Vill någon veta mer om själva spelupplägget är här en länk till en av de däringa ”veteranerna” som bloggat om söndagens spel.

Byteshandel

Trollfar dealar med Lilltroll:
"Om du tar på dig pyjamasen så får du nypa mig i tungan."

Prisa Gud!

Här kom lite sömnåterbäring ;)

För första gången på mycket länge vaknade jag av att jag var kissnödig. Klockan var ungefär 04.00 och Mini snusade sött i sin spjälsäng. När jag kröp ner i sängen efter toabesöket kände jag hjärtat bulta av glädje. Svårt att somna om t.o.m. men det gjorde jag. När Trollfar fått pallra sig iväg till jobbet (började tidigt idag) någonstans vid kvart i sex, började Mini gny lite. Kanske hade det gått att få henne att somna om i sin säng, men för en gångs skull kände jag mig så pigg att det bara var mysigt att plocka upp henne. Hon fick sin napp och vi låg och myste och halvsov lite till ända tills en envis hosta fick Mini att vakna till ordentligt. Vi tände då en liten lampa och hon fick amma innan vi gick upp. Klockan var då nästan halv sju. Som grädde på moset hade jag dessutom kommit i säng i tid för en gångs skull.

Energi är aldrig fel och både jag och Trollfar, som egentligen är kvällsmänniskor båda två, är helt överens om att vi gärna går upp kl 06 varje dag om vi bara får sova tills dess ;)

Den fina bloggfasaden

Jag läste i det senaste numret av en föräldratidning att det tydligen är vanligt att mammor läser andra mammors (främst kända sådana) bloggar bara för att finna att allt verkar så fint och lyckligt hela tiden. Men snälla nån, tänker jag, tror ni verkligen att bloggar representerar människors hela liv?

Hur som helst, om någon läsare av min blogg skulle ha fått för sig att jag (hur okänd och oglamorös jag än må vara) har ett perfekt liv så kan jag berätta att just nu så är nätterna ett roulettespel. Mornarna innebär ofta en tidig uppstigning för att få en ursinnig, uttråkad Mini att bli nöjd. En dålig dag toppar vi med värk i rygg, nacke, knän, huvud och ett präktigt illamående.

Men så sitter man där med morgonkaffet, känner huvudvärken få sig en omgång och blekna och så bestämmer man sig för att även idag ska jag kämpa på för ögonblicken. För Lilltrolls omåttligt charmiga uttalanden, för Minis framsteg. För leenden och skratt som vi smittar varandra med. Och så tar man sig på något sätt igenom syskonrivaliteten, trots, gnäll (som kan komma från både trollungarna och mig, i olika grad, i olika perioder), toalettolyckor, blöjkatastrofer och alla andra motgångar som man kan stöta på. Sedan, när kvällen kommer, så påminner vi varandra om hur mycket vi älskar varann, kryper ner i våra sängar och har jag tur så sover jag lite innan allt börjar om.

Det är inget perfekt liv och vissa dagar vill jag bara gömma mig under en sten, men när det väl kommer till kritan så är allt precis som det ska vara. Om Mini sov exemplariskt vore hon inte Mini. Om Lilltroll utan protester stod ut med sin mamma de dagar hon är trött och tjurig vore hon inte Lilltroll. Om jag aldrig ville gå och gömma mig för att jag inte har orken att vara den förälder jag vill vara så vore jag inte jag. Och jag vill vara jag. Jag vill ha precis de trollungar jag har och med Trollfars hjälp så börjar jag se min insikt om att jag inte är perfekt som en tillgång och en möjlighet att utvecklas och bli mer som jag vill vara.

Så, ett fyrfaldigt leve för livet, precis som det är!
Hurra, hurra, hurra, hurra!

Bloggtorka

Ja, jag erkänner, bloggen kommer i sista hand just nu. Jag är upptagen med att ta mig ur trötthetsdimman och förkylningstöcknet utan att gå min familj alltför mycket på nerverna.
Maken har en mördarvecka på jobbet med sena dagar mest hela tiden. Inget kul varken för honom, mig eller töserna.

Men allt går över. Snart är det första advent och jag planerar att suga ut allt mys jag bara kan ur denna decembermånad så här ska bakas pepparkakor, pyntas fixas och donas tills det sprutar tradition och mys ur öronen på oss ;)

Men eftersom jag inte riktigt har tid att bjuda på något förnuftigt utan mer av en lägesrapport så kommer här även en länk till en text som jag tycker fångar mycket sanning även för mig. Skönt att kunna använda sig av andras klokheter ibland, eller hur? ;)

A place in the sun

Äntligen har jag fått tummen ur och bett Trollfar om hjälp med att vända en liten film på rätt håll. Lilltroll hade ju ett tag dille på filmen "Min vän Charlotte" och till eftertexterna fanns denna lilla melodi med:



Lilltroll snappade upp det väsentliga i verket och framförde under en bilfärd sin egen version. Skönt jam som kanske spårade ur en aning på slutet då vi körde på kullerstenar och Troll upptäckte hur detta gav ett snyggt vibrato ;-)

Det hände sedan...

När vi väl kom igång med dagen så blev det riktigt bra. Vi fick undan det mesta av löven både på marken och på garagetaket och vi kastade löv och hoppade i högarna. När allt stämmer är det verkligen det bästa som finns att bara vara tillsammans hela familjen.

Jodå, vi lever...

Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen på sistone. I vanlig ordning beror det på sömnbristen och dess konsekvenser. Hela livet har liksom segat till lite. Tar jag några krafttag så gäller de i första hand familjen och handlar om att fixa någon rolig sysselsättning, något som behöver göras här hemma eller kanske lite fredagsmys.

Men det händer ju ändå saker hos trollfamiljen, tro inget annat ;) Jag har bara inte haft energi kvar till att skriva om det.

Höstbestyren i trädgården är i full gång. I fredags var jag och Lilltroll ute och räfsade löv. Ett evighetsjobb under vårt japanska körsbärsträd. Inte går det snabbare när Lilltroll hjälper till, men det är bra mycket roligare. Färdiga blev vi alltså inte men vi får väl ta med Trollfar ut en sväng senare idag och fortsätta lite till. Det är när man räfsar löven under det där trädet som man måste ta fram bilder från Maj och påminna sig om att det är så sagolikt vackert när det blommar så det är värt allt räfsande...



