Nu är det mer eller mindre oundvikligt officiellt. Jag har en liten filur i min mage och mina byxor går inte längre att knäppa. Denna vecka har därför inneburit shoppingtur till Kalmar för att hitta lite mammabyxor. Omgivningen börjar se och titta och klappa mig på magen...varför gör man det? Känns helmärkligt. Jag tror jag känner mig ungefär som barn som blir nypta i kinderna av gamla tanter. Varför?
Ibland beter sig människor så märkligt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
När syrran väntade Isa gjorde jag en tröja till henne (syrran alltså) med texten "Fråga först!" strategiskt placerad på magen...
Det låter som en bra idé :)
Jag tycker att det är att gå innan för mammans integritet,ett stort övertramp.
Skicka en kommentar