Sagan om de två städredskapen

Ibland undrar jag om jag är den enda som städar i tvättstugan. På alla ställen jag bott har det alltid varit så väldigt skitigt så jag misstänker att jag tillhör ett utdöende släkte. Idag var det dags igen...

I tvättstugan finns det mycket golv men bara en liten skitsop. Det behövs en stor sop med långt skaft, men se det finns inte i denna tvättstuga. Så jag brukar bara sopa på de ställen som ser smutsiga ut för att undvika ryggont (är man 181 cm så går det inte att bruka lillsopen ståendes rak i ryggen). Men idag hade jag lite extra tid så jag tänkte slå på stort och moppa och då måste ju allt sopas. Sagt och gjort: jag krökte min rygg och svepte runt i tvättstugan i jakten på de stora rackarns dammråttor som smög runt i källaren...

Ont i ryggen fick jag men ibland får man offra sig. Jag tog fram moppen med ett drrrritsch. Den hade nästan fastnat i hinken. Städredskap nr 2 är nämligen en mopp, med moppgarn i trevlig grå nyans (någon måste alltså ha använt den innan mig! Jag är inte ensam!) och tillhörande hink. Medan jag fyllde hinken med riktigt hett vatten (rengöringsmedel är en lyx som få tvättstugor har att erbjuda) tänkte jag lite tjurigt att om alla andra hade städat hade det inte varit lika jobbigt att sopa golvet med den lilla skitsopen. (Å andra sidan hade kanske fler städat om det funnits en bättre sop att tillgå....moment 22.) Jag kände mig som en gnällig tant med "martyr-tendenser" och ändrade därför tankestrategi. Jag skulle vara en superhjälte istället. Jag, "superflickan med moppen", hade just de superkrafter som behövdes för att rädda övriga hyresgäster från dammråttornas armé. Det gick bättre! Superflickan med moppen svepte som en vind över tvättstugans skitiga klinkergolv, SVISCH!

Men vid torkskåpet stötte superflickan och hennes magiska, grå mopp på problem. Det visade sig att lillsopen inte bara var liten utan även hade dålig räckvidd. När moppgarnet svepte in under torkskåpet drog det med sig en riktig "terminator-dammråtta" och kriget var igång. Om du någon gång försökt moppa undan dammråttor vet du att ögonblicket då de träffar moppen är slaget förlorat. Moppen sprider ut dammet mer än sveper undan det. Detsamma hände superflickan och hennes supermopp. Efter lång kamp fanns det fortfarande små dammråttebitar kvar på golvet.
Ack och ve nu skrattar nog dammråttorna åt sin krigslist att gömma sig under torkskåpet. Men vänta bara era gråa, numera vattenkammade och nedbantade kräk. SUPERFLICKAN OCH MOPPEN KOMMER TILLBAKA!!!!!!