Lilltroll har även hjälpt Trollfar byta till vinterdäck på bilen. (Gissa om jag blev glad när de tog på sig den uppgiften. Jag brukar få bli riktigt arg innan jag lyckas lossa muttrarna.) Trollets uppgift var att hålla koll på muttrarna vilket hon, enligt Trollfar, gjorde med beröm.

Det blev ett besök på kyrkogården igår också. Vi brukar göra det varje år på allhelgona. Då har vi med oss gravljus som vi tänder ett vid varje grav tillhörande anhörig eller vän. Jag, som har flera "gravar på annan ort", brukar sätta ett ljus i minneslunden också. Det känns bra, högtidligt och fint att symboliskt visa på att våra nära och kära som inte finns kvar hos oss finns kvar i minnet. Jag hoppas att även Trollen, när de blir lite större, kommer att känna att det är en fin tradition.

Nu tror jag det är dags att lämna datorn för en stund och försöka få till ett mellis till Lilltroll. Mini och Trollfar sover och det gör de rätt i ;-)

Tisdagsmys...

Idag har jag haft det lyxigt. Lämnade Trollen med Ninni och Stigi och begav mig till en liten parfymbutik för att äntligen utnyttja ett presentkort på hot stone helkroppsmassage. Att varma släta stenar kan kännas så mjuka och goa. Jag höll på att somna och ville knappt gå därifrån.

Med tidernas fånleende gick jag tillbaka till barnvakterna där Trollfar mötte upp. Vi kom hemåt lite väl sent och plockade därför upp mat från de gyllene bågarna. Vid köksbordet får troll syn på bokstäverna på en av påsarna:

Troll: B-e-e-f. McDonalds!

Vägen till Trollets hjärta.

Lilltroll drar fram en stol till spisen för att titta på när extrafarmor gör chokladsås till glassen.

Troll: De ser ut som chokladpudding. Ja älskar dig!

Början på något nytt?

Ikväll var det en smula ovanligt här hemma.

Trollfar kom idag hem med ett impulsköp till Lilltroll - VEM-filmen. (Om sanningen ska fram så berodde möjligheten till detta impulsköp på att Trollfar var tvungen att idag ägna sin rast åt att besöka bokhandeln då han lyckats med konststycket att skicka med sin kalender i jobbets tvättmaskin. En snäll fru hade låtit bli att sprida denna information på nätet men jag har andra kvalitéer och är snäll för det mesta ;)

Så i afton satt jag och Lilltroll och tittade på film medan Mini somnade hos sin far.

Dagens fundering

"Mamma, du är min lilla åsna du."
- Lilltroll

Ska jag tolka det som en förolämpning eller en ömhetsbetygelse?
Jag har en bra dag idag så jag väljer det sistnämnda.
Oavsett vilket så brast både jag och Lilltroll ut i skratt.

Nu laddar hon om...

I lördags hade vi skaffat barnvakt till Trollen och stämt träff hemma hos några vänner vid 13.00 för att jag och den andra novisen i sällskapet skulle få testa på att spela rollspel.

Natten var ingen höjdare (är någon överraskad? ;) men när morgonen kom tog Trollfar upp Mini och mer eller mindre förbjöd mig att lämna sovrummet tidigare än 11.00. Sedan gick han ut och stängde dörren efter sig. Har jag nämnt att jag älskar min make så vansinnigt mycket?

Vid 11.00 kom jag alltså ur sängen (då hade jag även fått några mackor levererade till sängkanten, har jag nämnt att jag älskar min make?) och kände mig faktiskt hyfsat pigg.

Så blev det bus, gos och pannkakor med familjen innan barnvakterna anlände och jag och Trollfar styrde kosan mot nya äventyr.

Väl framme hos vännerna så slängde vi oss in i ett rollspel där allt möjligt hände och vi klurade och skrattade medan handlingen gick framåt. När vi kommit till spelets slut tittade jag på klockan och insåg att den var 18.00. Tiden hade bara flugit iväg. Vi avslutade då dagen tillsammans med våra vänner genom att äta thai-buffé tills vi var mättare än vad som kan klassas som nyttigt :)

Trollen hade haft en toppendag och vi likaså. En rejäl omladdning för mig och Trollfar. Livet känns lite lättare. Jag känner mig lite gladare och framför allt så hann jag och Trollfar se varandra ordentligt. Nu tar vi nya tag och möter den nya veckan...med ett leende.

Vissa dagar.

Det är ingen bra dag idag...

4 år av kärlek

Det var dagen som vi längtat efter.
Det var dagen vi planerat länge.
Det var dagen vi delade med släkt och vänner.
Det var dagen då jag bara följde med
i allt som hände och var oförskämt lycklig.
Det var dagen då regnet hängde i luften.
Då jag hade brudklänning och gummistövlar
för fotografering vid Varnhems klosterruin.
Det var dagen då molnen släppte igenom solen
som sken in genom kyrkans stora fönster med full kraft
just när vi skulle till att säga ja.

Det var vår dag,
Dagen,
då vi blev man och fru.
En dag att minnas.
En dag att fira.
Idag har vi varit gifta i 4 år.
Och det är bara början...

Idag för 4 år sedan...
♥♥♥♥

Många bäckar små...

En långpromenad med Trollungarna. Pussar från Trollfar. Lite virtuellt "teaterprat". Kramar från Lilltroll. Små ord av input från andra Trollmödrar (ja, jag har kontakt med två andra, det ni). Lenden från Mini. Ett boktips. Och lite snack med en av bröderna på telefon (eller kanske har man passerat graderingen "lite" när bror säger "Jag ska nog äta nu. Alla andra har ätit upp.").

Denna stora ån är att jag är visserligen trött men grundkänslan är glädje och lycka. Jag kan hantera att det är som det är med Minis sömn. Jag vet att det går över och jag kommer att finnas där för att ta henne igenom det på det ena eller det andra sättet. Men på mitt sätt. På vårt sätt. Och jag vet att jag alltid har mycket kärlek omkring mig. Jag är inte bara vuxen och mamma. Jag är fru, dotter, vän och syster. Jag behöver varken vara perfekt, allvetande eller duktig, och det, mina vänner, är en härlig vetskap.

