Igår firade vi "Lilltrolls" 13-årsdag. Inte så liten längre. Det var givetvis inte oväntat utan något som jag vetat länge och ändå kändes det som en så stor dag. Nu äntrar mitt lilla barn tonåren. Inte bara en ny period i livet för Lilltroll utan även för trollmor. Så vi tittade på en mängd bebisbilder igår. Jag och trollfar berättade små anekdoter till bilderna. Som att vi försökte ta med henne till skogen på svampplockning och hon var jättenöjd där hon hängde i bärselen på pappa, så länge inte pappa böjde sig ner för att plocka svamp då hon skrek i högan sky. Det något komiska resultatet blev att trollfar gick och pekade på den svamp han såg och jag plockade. 😊
Som om inte en födelsedag vore nog så gav sig Lilltroll idag iväg på sitt första kollo. Hon har glatt sig åt detta faktum under sommaren men nu när det närmade sig blev hon väldigt nervös. Hon har nämligen varit tuff nog att anmäla sig utan att känna någon annan på kollot. Varken barn eller ledare. Förståeligt att nerverna kom för hennes del, men nu när jag vinkat av en nevös 13-åring vid bussen är det snarare mina nerver som börjar visa sig. För givetvis har jag berättat om hur nervös jag själv varit vid olika tillfällen. Att träffa nya människor, hamna i ett nytt sammanhang osv. Men jag har också berättat att det inte finns en enda grej av de där sakerna jag varit nervös för som jag ångrar. Men nu när hon åkt kommer mamma-känslorna fram. Tänk om hon inte hittar någon att umgås med? Tänk om alla har en kompis med sig redan från början (vilket inte såg ut att vara fallet vid "busslämningen" men ändå)? Och samtidigt vet jag ju att allt jag sagt innan är sant. Jag har varit nervös inför olika saker, många gånger och nästan velat ändra mig och stanna hemma. Men jag ångrar ingenting. Tvärtom har det mesta blivit riktigt bra. Jag har träffat så många underbara människor tack vare att jag vågat, trots att det tog emot lite innan. Trots att jag hade ont i magen av nervositet och var övertygad om att det skulle bli en katastrof. Så nu sitter jag här och hoppas på att få ett kort sms framåt kvällen där trollet meddelar att det går bra och är roligt. Och får jag inget sms alls...så har hon förmodligen väldigt kul.
2 kommentarer:
Den svampplockningen skulle man ha sett 😂
Så spännande med kollo, både för troll och föräldrar, det låter sannerligen modigt att åka utan att känna någon endaste enda innan men med tanke på vad hon har att brås på gissar jag att det kommer går bra ❤️
Ja, det gick bra. Hon kom hem jättenöjd men lite trött och tacksam för att få äta den mat som mamma eller pappa lagar igen ;)
Igår var det första dagen i sjuan och även det var lite nervöst men gick hur bra som helst. Men jag får lite panik över hur stor hon blivit. Igår slog det mig dessutom att jag själv åkte på språkresa till england i 4 veckor när jag slutat nian. Hur vågade mina föräldrar släppa iväg mig?!
Skicka en kommentar