Vänta...

Jaha, idag väntar jag. På att bli uppringd så att jag kan tacka ja till att jobba fram till slutet av januari och på att vaktmästaren ska komma hit och sätta upp fönsterspärrarna. Det dumma med att vänta är att man inte riktigt slappnar av. I morse vågade jag inte ta lite sovmorgon för kanske skulle vaktmästaren dyka upp. Jag behöver ringa min handläggare på arbetsförmedlingen men vågar inte riktigt göra det innan jag fått chansen att tacka ja till jobbet. Ja, man låser sig lite när man väntar. Tur att det finns kaffe, disk, pappersarbete, korsord och annat att ägna sig åt under tiden.

Jag har inte mycket intressant att skriva om i min blog idag. Det kanske dyker upp så småningom. Den som lever får se...

Jag blir så arg.

Hörde på TV om att ett skadestånd till en våldtagen flicka i 14-årsåldern har sänkts på grund av att ett barn "inte blir lika kränkt" som en vuxen av en våldtäkt. VAD ÄR DET FÖR SKITSNACK????!!!!! Vaddå inte blir lika kränkt? Om man överhuvudtaget kan prata om att någon blir mer kränkt av en våldtäkt än någon annan (vilket jag egentligen inte tycker vi bör) så skulle man väl snarare kunna hävda att det är en större kränkning att våldta ett barn. Vad händer med en 14-årings sätt att förhålla sig till sex och närhet överhuvudtaget om en våldtäkt är den första sexuella upplevelsen?

Och vad sänder en sådan här dom ut för signaler? En våldtäktsman kommer lidrigare undan om offret är ett barn. Det är ju helt sjukt! Dessutom får en kvinna inte ha för utmanade kläder, inte vara berusad och absolut inte lita på någon man, för om en man ser en kvinna i för kort kjol så måste han ju sätta på henne. Vad har vi egentligen för lagar kring sexualbrott? Kvinnor skuldbeläggs, män idiotförklaras och barn far illa. Ingen vinner på detta. Såhär kan vi ju inte ha det!

Det har snöat!

Igår snöade det! Idag har jag haft julstämning och städat som en tok. Inte helt dumt med tanke på att vi får besök på lördag.

Träffade på en gammal bekant från högstadiet igår. Msn är bra till mycket ;) Känns lite kusligt att tänka sig att det var nästan 10 år sedan vi gick i samma klass. Som ett annat liv. Men kul var det i vilket fall som helst att prata lite minnen och uppdatera varandra om vad vi och andra i klassen gjorde nuförtiden. Det märkliga är att i mitt huvud ser alla fortfarande ut som de gjorde när de var 15. En klassträff skulle vara riktigt kul.

Vinterdäcken ska på idag. Hoppas det går smidigt. Jag känner mig allmännt hängig och har gjort det i flera dagar. Bara det inte är förkylning på G igen. Jag är trött på allt sånnt.

Lite bilder...

Nu är jag hemma igen efter en mycket rolig helg i Norpan. Lördagen innebar festligheter. En inflyttnings/födelsedagsfest med ett gäng kompisar som jag inte sett på ett tag. Lite bilder från kalajset kommer här:

Vonkis å jag

En hyllning till Hillary Clinton

Galen estetik

2 x A

Förlovade!

Kvällens värdpar

Livslång kärlek

På aftonbladet kan man läsa om ett test som avgör om man har rätt partner. Tydligen ska man vara så lika som möjligt för att ett äktenskap ska hålla. Saker som musiksmak och vilka TV-program man gillar ska tydligen vara faktorer som påverkar. Jag tänkte ögonblickligen på mina föräldrar.

Mamma bänkar sig ivrigt framför serier som "Lost" eller "24". Hon tittar, trots gliringar från hela familjen, även på dokusåpor som "paradise hotel". Pappa följer slaviskt varje nyhetssändning, även om han hört alla nyheter minst 5 gånger tidigare under dagen (ekot är lika viktigt som TV-nyheterna) och vädret kan han nästan inte missa. Pappa lyssnar helst på riktigt gammaldags countrymusik medan mamma är tokig i Lasse Berghagen. Mamma spelar gärna sällskapsspel medan pappa hellre läser tidningen. Det finns många fler områden där mina föräldrar är olika så enligt teorin bakom testet borde de kanske vara skillda vid det här laget. Det är de inte. När de träffades var de i 15-årsåldern och i år har båda fyllt 62 och kan fortfarande se ut som kära små tonåringar när de tittar på varandra.

Så man kanske inte ska lita för mycket på test när det gäller kärlek och att man inte är för lika kanske bara är bra. Det skulle väl kunna bli rätt tråkigt annars....eller?

Trött i huvudet

Jag är så trött på diskussioner som inte ger något annat än sura människor. Varför kan det inte finnas ett öppet klimat i diskussioner istället? Som den diskussion kring välsignelse av homosexuella som pågår för fullt nu både här och där. Alla verkar bara sura på varandra. Tänk om diskussioner kunde få vara ett sätt för oss alla att förstå varandra bättre istället för "sandlådegräl" om vem som har rätt? Måste man enas om att någon har rätt? Handlar inte diskuterandet i sig om att förstå varför vi tänker olika? Att kunna säga "Ok, jag förstår hur du tänker men jag håller inte med". Eller till och med ibland "Ja, så kan man ju se det. Du har rätt i det!"