♥

Tacksam trots allt.

Det blev inte bättre i natt. Jag sov inte själv alls. Mini var ett plåster från sänggång till uppstigning.

MEN!

Jag släpade mig upp ur sängen, fick i mig kaffe, läste "Trollets mammas" underbara tips i en kommentar till tidigare inlägg och bestämde mig för att göra det bästa av situationen. Lugn förmiddag fick följas av utflykt till lekpark och en sväng på biblioteket. När vi kom hem igen och hade ätit mellis och läst lite kände jag hur vansinnigt trött jag var i hela kroppen. Hem kommer Trollfar, som tillbringat denna dag efter mördarnatten (Lilltroll var också inne en sväng för första gången på jag vet inte när) med rehab för sin rygg (d.v.s. all möjlig träning) och börjar bära iväg med köksstolarna för att bygga en hinderbana åt Lilltroll. När hon tröttnade på den blev det ombyggnation till tunnel och sedan blev det en buss där hela familjen (samt några gosedjur och låtsaskompisar) åkte med. Lilltroll körde iförd en mössa med en stor tofs på. (Den skulle man tydligen ha när man kör buss.)

Där, när jag satt i "bussen" och Troll körde oss till stan, kände jag en tacksamhet. En tacksamhet i hela hjärtat för den fina familj som jag får vara en del av. Den där härliga känslan att vi klarar precis vad som helst tillsammans. Måtte den följa med mig även in i denna natt, då jag troligtvis kommer att ligga väldigt nära ett 7,5 månader gammalt Minitroll.

God natt och sov så gott...

Trollmor tar sig i kragen...

Jag statusuppdaterade om ickesovande barn på facebook och responsen var stor. Summan av kardemumman var att jag insett att måste hitta min egen väg. Så tillbaka till ritbordet: Vad vill jag inspireras av i mitt föräldraskap? Hur vill jag vara? Vad tror jag om barn och barns behov? Hur kommer jag tillrätta med Minis nattliga bök på ett sätt som jag kan stå för?

Efter att ha funderat och konsulterat mina favoritböcker (ditt kompetenta barn, trotsboken och din kompetenta familj Ja, jag är tokig i Jesper Juul men gillar även Malin Alfvén. Knattetimmen är ett måste varannan lördag.) och tänkt igenom Minis tillvaro kom jag fram till följande:

1. Mini har nyligen lärt sig att ta sig fram. Ett stort steg i utvecklingen som för de flesta barn innebär orolig sömn och ibland dålig aptit. D.v.s. hon är normal. :)

2. Mini kan av ovanstående anledning ha ett extra stort behov av närhet till den förälder som till störst del stått för hennes dagliga omsorg = jag.

3. De senaste dagarna har Mini träffat mycket folk och varit i andra famnar än min och Trollfars. Det kan innebära att hon använder natten till att ta igen närhetsbehovet till mig. (Därav "ligga-nära-och-snutta-beteendet") Dessutom kan den ökade mängden intryck kanske ha medfört att hon drömmer mer och vaknar av det.

4. Mini verkade ha en större aptit vid lunch idag än vad hon haft tidigare, då hon ätit mer på eftermiddagen och mindre till lunch.

Slutsats: Mini får gos i kubik nu när jag är hemma igen och kan ha henne i famnen eller nära mig hela dagen. Hon fick givetvis mer att äta till lunch eftersom hon var hungrig kanske är det tillväxt på G så hon har börjat bli hungrig på nätterna igen, i så fall är det bra att aptiten nu infinner sig vid lunchtid så hon kan äta på dagen istället. Sovit har hon gjort en gång på förmiddagen men eftersom hon inte verkade trött till lunch så skippade vi lunchvilan och nu sover hon en skvätt igen. Två sovpass idag alltså och det kanske är bättre än 3. Hon kanske helt enkelt sover liiite för mycket på dagen och därför känner sig pigg när hon vaknar till på natten.

Se där, flera möjliga faktorer som tillsammans kan vara bidragande till denna plötsliga förändring. Förhoppningsvis kan detta hjälpa mig och Trollfar vidare. Jag hoppas på det i alla fall.

Mini bökar vidare...

För tredje natten i rad har jag haft Mini hängandes i bröstet från ca 01.00 fram till uppstigning. Jag har den åsikten att barns behov av närhet bör bemötas och vill låta henne ligga nära mig och sova/slummra så länge hon behöver det. Jag vill låta henne somna i famnen om det funkar bäst för henne. Men nu, efter snart 8 månader av bärande och dessa 3 intensivnätter av liggamning (trodde vi var på väg att avveckla amningen) så börjar både kropp och huvud säga ifrån.

Värk i ryggslutet, knäna ja, i hela kroppen till och från. Hjärnan seg som kola så att jag blir gnällig mot Lilltroll. Jag tycker allt är jobbigt att ta sig för och blir allmänt sur på hur jag själv beter mig samtidigt. Men vad ska man göra? Jag vill inte att Mini ska skrika sig till sömns och vi vet av erfarenhet att det är precis det hon gör när vi inte lyckas möta hennes behov. Hon skriker, ibland över en timme, och sedan somnar hon av ren utmattning. Jag vill inte ha det så, men kroppen min orkar snart inte med detta längre. Om jag bara visste vad jag kunde göra. Annat än att hålla ut och hoppas att nästa natt blir bättre. Fast nu har jag kommit till en punkt där jag tvivlar på det, även om någon natt måste bli den då det vänder...

Fiskar flyger inte...

Troll sitter och tittar på barnprogram på svtplay. Någon målar olika motiv på stenar.

Jag: Titta det är en fiskmås, va?
Troll: Näää, de e ingen fisk. De e en mås.

Award

Jag har fått en award av Evelina med bloggen Mitt liv och mina tankar


Så här motiverar hon awarden:
En fin vän som skriver om vardagen med två barn!

Min uppgift är nu att länka till hennes blogg, svara på 5 frågor & ge den vidare till 5 st bloggar med mindre än 100 följare.

