En dag i början av millenniet ringde min telefon. Det var den där kursansvarige för teaterlinjen på Sundsgårdens folkhögskola, Ingvar, som ville berätta att det fanns en plats för mig till höstterminen om jag var intresserad. Givetvis behövde jag inte svara direkt. Det gick utmärkt att tänka över det och återkomma, sa han. Men inte kunde jag vara så cool. Ända sedan min audition hade jag drömt och velat, men inte vågat hoppats på att få gå den där teaterlinjen. Jag tackade ja på studs och när jag lagt på dansade jag nedför trapporna för att hoppande och studsande meddela mina föräldrar att jag skulle flytta till Helsingborg! Det året var ett av de bästa jag haft och det var så många människor som korsade min väg där som alltid, alltid kommer att ha varsin plats i mitt hjärta. Idag ramlade jag över ett eko från det året men också en massa klokhet som jag kunde koppla direkt till min nuvarande utbildning och framför allt som jag kände igen mig i.
Därför kan jag ju inte annat än att dela med mig. Gå in och lyssna på ett samtal med en av mina lärare från det fantastiska året på Sundsgårdens folkhögskola, Magnus.
2 kommentarer:
Var det under den perioden du skrev en fasligt innehållsrik journal över hur ni körde bil till något ställe? Vilken otroligt tydlig beskrivning jag ger...
Nej, det var specialarbetet på gymnasiet när vi lånade vår lärares bil för att hämta upp rekvisita vi skulle få låna. Minnesvärt även det.
Skicka en kommentar