Vi kommer aldrig att tycka lika i alla frågor men att förstå varandra skapar ju möjligheter till att leva tillsammans i ett samhälle under lite trevligare former.

Jag har speciellt en vän som jag älskar att diskutera med. Vi kan sitta hur länge som helst och avverka frågor som dödsstraff, religion eller USA:s vapenpolitik. Det är inte ofta som vi är överens och folk runt omkring tror därför att vi är ovänner. TVÄRTOM! Vi har hur kul som helst och erkänner ofta att det ligger något i det den andre säger, men vi ser inte diskussionen som ett sätt att få den andre att tycka likadant utan för att förklara varför vi tycker som vi gör och förstå den andre. Kanske har jag i mitt resonemang missat någon aspekt som min vän kan göra mig uppmärksam på (eller tvärtom). I våra diskussioner råder ömsesidig respekt för den andres åsikter men samtidigt ett krav på att en åsikt ska vara genomtänkt och tåla lite mothugg.

Fram för den givande diskussionen!!!!

Nu är det klippt!

Jag orkar inte skriva om präster och homosexuella och hela den baletten i min blog för nu har jag delat ut komentarer till höger och vänster så mitt bidrag till den diskussionen är gjort.

Istället ska jag berätta att jag gödde min fåfänga igår och gick till frisören. För alla som undrar så är den stora skillnaden att jag har en lugg i lagom längd och kan se världen igen! Hurra! Såhär ser jag ut nu:

Hoppsan en trevlig människa!

Tänk om det kunde vara så lite oftare. Efter en telefonkö på drygt hundra personer kom jag fram till Arbetsförmedlingens kundtjänst och kunde fråga efter det papper som alfakassan ville ha och dra mig! Det svarar en trevlig människa som lyssnar på det jag säger, dbbelkollar att han har rätt adress till mig och vänligt meddelar att pappret kommer så snart som möjligt förhoppningsvis redan i morgon. Dessutom lägger han till att "det brukar bli några turer innan det är klart med alfakassan".

Söta, söta människa du vet inte om det men du gjorde min huvudvärksdag lite bättre. Tack, tack, tack!!! Tänk om fler som svarade i telefon på sådana ställen var lika trevliga och kunde sin sak lika bra. Guldstjärna!

Huvudvärk

Usch! Huvudet dunkar av smärta. Kanske har jag sovit dåligt. Känner mig helvissen. Och jag som skulle göra allt ringande idag. Min Strategi sprack lite grand p.g.a. kuvertbrist. Men idag hade jag tänkt ringa upp alfakassan och be dem förklara varför de inte är nöjda med de papper de fått från universitetet.

Så nu är det kaffe, vila och ev. tabletter som gäller innan jag kommer kunna ta mig samman och ringa. Dumma, dumma huvudvärk!

Jag läste...

...ett text på aftonbladet som faktiskt var lite intressant tyckte jag. Jag har länge funderat på hur lätt feminism kan tolkas som manshat och att vi (och med "vi" menar jag både män och kvinnor) på det sättet kanske ibland skapar större klyftor när de flesta av oss egentligen vill bli jämställda.

För helt lätt är det ju inte, att ändra på något så djupt rotat i samhället som könsroller och allt vad de innebär för oss och hur vi handlar. Men däremot finns medvetenheten och det är bra, tycker jag, att även män vågar yttra sig när de känner sig kränkta p.g.a. att de är just män. Det får mig liksom att tro att ett mer jämställt samhälle är en möjlighet om vi alla reflekterar över de konsekvenser det får att vi ser på andra och förväntar oss olika saker av dem beroende på vilken kropp de har.

Det är bra, tycker jag.

Hemma igen.

Nu var man tillbaka i Nybro med de två kissarna och pojken och jag måste säga att det känns rätt skönt även om det inte var dumt alls att vara hemma hos mamma och pappa lite.

Alfakassan tycker att jag har för lite att göra tydligen så de vill ha ett examensbevis fast de redan har fått papper från Linköpings universitet som visar att jag fått godkänt på alla kurser som ingår i programmet. Jaha, men jag har liksom inte fått examensbeviset själv än!
Strategi: Idag lugnar jag ner mig till en vettig nivå och imorgon får de sig ett samtal och då ska de minsann få förklara varför de papper som de fått inte duger. Jag har kopior på dem så jag vet exakt vad som står där. Gör er beredda!!!!!

Annars har dagen förflutit rätt lugnt hittills jag har pillat med lite papper, en ansökan, kollat platsbanken m.fl. sidor i vanlig ordning och dessutom hunnit med att diska. Och så en blog på det. Oj, så hurtig jag är!

Bast är väldans kelig idag. (Visst är hon söt?) Jag tror hon har saknat mig lite. Förut spann hon t.o.m. så att det hördes! Annars är det ju Nemo som alltid spinner så det hörs över halva stan.