1. Varför började du blogga?

Ursprungligen för att få ur mig frustration över att vara arbetslös, men livet drog iväg med mig och bloggen följde med. Nu är det ett sätt för mig att minska avståndet till nära och kära. Och så älskar jag att skriva så vissa inlägg är helt enkelt skrivna bara för att jag ville ha kul ;-)

2. Vilka bloggar följer du?

Ganska många till och från. En stor favorit är Korvasbloggen. En alldeles underbar pappablogg med hög igenkänningsfaktor då Korvas bara är några månader äldre än Lilltroll.
3. Favoritfärg(er)?

Rött och grönt
4. Favoritfilm?

Kan aldrig välja mellan Forrest Gump och Big Fish

5. Vilket land/länder drömmer du om att besöka & varför?

Nya Zeeland. Naturen där verkar underbart vacker.

Jag ger Awarden vidare till dessa 5 bloggar

Vonkis
En blogg där politik trängs med vampyrer och löjliga medlodikryssare går bananas varje lördag kl 10.00

Trollmor tycker och tänker
En annan Trollmor än jag som bloggar om en Trollunge från himlen, grannar från helvetet och allt däremellan.

Tjugosju
Fina Amandas blogg där jag framför allt nyfiket kikar på hennes foton.

Karin Långström Vinge
Bloggande präst som ofta sätter igång tankeprocesser i mitt huvud.

Lilltrolls far
Min äkta hälft som kompletterar bilden av familjen Troll på nätet med sina tankar och reflektioner.


Bloggen verkar leva sitt eget liv ikväll. Har försökt till leda att få den att göra rätt storlek på bokstäverna på rätt ställen men den vill inte. Pay no attention to the size of the letters. Jag ger upp försöken i detta NU!

Hmmm?

Ligger bredvid Lilltroll i hennes säng. Lampan är släkt och hon börjar mumla något viskande...

Jag: Troll, vad säger du?
Troll: Kan du sluta med det där?
Jag: Vaddå?
Troll: Kan du sluta prata?
Jag: Men... inser att det inte är lönt att fortsätta samtalet utan tystnar. Efter en stund gör Troll detsamma.

Vad händer med Minitroll?

Sover dåligt, äter dåligt, gnäller och skriker. Vad händer med vår goa Mini? På väg in i det utvecklingssprång som kallas "andra avnavlingen"? För mig och Trollfar är det där med sömnen det värsta. När bristen på sömnkontot växer krymper tålamod och i mitt fall även engagemang och glädje. Jag blir supertråkig och det färgar såklart av sig på Lilltroll som svarar med att bli gnällig och "trotsig" tillbaka. Egentligen är allt väldigt normalt när man tittar på det "på pappret", men det är superfrustrerande att inte lyckas vända på eländet. Jag tröstar mig med att det kommer att vända så småningom. Tills dess får vi bara ta en dag i taget och kämpa utav bara tusan.

Och mellan varven känner vi igen vår lilla solstråle
som när hon satt i vagnen idag och smilade upp sig för sin pappa ♥

Det är okej...

Jag har ramlat över den här filmen och vill visa den för alla som tittar in här på min blog.

In med det nya

Idag gjorde Lilltroll och jag Kalmar osäkert. Först gick vi på leksaksaffär och köpte ny bilstol till Troll. Mini ska få ärva den andra. Dessutom fick troll köpa en leksak. Hon valde ett flygplan som man kunde fästa i en lina i taket och sedan få att flyga runt runt med hjälp av en batteridriven propeller som planet hade i aktern. Sedan tog vi en fika på konditori. Troll klämde en hel chokladboll men jag tänkte bara "det är ju lördag".

IKEA var nästa stopp. Där blev det mat och lek och handla lite smått och gott. När vi kom hem var vi ganska trötta men Trollfar hade stora planer. Så vi satte ihop Lilltrolls nya säng. En födelsedagspresent från farmor och Stig. Troll var först skeptisk och ville helst ha kvar sin gamla säng, men när hon förstått att hennes älskade Pettson-påslakan och alla gosedjur fick vara med i nya sängen också blev hon genast med på noterna. Och innan hon somnade ikväll sa hon till mig "Vilken fin säng jag har, du".

Det gäller att ordna med gosedjuren så det blir som man vill ha det....

Alla får plats!

Det som skulle varit gårdagens inlägg...

"Yoggi är det godaste jag sett!"
- Lilltroll

En förälders mardröm...

Vi var i parken idag, trollen och jag. Först lekpark och fika. Allt flöt på bra och jag hade tänkt ut att jag skulle publicera en bild på Lilltroll på bloggen med ett härligt citat under. Men så tog vi en promenad i skogen också...

Lilltroll ville gå långt idag. Vi tittade på änder och provade en nyuppsatt gunga. Så kom vi in i skogen och Troll upptäckte den långa "bron" som byggts över vattnet. Eftersom den vägen var kortare när det gällde att ta sig tillbaka till vår bil och det går att dra vagnen över så tyckte jag vi kunde ta den. För att komma dit var man dock tvungen att ta sig nerför en trappa. Där kunde jag ju inte köra vagnen men Troll ville gärna gå i den och det fanns en kort liten sväng man kunde gå runt med vagnen för att komma ner, så jag sa till henne "Ok, gå du nedför trappan och vänta på mig så går jag en sväng runt med vagnen så jag kommer ner." Troll nickade och jag gick runt. Det var ingen lång bit men när jag kom runt blev jag helt kall inuti. Troll var inte där. Och inte såg jag henne på bron heller. Jag ropade hennes namn några gånger och sprang uppför trappan igen för att se om hon vänt och följt efter mig men ingenstans såg jag mitt Troll. Vid det här laget hade mina skrik väckt stackars Mini som precis somnat i sin vagn. Hon stirrade på mig med stora ögon och började gråta.

Jag försökte samla ihop mig. Och insåg att jag måste välja ett håll att springa åt. Paniken och rädslan bara växte. Till slut valde jag bron och fullkomligt rusade över densamma med den stora barnvagnen och hörde mig själv skrika Trolls namn om och om igen och för varje gång fylldes rösten av mer och mer panik. Till slut hörde jag att gråten som hotade att komma hördes i min uppskrämda röst. Mini skrek högre och högre och tusen tankar for igenom mitt huvud. Varför insisterade jag inte på att vi skulle gå samma väg? Har hon trillat i vattnet? VAR ÄR HON?!

