Nu är jag less!!!!

Denna nedriga förkylning som tagit ett stadigt grepp om min intet ont anande kropp och vägrar släppa taget. Nu är det snart en och en halv vecka sedan jag började snörvla, hosta, vara trött och hängig och sova dåligt. Bläh!!!!

Nu får det väl ändå räcka. Klarar nätt och jämnt av mina små korta arbetspass på 3½ timme. Får ha med mig vattenflaska, halstabletter och pappersnäsdukar mest hela tiden.

Så dagens gnäll är nu officiellt avklarat.
Tack för mig!

Den långa fredagen.

Så var det långfredag och i den fallande snön tog jag mig till kyrkan för att vara med på Gudstjänst och spela lite flöjt. Det var inte många som trotsat vädret och tagit sig till kyrkan men det var en fin stund och jag är så glad att jag var ledig idag och fick vara med och läsa texterna om påsken även om det är de tunga texterna om lidande och död som dominerar långfredagen. Det är bra att påminna sig om vilken enorm kärlekshandling som ligger i påsken. Vad Gud faktiskt gjorde för vår skull.

När jag så småningom kom hemåt igen blev det till att skotta undan det värsta från vår infart och gången fram till dörren. Detta tog den gravida på sig idag eftersom maken satt inne i huset med halsont, huvudvärk och feber. Hans uppgift idag är att friska till sig ;) Känns nästan märkligt att snön kommer nu och täcker alla krokusar som poppat upp ur vår gräsmatta. Hoppas de överlever köldknäppen.

För övrigt har jag kommit till insikt om att jag nu är halvvägs genom min första graviditet. HJÄLP!!!!! Vad fort det har gått. Nu har mitt fokus skiftat lite kan vi säga. Förut läste jag mest om symptom och om de kunde gå över eller lindras. Nu läser jag en massa om hur det går till vid förlossningar. Jag är inte orolig...än.
Kanske hinner jag bli det. Just nu tänker jag att jag måste ju föda. Det kanske gör helt förtvivlat ont och det kanske kommer att bli jättejobbigt....men det måste ju hända i vilket fall och jag har aldrig träffat en mamma som säger att det inte var värt det. Men att vara lite förberedd på vad som händer i kroppen är ju aldrig fel, så jag slukar all text jag kommer över...

Middag?

Svärmors tvillingsyster och jag konstaterade efter att melodifestivalen var avgjord:

Nu behöver vi inte titta på ESC i maj. Kanske hyra en film och laga lite god mat tillsammans istället. Känns mer lockande just nu men man ska väl aldrig säga aldrig, för det kan man få äta upp...

Jag kan inte bestämma mig.

Vissa idéer är så på gränsen att det är fullständigt omöjligt att avgöra om de är bra eller dåliga. SVT har förmånen att kunna testa sådana idéer utan att riskera att förlora reklamintäkter. Därför gillar jag public service och jag kan nog inte låta bli att ta reda på hur detta blir. Inte för att jag var speciellt förtjust i "folktoppen" men den här programledaren tycker jag om...

Snacka om uppladdning!

På fredag är jag bjuden på fest, men inte som Andelieb utan som Linda Bengtzing. Min make är också bjuden, men inte som sig själv utan som Markoolio. Så det är bara att snofsa till sig och leverera ett framträdande som kommer att ta övriga gäster samt födelsedagsbarn med storm!

Snacka om uppladdning inför lördagens Melodifestivalfinal!

Melodifestival

Ja, vad ska man säga? Sibel är ju söt och sjunger bra men låten...jag vet inte. Nordman kan jag knappt lyssna på för jag ser bara den fula ringen i ögonbrynet. Alla andra piercingar han har = helt ok. Men ring i ögonbrynet????!!!!!
NEJ NEJ NEJ!!! TA BORT!!!!!!

Jag har nästan bestämt mig för att jag ska lägga min röst på Rongedal i finalen. För genom att ringa in en röst på ett bidrag har jag nämligen skaffat mig rätten att klaga om "fel" låt vinner.

Är det inte härligt med melodifestival? ;)

Sångfåglar?

En mycket observant tjej på 2 år kommenterar Christer Sjögrens dansare i melodifestivalen:
"Dom har vingar"

Jag har mage

Nu är det mer eller mindre oundvikligt officiellt. Jag har en liten filur i min mage och mina byxor går inte längre att knäppa. Denna vecka har därför inneburit shoppingtur till Kalmar för att hitta lite mammabyxor. Omgivningen börjar se och titta och klappa mig på magen...varför gör man det? Känns helmärkligt. Jag tror jag känner mig ungefär som barn som blir nypta i kinderna av gamla tanter. Varför?
Ibland beter sig människor så märkligt...