måndag, november 21, 2011

Den fina bloggfasaden


Jag läste i det senaste numret av en föräldratidning att det tydligen är vanligt att mammor läser andra mammors (främst kända sådana) bloggar bara för att finna att allt verkar så fint och lyckligt hela tiden. Men snälla nån, tänker jag, tror ni verkligen att bloggar representerar människors hela liv?


Hur som helst, om någon läsare av min blogg skulle ha fått för sig att jag (hur okänd och oglamorös jag än må vara) har ett perfekt liv så kan jag berätta att just nu så är nätterna ett roulettespel. Mornarna innebär ofta en tidig uppstigning för att få en ursinnig, uttråkad Mini att bli nöjd. En dålig dag toppar vi med värk i rygg, nacke, knän, huvud och ett präktigt illamående.

Men så sitter man där med morgonkaffet, känner huvudvärken få sig en omgång och blekna och så bestämmer man sig för att även idag ska jag kämpa på för ögonblicken. För Lilltrolls omåttligt charmiga uttalanden, för Minis framsteg. För leenden och skratt som vi smittar varandra med. Och så tar man sig på något sätt igenom syskonrivaliteten, trots, gnäll (som kan komma från både trollungarna och mig, i olika grad, i olika perioder), toalettolyckor, blöjkatastrofer och alla andra motgångar som man kan stöta på. Sedan, när kvällen kommer, så påminner vi varandra om hur mycket vi älskar varann, kryper ner i våra sängar och har jag tur så sover jag lite innan allt börjar om.

Det är inget perfekt liv och vissa dagar vill jag bara gömma mig under en sten, men när det väl kommer till kritan så är allt precis som det ska vara. Om Mini sov exemplariskt vore hon inte Mini. Om Lilltroll utan protester stod ut med sin mamma de dagar hon är trött och tjurig vore hon inte Lilltroll. Om jag aldrig ville gå och gömma mig för att jag inte har orken att vara den förälder jag vill vara så vore jag inte jag. Och jag vill vara jag. Jag vill ha precis de trollungar jag har och med Trollfars hjälp så börjar jag se min insikt om att jag inte är perfekt som en tillgång och en möjlighet att utvecklas och bli mer som jag vill vara.

Så, ett fyrfaldigt leve för livet, precis som det är!
Hurra, hurra, hurra, hurra!



1 kommentar:

Vonkis sa...

Leve leve leve leve
;-)