Bron tog slut men inget Troll i sikte. Hade jag sprungit åt fel håll? Låg hon i vattnet? Hjärnan kändes kortsluten. Allt var tomt inuti. Vad ska jag göra?

Då hördes en liten röst. "Mamma! Här är jag!"
VAR ÄR DU!!! ropade jag, fortfarande så rädd att jag höll på att gå sönder.
"Här" hörde jag igen men kunde inte lokalisera vart rösten kom ifrån. Då fick jag syn på en liten gestalt som kom gående helt lugnt på vägen framför mig. Jag sprang fram till henne, tog henne i min famn och kramade henne länge länge och pussade på hennes axel och då kom tårarna. "Så, så, mamma", sa Troll "Du behöver inte gråta." Det visade sig att Troll gått ganska långt själv. Över den långa bron och en liten till. "Ja va såå fösiktig" sa hon lugnande till mig. Och det var jag ju glad att hon var.

Men fy så hemskt det var. Jag tyckte fortfarande kroppen darrade när jag tog Lilltroll i handen och gick mot bilen. Hur ska man någonsin våga släppa taget? Samtidigt kan man ju inte hålla dem i handen konstant. Det blev i alla fall lugna aktiviteter hemma resten av dagen. En sådan pärs räcker mer än väl för en dag.

Alfons skrämmer Lilltroll?

Lilltroll har fascinerats av Alfons och odjuret ett tag nu. Jag har inte varit förvånad då jag själv var lika trollbunden av den boken som liten. Men så ikväll efter att vi släckt lampan och Lilltroll pladdrat på som en tok om allt vi ska göra i morgon utspelar sig följande:

Troll: Mamma.
Jag: Ja?
Troll: Lova att det inte finns ett odjur under sängen.
Jag (som blev lite förvånad eftersom vi inte läst boken på flera dagar): Tror du att det finns ett odjur under sängen?
Troll: *svarar inte*.
Jag: Jag tror i alla fall inte det. Odjur finns inte ofta under sängar, men om du vill kan jag titta efter. *börjar vända mig för att gå upp ur sängen*
Troll: *griper tag i min arm* NEJ! Då kommer det och tar dig.

Sedan följde ett samtal om Alfons-boken och att odjuret under Alfons säng kanske egentligen inte fanns det heller. Men Troll verkade ändå inte helt nöjd och jag började ångra att jag inte bara besvarade första frågan med "Ja, jag lovar." Men till slut kom min trötta hjärna på något.

Jag: Vet du, jag kom på att jag kan lova att det inte finns något odjur under din säng. Vet du varför?
Troll: *mumlar något*
Jag: Du har ju den stora lådan med pixiböcker under din säng. Det skulle ju aldrig få plats något odjur där. Det behöver du inte oroa dig för.
Troll: *svarar inte utan gosar in sig och somnar*

Hå hå ja ja. Är det inte monster som skall schasas bort eller stoppas i säng så är det odjur som skall bekämpas utan att man kan kolla om de finns. Livet med Troll är inte alltid lätt. Men det är väldigt spännande :)

Förkylt

Japp, nu är förkylningen ett faktum. Feber i går kväll men bättre idag. Inte lika ont i halsen heller, men hostar gör jag nu. :(

Mini sover som en stock idag. Hon brukar ta en halvtimme på förmiddagen men nu har det gått nästan en timme. Lite överstimulerad kanske med tanke på att vi i helgen tog ett rejält släktkalas i Mjölby och direkt efter besökte kompisar i Motala, när vi ändå var ute och åkte.

Jag har tidigare sagt till Trollfar att jag uppfattar Mini som mer hemkär än Lilltroll och jag håller nog fast vid det. För akta er vad lycklig ungen var i går kväll när vi kom hem. Och även om hon gärna myste i min famn så ville hon inte somna där (som hon oftast brukar vilja) utan i sin säng :)

Men en lugn och avslagen dag blir det idag. Lilltroll ville se lite film och en dunderförkyld Trollmor säger inte nej till en sådan önskan idag. När Trollfar slutar jobbet ska jag åka och handla och senare ska Trollfar iväg på rollspelskväll.

Så det blir brudarnas afton här ikväll, men det reder vi nog trots förkylningsbaciller. Vi börjar faktiskt bli riktigt bra på det nu, jag och töserna. Oftast somnar de båda i vettig tid och jag hinner med att natta dem på ett sätt som jag tror känns tillfredsställande både för mig och dem.

Nu, ska jag ha något varmt att dricka. Det brukar lugna den envisa hostan lite.

Kärlek är att dela med sig...

Troll: Mamma, Jag är stor nu.
Jag: Ja, du är 3 år.
Troll: Men du är större.
Jag: Ja, det är jag.
Troll: Men när du blir liten, då får du låna min pall.

En bra dag...

Vissa dagar känner man sig så otroligt inkompetent som förälder. Man är trött och tjurig och ser sig själv göra alla "fel" man kan. Då är det tur att det finns dagar som idag. När det helt plötsligt flyter på och fungerar. När föräldrar och trollungar finner harmoni och möts på ett riktigt bra sätt.

Under eftermiddagen har vi promenerat (cykel för Lilltroll) till lekparken. Väl hemma fick Lilltroll mumsa i sig lite lördagsgodis och satt sedan i badet en bra stund och lekte med skum och badankor. Under tiden gjorde Trollfar varm choklad och smörgås till henne och när hon äntligen kom upp ur badet blev det mys i soffan framför filmen "bortspolad" som gick på TV. Mini behagade somna och Lilltroll satt som en liten prinsessa i soffan och lade en arm om mig och den andra om sin far.

När filmen var slut och hon fick byta om till pyjamas hör jag henne säga "Jag är så lycklig, Nalle!" till sin kära Nalle. Då vet man att känslan man hade - att detta är en bra dag när vi förmedlar kärlek till varandra på ett bra sätt - verkligen stämde.

Det har varit en bra dag för familjen Troll...

Trollmor blickar tillbaka...

