Den långa fredagen.

Så var det långfredag och i den fallande snön tog jag mig till kyrkan för att vara med på Gudstjänst och spela lite flöjt. Det var inte många som trotsat vädret och tagit sig till kyrkan men det var en fin stund och jag är så glad att jag var ledig idag och fick vara med och läsa texterna om påsken även om det är de tunga texterna om lidande och död som dominerar långfredagen. Det är bra att påminna sig om vilken enorm kärlekshandling som ligger i påsken. Vad Gud faktiskt gjorde för vår skull.

När jag så småningom kom hemåt igen blev det till att skotta undan det värsta från vår infart och gången fram till dörren. Detta tog den gravida på sig idag eftersom maken satt inne i huset med halsont, huvudvärk och feber. Hans uppgift idag är att friska till sig ;) Känns nästan märkligt att snön kommer nu och täcker alla krokusar som poppat upp ur vår gräsmatta. Hoppas de överlever köldknäppen.

För övrigt har jag kommit till insikt om att jag nu är halvvägs genom min första graviditet. HJÄLP!!!!! Vad fort det har gått. Nu har mitt fokus skiftat lite kan vi säga. Förut läste jag mest om symptom och om de kunde gå över eller lindras. Nu läser jag en massa om hur det går till vid förlossningar. Jag är inte orolig...än.
Kanske hinner jag bli det. Just nu tänker jag att jag måste ju föda. Det kanske gör helt förtvivlat ont och det kanske kommer att bli jättejobbigt....men det måste ju hända i vilket fall och jag har aldrig träffat en mamma som säger att det inte var värt det. Men att vara lite förberedd på vad som händer i kroppen är ju aldrig fel, så jag slukar all text jag kommer över...