Städa, tvätta, fixa...och om oväntat besök

Imorgon kommer mamma och hälsar på! Jag städar och donar för att lägenheten ska se någorlunda ut. Och nu är det tvättid också så jag springer ner i källaren med jämna mellanrum. Oj, vad hurtig jag är!

Jehovas ringde på dörren idag. Jag fick fånga upp Nemo i famnen och mota Bast med foten för de tyckte trapphuset såg spännande ut.
Jehovastanterna ville prata med mig om lycka och att det är så svårt att känna den i dagens samhälle. Jag svarade att jag inte tyckte det var så svårt. Jag känner mig lycklig. Det svaret var visst oväntat och de kontrade med att säga att jag hade säkert läst i tidningarna om hur mycket hemskt som händer. Ja, visst har jag det, men dessto större anledning att vara lycklig över det man har. Vänner och familj som man mår bra av t.ex. Ja, det kunde ju tanterna inte säga något annat. Då ville de istället ge mig "en liten skrift". Nej, tack, sa jag. Jag kommer inte att läsa den. Det är bättre ni ger den till någon som vill göra det. Jag läser bibeln istället. Där finns allt jag behöver. Vid det här laget gjorde Nemo desperata utbrytningsförsök ur mitt grepp för att inta det spännande trapphuset och tanterna insåg att det var bäst att låta mig stänga dörren och tackade för sig.

Jag vet inte...jag vill inte vara otrevlig mot folk men jag har svårt att vara trevlig när folk som inte känner mig ringer på min dörr och är helt övertygade om att jag ska ha svårt att vara lycklig och inte veta något om Bibeln. De känner ju inte mig. Vad vet de om min tro, eller brist på sådan? Varför inte ta sig tid till att lära känna människor innan man klampar in i deras liv för att prata om lycka? Att man vill prata om bibeln och om Jesus kan jag mycket väl förstå. Det tycker jag också är roligt. Min tro är det bästa jag har.
Men att gå till väga på det sättet tycker jag är dåligt. Det här är mitt hem. Jag hade städat hela dagen och var helsunkig och kläderna var täckta av katthår. Det sista jag vill är att behöva vara hövlig mot människor som ska berätta för mig hur svårt det är att vara lycklig. Nej, jag får alltid en otäck känsla i magen när jag fått "Jehovas-besök". Som att jag inte vill öppna dörren nästa gång det ringer på. Kanske borde börja använda titthålet...