Jag vet exakt vad jag gjorde just nu för 3 år sedan. Jag bestämde mig för att jag bara skulle ha ett barn. Det och så började jag inse att jag måste vara den klenaste kvinnan i världen eftersom jag behövde all smärtlindring som fanns att tillgå för att klara av att föda barn. ("Det har kvinnor gjort i alla tider osv")

Nu vet jag att jag hade fel i båda fallen. För det första så har jag två små trollungar idag och för det andra så födde jag Mini endast med hjälp av lite lustgas. Det berodde inte på att jag blivit så fruktansvärt tuff sedan sist, utan på att det helt enkelt inte gjorde lika ont lika länge. Och så lärde jag mig att förlossningar är olika och behovet av smärtlindring kan variera något vansinnigt mellan olika förlossningar, tom för samma person.

För 3 år sedan trodde jag att Lilltroll skulle födas den 14/8. Men jag fick vänta till 06.49 den 15/8 innan arbetet var över och en liten trollunge med en massa hår på huvudet lades på mitt bröst. Ytterligare några minuter hann gå innan jag fick veta att det var en liten flicka. Och i morgon blir hon alltså 3 år. Hon är inte en liten bebis längre, utan ett barn med funderingar på livet, humör och vilja. Så liten och ändå så stor...och oändligt älskad för den hon är.

Sjukhusets förlossningsavdelning 15/8 2008

Trollfamiljens kök 14/8 2011

För mycket Duran och Mollan?

Lilltrolls idoler för tillfället heter Duran och Mollan. Hon var och såg deras allsångsshow på Kalmar slott tillsammans med farfar och extrafarmor. Hem kom hon i en rosa Duran och Mollan T-shirt och med en dvd under armen. Dvd:n har gått varm minst sagt. Hon dansar och sjunger något med Duran och Mollan varje dag.

På denna dvd finns ett nummer där Durans och Mollans "Barnvaktmästare", Allan, klär ut sig till Eric Saade och sjunger låten "manboy". I morse när vi satt och åt frukost hörde jag originalet på radion. Jag höjer volymen och frågar Troll "hör du vem det är?" Med tanke på att Troll flera gånger gått runt hemma och högtidligt och med känsla presenterat ERIC SAADE!!! trodde jag att hon skulle göra detta nu med. Så döm om min förvåning när den underbara ungen studsar till när hon hör låten, ler med hela ansiktet och säger med en röst som utstrålar solsken och värme

"ALLAN!"

Mina kompetenta barn...

Jag har nu läst ut "Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul och är mäkta imponerad över hur många "huvudet-på-spiken-formuleringar" den mannen lyckas få till. Jag får känslan av att jag läser något självklart och ändå nytt. Härligt och uppfriskande. Här har vi någon som är allt Anna Wahlgren inte är. Underbart!!!!

För att understryka detta kommer här ett citat från inledningen av nästa "Juul-bok" som jag kastat mig in i (Livet i familjen)
"Människor är inte maskiner och därmed är användningen av 'verktyg' utesluten."

Idag har Lilltroll och jag inlett operation treårsfirande med att baka bullar. Det blev varierande storlek på dem men jag tror alla blev hyfsat gräddade till slut. Några med berg av pärlsocker och några med mer humana mängder (efter att jag nämnt för Lilltroll att det nog var lite mycket när det förutom ett berg på bullen även fanns en rejäl hög bredvid i formen. Då la hon mindre på bullarna och mer i munnen. Hur man än vänder sig...).

Medan degen jäser kan man roa sig med att sätta arbetshjälm på lillasyster...

Lilltroll kavlar riktigt bra. Jag behövde bara finjustera lite på slutet.
Mini följer aktiviteten med spänning. (Det där har de aldrig gjort förut...)

Vad vore bullbak utan provsmak?
Det värmde mitt hjärta när jag frågade Lilltroll
vad hon ville ha att dricka och fick svaret "Mjölk!"
Hon vet redan vad som är godast till nybakta bullar. :)

Modebloggen

Det kom postpaket till de små trollen från "fam E". Den ömma modern i den familjen är så bra på att sy. Lilltroll är supernöjd. Vi föräldrar också. Mini har inte riktigt hittat något sätt att förmedla en åsikt men hon brukar tydligt kunna visa missnöje så vi utgår ifrån att även hon är belåten :)

Krusbär

Krusbären är mogna och för några dagar sedan fick Trollfar idén att göra krusbärssaft. Lilltroll var inte sen att hänga på så de hjälptes åt från start till mål...

Skit också!

Allt var så bra. Vi skulle åka till en stuga idag och träffa vänner vi inte sett på evigheter. Barn i samma åldrar så Lilltroll skulle äntligen få chansen att umgås med någon jämnårig och vi hoppades såklart på att de skulle trivas ihop. Vi packade och åt frukost. Jag fick Lilltroll att välja kläder och jag fick till min förvåning och glädje fläta hennes hår. Vi var i princip på väg att lasta i bilen när Trollfar plötsligt fick springa och kräkas. Från ingenstans kom detta och vi har ingen aning om vad det var. Men att vi inte tänkte riskera att smitta två barnfamiljer till, om det nu skulle vara smittsamt, det var självklart.

Lilltroll fick ta en sväng till farmor som ställde upp med kort varsel. Så fick hon iaf komma ut på något kul idag. (Med sina fina flätor.) Mini och jag åkte och köpte pro viva och annat som förhoppningsvis ska hjälpa Trollfar att bli bra. Nu har jag precis lyckats få till en rotfruktsgratäng så vi ska väl försöka äta lite och se hur det funkar. Men fy vilket antiklimax. Vi har sett fram så emot denna dag och så blir det ingenting. Gissa om luften gick ur oss?

Semester från bloggande?

Ja, det har varit dåligt med uppdateringar på sistone. Jag önskar att jag kunde säga att det berodde på vårt hektiska semesterprogram med en massa sol och bad men det gör det inte.
Semestern är dock mycket njutbar. Även om vädret kan vara lite småtrist så vilar vi och tar det lugnt.

Mini har kommit in i en period med skrik och panik på kvällarna som till vår förvåning bröts lite ikväll *peppar peppar* Vi är därför så trötta så trötta och ändå vill vi inte riktigt lägga oss när kvällen kommer för det är så mysigt att bara vara två trollföräldrar som sitter och slappar tillsammans. Landa i sig själv igen liksom. Det är viktigt.

