Och jag känner henne...

När jag gick teaterlinje på Sundsgårdens folkhögskola för en hel del år sedan hade vi flera superbra korreografier i en kabaré som vi spelade. Maria hette hon som gjorde dem och lyckades få även en klump som mig att se dansant ut.

Idag läste jag en recension i DN av en föreställning där Maria dansar. Jag blev så stolt över henne så jag måste länka. Vill ni läsa mer om goa, fina Maria och vad hon gör just nu så klicka här. Har någon av er som läser här chansen att se henne dansa så ta den. Hon är jättebra!!!!

Dålig uppdatering...

Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen den senaste tiden. Kanske för att jag inte hunnit. Kanske för att det inte funnits så mycket att skriva om. Vi går omkring i vår bubbla och försöker orka med livet som tvåbarnsföräldrar. Trött, trött, trött är nyckelordet.

Lilltroll har börjat göra det till en vana att krypa upp i vår säng vid 00-01 på nätterna och sedan sova (om vi har tur) där tills det är morgon. Mini börjar så sakteliga göra det mesta av ätande och bajsande på dagtid men de tär fortfarande en 3-4 omgångar med blöjbyten och amning per natt. Men mini växer. Över 4 kg idag men ännu inte uppe i Lilltrolls födelsevikt. Häftigt hur olika syskon kan vara.

I natt är Lilltroll på galej. Hon sover hos farmor och Stiiig. Troligtvis har hon haft jättekul, fått vara i centrum för all uppmärksamhet, lekt och säkerligen fått mumsig mat också. Vi tycker det känns ganska skönt att få vara 2-3 pers i sängen i natt istället för 3-4, men vi saknar ändå Lilltroll såklart. Det är dubbelt. Vi ser det dock som att vi blir lite roligare föräldrar om vi får sova ut lite mer en natt. Vi borde iaf få en hyfsat utvilad Trollfar och en halvt utvilad Trollmor (aka mjölkbar) som resultat av detta upplägg. Dessutom får vi med säkerhet ett glatt Lilltroll, för farmor och Stiiig är ju några av Trolls favoriter.

Ensam hemma...

Ja, om man nu kan kalla det ensam när man har två barn hemma ;-)
Trollfar är på spelkväll. Lite nervöst var det allt att vara ensam förälder när det skulle nattas, men Mini sov och Lilltroll är så lättnattad nu. Vi kör på inkörda rutiner och hon somnar oftast väldigt snabbt. Skönt att det verkar hålla i sig även nu när vi har Mini i familjen.

Mini ligger f.ö. bredvid mig i sin korg och halvsover/myser. Hon har precis fått mat så nu är hon nöjd :)

Men attans så tomt det blir när Trollfar inte är hemma. Vad ska Trollmor hitta på då? Kanske blir det lite TV eller en bok. Spela lite wow, eller något annat som inte kräver så mycket hjärnverksamhet och som kan läggas åt sidan när Mini vill ha mat eller om Lilltroll skulle vakna till av en mardröm.

Just den där ständiga beredskapen var nog den största förändringen när man fick barn tycker jag. Alltid jour, liksom. Men det blir också ett sätt att leva. Nu vet jag ju också att den här första tiden går så fort. Rätt som det är så är min föräldraledighet slut och sedan smäller det bara till och Mini börjar fylla år.

Det är en så häftig tanke, att våra små troll ska bli större. Bli individer och uppleva så mycket. De ska vara pirriga inför födelsedagar och julafton. De ska få kompisar att leka med och bli osams med ibland ;-) De ska börja skolan, fundera på livet, lära sig cykla, simma, ja allt! Tänk att jag ska få vara med dem på vägen. Så häftigt! Så stort...

Vilken fredag!

I natt har i alla fall Lilltroll fått sova. Mini fortsätter att envisas med att hålla mig vaken genom att äta och bajsa sig igenom nätterna (ibland utföres aktiviteterna simultant allt för att bespara Trollmor villfarelsen att man skulle kunna slumra några minuter ;-)

Idag fick vi besök av M från BVC. Hon vägde Mini och konstaterade glatt att på dessa få dagar i livet har hon åter kommit över sin födelsevikt vilket var gott betyg och ett kvitto för mig på att amningen fungerar som den ska rent näringsmässigt. Tekniken behöver vi finslipa för att Trollmor ska ha det bra men det går framåt även där.

För att det är fredag och för att det är kul så passade Lilltroll och jag på att göra chokladbollar till eftermiddagsfikat, "me fingrarna" som Lilltroll säger. Se där ännu en liten guldkant på tillvaron. :)

När Trollfar var och hämtade posten kom nästa glada överraskning. Ett paket till Lilltroll och ett till Minitroll från våra härliga vänner, Familjen E. När Lilltroll fick syn på innehållet i sitt paket lät reaktionen inte vänta på sig. "Ååååh, den passar ju för mig!" utbrast hon med lycklig stämma. Prova ville hon göra ögonblickligen och sedan fick klänningen vara på tills det var dags för pyjamas. "Jag ser ut som en kunglig prinsessa." förklarade hon för oss, som om vi hade missat det ;-)

Kungligt fin ;-)

Mini fick en jättesöt body i samma charmiga tyg med lika fina gröna byxor till. Om intresse finnes att se fler alster av samma sömmerska så klicka här.

