Igår fick jag vara med om något intressant. Linnealunken hette det och var ett...tja ska man kalla det ett lopp? Något i den stilen. Poängen var i alla fall att ta sig en 5 km lång sträcka. Att jag deltog i denna aktivitet berodde på ett avhopp i det lag som sambons arbetskompisar hade anmält. Om laget var fulltagligt (5 eller fler) fick man nämligen en fikakorg och eftersom de tänkt sig att gå sträckan så tyckte jag det lät helt ok.
Sagt och gjort. På plats ca en halvtimme innan start fick vi höra lite musik (läs intetsägande covers) från en uppbyggd scen. Men det var ungefär en kvart innnan start som det blev riktigt spännande. Friskis och svettis anlände. Tre hurtiga rödklädda damer upp på scen för att leda uppvärmningen. Jo, du tänkte jag. Den dagen jag behöver värma upp för att gå 5 km då är förfallet totalt. När jag stod där mitt i en folkmassa (ja, det var verkligen en massa. Hela Nybro måste ha fått hurtryck för så mycket folk har jag aldrig sett här.) som hoppade och studsade till underbara hits såsom den där fåniga Zlatan-låten insåg jag något nytt om mig själv. Jag kan aldrig i hela mitt liv gå på friskis och svettis!!!!
Inte främst p.g.a. mina uppenbara koordinationsproblem utan för att jag höll på att skämmas ihjäl när jag såg alla dessa människor hoppa och studsa på de mest urlöjliga sätt. Jag ville nästan krypa bakom scenen och gråta så pinsamt tyckte jag det var.
Jag vet, jag borde ha tyckt att det var kanon att så många människor var ute och motionerade och det försökte jag också intala mig, MEN sedan kom det fånigaste av alltihop. Minst två tredjedelar av allt folk gick runt banan!!!!! Jag menar om man tar sig tiden och energin till att värma upp kan man väl åtminstone springa 100 m av loppet???!!! Jag hade kjol och sandaler och jag gick om hur mycket folk som helst bara för att få ta fullånga steg.
Hur som helst kom vi runt banan och fick vår fikakorg och allt var frid och fröjd. Fast jag går nog hellre 5 km på egen hand med fika i en ryggsäck än gör om den här bedriften igen nästa år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
Ha ha ha, det där skulle man (jag) ha velat se!
Skicka en kommentar