Ikväll tog nattandet tid men det gick utan skrik eller gnäll och då kan det få ta en stund. Kanske kan vi hoppas på en vändning av Minis skrikighet? Ja, den som lever får se. Jag misstänker dock att det är lite semester även från bloggandet. Vila är bra. Jag kommer att ta upp frekvensen på bloggen vad det lider, men nu tar jag det i en behaglig semesterlunk.

Snarkande bovar, Emil, Pippi och en hel borg med rövare...

Ja, det var en del av de filurer som Lilltroll och övriga familjen stötte på när vi gjorde Astrid Lindgrens värld tillsammans med mina föräldrar och bröder med familjer. Ett ganska så stort gäng vuxna och barn med andra ord. Vi upplevde både strålande sol och ösregn tillsammans med mängder av andra besökare.

Mer om denna dag finns att läsa hos Trollfar så jag ska inte upprepa hans blog utan visar här i bilder hur nöjda alla var med dagen...

Mina bröder med finaste fotoleendena ;)

Mor/farföräldrarna var mycket nöjda. Här med famnarna fulla av barnbarn...

Kusin G spanar in ALV från mamma V:s famn.

Finaste Lilltroll kalasar på en klubba.

Solsken?

Efter regn kommer solsken skrev jag ju i föregående inlägg. Nu säger meteorologerna att det ska regna ett tag till så Trollmor bjuder här på lite artificiellt solsken i form av en hemmavideo där Lilltroll hoppar från en pall till Minis stora förtjusning...

Regn...

Hela förmiddagen har mina vänner uppdaterat sina facebookstatusar med ledsna kommentarer om regnet som faller utanför rutan. Jag är så hemsk så att jag myser. Efter en massa skoj ute i värmen så känns det riktigt bra att ha en anledning att vara inne. Man kan ta hand om de små skitsakerna som man bara inte orkar med när solen skiner. Såsom att hitta flaskor till fläderdrickan som står och gottar till sig i källaren, komma i fas med disken, småplocka lite och baka tigerkaka med världens underbaraste Lilltroll.

Och det är så sant som det är sagt "Efter regn kommer solsken".

Om sisådär en halvtimme blir det fika med alldeles nybakad tigerkaka. Bara en sådan sak.

Från tråkigt till roligt

Idag var den stora dagen då vi skulle åka till Ölands djurpark. Lilltroll har längtat, milt uttryckt. Men dagen började med förskräckelse. Det som igår var en rodnad under Lilltrolls ena öga hade under natten blivit en rejäl svullnad.

Med risk för att äventyra djurparken var det bara att ringa vårdcentralen. Vi hade dock tur och fick en tid en kvart senare så det var bara att slänga på Troll kläder och åka in. Läkaren konstaterade att det förmodligen rör sig om en allergisk reaktion. Kanske av ett myggbett eller liknande. Så det blev en tur till apoteket och hämta ordinerade medikament. Men eftersom vi fick tid så snabbt var detta snabbt ordnat så vi gav troll sin första dagliga dos av inhandlade preparat och fullföljde planerna på djurparken i alla fall. Och gissa om Trollet och hennes två sysslingar hade skoj? Oj, oj, oj!

Nu sover båda Trollungarna och trollfar och jag har slagit oss ner i bekväma stolar och hoppas att ingen vaknar på en stund i alla fall.

Lilltroll njöt till max av alla karuseller.
Tro det eller ej men här har svullnaden
runt ögat gått ner en hel del...



Trollmors favorit idag - Tapirerna



Lilltroll matade glatt getterna med pellets....



...men hennes små händer rymde inte hela förrådet så jag fick ge henne i omgångar.
Tror ni inte att de rackarns djuren räknade ut det och började hoppa och nafsa mig i brallorna.
Och inte kunde jag putta ner dem ordentligt för jag var rädd att spilla ut maten.

En Trollmors förhoppning

Måtte denna natt bringa mer sömn än den förra...för oss allihop.

Tänk att en så vän liten bebis kan sova så lite...

Mördarnatten

Ja, igår kväll och i natt var det måttligt skoj att vara förälder i det här huset. Som om det inte räckte med minus på sömnkontot så hade Mini en katastrofkväll och ville bara inte somna. När hon äntligen gjorde det var klockan nästan 22.00 och jag tänkte ta en macka och gå och lägga mig. Men knappt hann jag svälja förrän hon var vaken igen. Sedan följde en hemsk natt med mycket skrik och lite sömn. Nu sitter jag här med en rejäl huvudvärk och Mini sover oroligt i sin pappas famn.

Snart ska vi iväg på brunch med släktingar. Så det är bara att ta nya tag, konsumera kaffe och hoppas att nästa natt blir bättre. Chanserna för det borde vara goda för så mycket värre kan det knappast bli.

En sådan här morgon får man påminna sig om sådana här stunder...

Tandtroll?

Fick idag erfara (på det obekväma sättet) att Minis första tand tittat fram. En framtand i underkäken. Jo, jo, hon växer det lilla livet.

Minitrollet som sov...

Ja, vad säger man? Plötsligt händer det :)

Mini var svårnattad igår. När hon äntligen slocknat var klockan tjugo i nio. MEN sedan sov hon med besked. Jag vaknade till av att hon började röra på sig och konstaterade till min förvåning att jag kände mig ganska pigg. Nästan som om det vore morgon. Tittade på klockan och höll på att få slag när det gick upp för mig att den var 07.10!!!!

Även om det var en engångsföreteelse så får man låta lyckan flöda. Och hon har dessutom somnat till nu på förmiddagen vilket gav mig chansen att blogga medan Lilltroll tittar på hemmavideos på sig själv. Ikväll ska jag ge mig ut på äventyr. 5 mammavänner har bokat bord på restaurang i Kalmar. Mini vågar jag inte lämna hemma så hon och vagnen har också nämnts i bokningen. Hoppas, hoppas, hoppas att jag slipper slänga i mig maten och avvika tidigt pga skrikande bebis.

Men först ska Mini mätas, vägas, besiktigas av läkare och vaccineras. (Hoppas det blir ungefär samma biverkningar som förra gången dvs nästan inget.) Snart dags för mig att börja med lunchen så vi hinner äta innan det är dags att ge sig av mot BVC.