Huvudvärk :(

Japp, jag vaknade med huvudvärk efter en natt då maken skulle vara snäll och sitta uppe med mini så hon fick sova i famnen och jag kunde få lite fritt spelrum i sängen. Det gick dock i stöpet och för att göra en lång historia kort så slutade det med att hela familjen låg i vår dubbelsäng. Men vi sov i alla fall liiite allihop ;-)
Trollfar gjorde en hjälteinsats och tog morgonen med Lilltroll så jag kunde ligga kvar lääänge i sängen.

Lilltroll fortsätter att vara en exemplarisk storasyster och vi försöker uppmuntra detta på alla sätt. Idag lånade hon på nytt ut sin älskade nalle till mini varpå Trollfar säger:

- Du är världens bästa storasyster.
Lilltroll: - Jaaaa!

Lite bilder känns som att det skulle vara uppskattat av nära och kära som inte bor så nära. Så här kommer några:

Nykläckt mini...

Det ringde på dörren och ett blomsterbud levererade dessa underbara buketter...

Först hit av Trollföräldrarnas vänner var Herr B. Mini tittade stort...

Två bloggande trollföräldrar...

Jag behöver inte lägga tid på att upprepa det trollfar redan skrivit men för er som inte känner till hans blogg så kommer här en länk till ett färskt inlägg med bilder och ett offentliggörande av minitrolls namn...

Äntligen!

Tittut!

Minitroll har tittat ut! (Jag vet inte varför blogger insisterar på att vända bilden för mig ska fixa till det om jag får någon ide.) Den här söta lilla tjejen är det som har kickat livet ur mig den senaste tiden och döm om min förvåning när det visade sig att denna gången behövde vi endast tillbringa en knapp timme på förlossningen innan trollet kom ut (Med Lilltroll var vi där nästan 15 timmar).

Resultat? Jag fick PANIK! Tappade helt kontroll över situationen när jag insåg hur långt framskridet allt var och det blev en kort men intensiv resa från inskrivning till födelse. Så här i efterhand mår jag dock nästan oförskämt bra så jag får väl anse att det var värt den korta stunden av panik och rädsla.

Idag kom vi hem. Känns skönt med hela familjen samlad även om vi står inför en utmaning att landa i detta nya liv. Nytt för oss alla fyra...

Ett troll i farten i alla fall.

Lördag förmiddag och Lilltroll har redan hunnit med att måla med pensel och ta ett bad (välbehövligt efter målandet). Men Minitroll tar det fortfarande ganska lugnt och verkar inte sugen på att titta ut och säga hej idag heller...

Idag passar vi på att åka till Trollfarmor och Stiiig och äta lunch med lite släktingar. Kanske kan det göra "mini" sugen på att komma ut och vara med ;-)

Inte än...

Fortfarande ingen bebis här.
Jag gläds åt att många är nyfikna och förväntansfulla...

Men för alla oss som väntar bjuder jag här på en av Trolls senaste favoriter på svtplay.
Någon gen från mor och morbror kanske. Hon skrattar högt åt dessa små "larver" eller vad det nu är.

Natten som Gud glömde...

I natt vaknade Lilltroll och ville inte somna om. Jag satt hos henne läänge, tills benen domnade och jag trodde jag skulle bli knäpp av trötthet. Då bestämde jag mig för att gå och lägga mig i min säng - bära eller brista! (Lilltrolls säng är härligt bred men alldeles för kort för att Trollmor med sina 180 cm ska kunna sova bra i den.)

20 min senare kommer Lilltroll in till oss istället och cirkusen startar. Hon snor runt i sängen, dänger till mig och Trollfar i huvudena så att vi ser stjärnor och planeter, vill blåsa och kramas efteråt och fortsätter snurra runt och sparka med benen. Minitroll verkade nästan känna av storasysters rumstrerande för i magen blev det också ett liv inte utav denna värld.

Jag tror att jag somnade till runt 04.00 (hade då inte sovit en blund innan dess på hela natten), när Lilltroll somnade har jag inte en susning om men när jag vaknade till vid halv åtta för att jag var kissnödig så låg hon och snusade sött mellan oss. Tyvärr vaknade hon när jag gick upp för att gå på toa och tyckte att det var morgon. Hon kunde inte alls förstå varför mor och far muttrade tjurigt att de ville sova mera.

Så det är i en trötthetsdimma jag gör entré i februari 2011. Idag skulle Minitroll titta ut trodde de som gjorde det senaste ultraljudet. Minitroll verkar inte hålla med. Bara sammandragningar som gör "tråkont"- lagom mycket för att jag ska bli tjurig och trist men alldeles för lite för att de ska kunna tolkas som en vink från minitroll om att hon/han behagar titta ut snart. Så i vanlig ordning är det bara att bita ihop, snuva vidare, önska med all sin kraft att Lilltroll ska sova i natt (för i morgon är jag ensam hemma med henne) och vänta på smärtan som överträffar allt man trodde gjorde ont.

Jag tröstar mig med Alfons farmors filosofi:
Sådana här dagar är bara till för att man ska märka skillnaden...när det roliga kommer sedan.