Det går över...

När man finner sig själv vandrandes barfota utanför sitt hus med en bebis i famnen, nynnandes "ta mig till havet" (sådär lagom högt för att förbipasserande cyklister och hundägare inte ska höra) för att det är den sång som verkar funka ikväll.
Då är det bra att ha förmågan att dels titta på sig själv från sidan och fnissa.
Dels låta ens eget fokus ligga på att kvällen är ljum, svalorna cirkulerar på himlen, himlen är blå, ungen är i alla fall tyst om än vaken och jag behöver ju inte försöka sjunga Megadeath eller Rammstein.
Och, framför allt, att övertyga sig själv om att det går över...

Bra och dåligt.

Det dåliga först: Hela familjen är förkylda. Stackars Trollfar sover inte mycket om nätterna med två troll och en envis hosta. Vi hoppas det blir bättre snart. Tror det börjar bli bättre för mig och Lilltroll i alla fall.

Och så det som är bra: Idag tog jag och trollen en biltur till en mer central lekpark. När jag går till lekparkerna i närheten är det nästan aldrig andra barn där så nu söker vi nya jaktmarker efter kompisar. Det föll väl ut. Till en början lite för bra då en förskola invaderade bara minuter efter att vi anlänt. Lilltroll blev lite förvirrad när det plötsligt var så mycket på gång överallt. Men kul var det tyckte hon. Vi tog en liten promenad i parken när Mini började kinka i vagnen. Satte oss i skuggan och åt frukt och sedan tillbaka till lekparken när Mini signalerade att hon också ville ha något i magen.
Då hände det! Lilltroll träffade två syskon. 4,5 och 3 år gamla som hon fick leka med. 4,5-åringen var väldigt snäll och lät Troll åka först i rutschkanan t ex. De hängde på varandras lekar och skrattade stundtals högt. Jag pratade lite med mamman till de två och det visade sig att de bor nära lekparken i fråga. Så nu får vi väl försöka bli stammisar där. Lilltroll var överlycklig över att få leka med andra barn för även om jag försöker hitta på både det ena och det andra så är det inte samma sak.
Det har gjort mig så frustrerad det där med att det är så få barn ute att leka med. Det kan ju inte bara vara jag som är hemma med mina. Kul var det i alla fall att se Lilltroll ta kontakt och hänga med andra barn. Det värmde mig ända in i själen. Det blev dock, tack vare detta möte, lite stressigt med lunch så vi nöjde oss med att sätta i oss ett gäng plättar. Jag får göra rejäl mat till ikväll som kompensation. Köttfärslimpa med ugnsbakade potatisar och morötter hade jag tänkt mig. Det sköter sig i stort sett självt i ugnen så det ska vi nog kunna svänga ihop utan att Mini bryter ihop totalt. :)

Tyvärr glömde jag att ta med kameran på detta äventyr så jag har inga bilder från vår kanonmysiga förmiddag, men att den var just det kan jag intyga på heder och samvete ;)

Inte helt nakenfis...

Står och lagar mat när Lilltroll kommer inspringande från trädgården utan kläder. "oj, då!" utbrister jag, "är du helt nakenfis?"

Lilltroll tittar förnärmat på mig och replikerar "Jag har solhatt!"

Midsommar hos A och U

Midsommarafton firades med ett glatt gäng barn och vuxna hos A & U i Slättingebyggd.

Lilltroll var överlycklig när hon fick sitta i den stora traktorn.

Men när det rörde på sig fick hon åka med resten av gänget på hövagnen.
(Traktorkörandet tog U hand om.) Lilltroll passade på att mysa med hunden T.

Målet för traktorfärden (förutom att barnen skulle ha kul) var att hämta växtlighet
att pryda midsommarstången med. W fixade denna som utlovat.

Eftersom Mini precis somnat i min famn när traktorlasset gick
så fick vi inte åka hövagn. Vi hjälpte dock till att pynta med blommor.
Ser ni vilket fokus vi båda har på den uppgiften? ;)

Och dans blev det med trots några motvilliga barn.

Promenad med W och hunden T.

Och så avslutade vi med grillning.
Efter den var våra trollungar så övertrötta att det bara var att
packa in dem i bilen och åka hem.
Sammanfattningsvis en mycket trevlig midsommar,
i trivsamt sällskap och hyfsat väder (för att vara midsommarafton)

Födelsen av en tradition.

Året var 2009 när Trollfar och vår vän E bestämde sig för att dra till skidbacken mitt i sommaren. Där växer nämligen fläderbuskar och blommorna på dessa kan, med hjälp av vatten, socker, citroner och citronsyra, bli finfin saft.
Sagt och gjort, E, Trollfar, Lilltroll och hundarna B och S var närvarande
vid denna premiärtur i fläderns tecken...

Den allra första turen omfattade även fika.
Något som senare turer haft svårt att leva upp till...

Saften gav mersmak och Trollfar och Lilltroll tog med sig mig för ännu en plockning...

Året som följde 2010 genomfördes nya turer till backen och de härliga buskarna. Om jag inte minns fel var det även detta år som E upptäckte det sk "nässelhålet". Hon trillade helt enkelt ner i ett hål fullt med brännässlor. AJ!
Efter denna incident närmar sig samtliga fläderplockare buskarna med försiktighet. Tyvärr var det också året vi glömde att fotografera fläderturen. Trist för detta inlägg men alla kan garantera att det plockades fläder även detta år (Och E kan garantera att man bör akta sig för nässelhålet)

En gång är ingen gång. Två gånger är en gonggong. Tre gånger är en tradition. I dag var det så dags igen. När fläderplockandet blev en tradition var jag, Trollfar, Lilltroll, Minitroll, E och P med till backen. Jag och Mini stod dock inte för så mycket plockande utan hade en mer dokumentär roll som fotografer. Lilltroll fick låna en liten sax men klippte mest grässtrån. Imponerande är dock att Lilltroll orkade gå själv uppför hela branta backen.Ivriga fläderplockare med saxarna i högsta hugg...

Och visst syns det på Lilltroll att det gått några år sedan första fläderplockningen?