kung mamma...

En gång när Lilltroll var mycket liten, mycket kräksjuk och ledsen så uppfann denna trollmor en liten visa. Det kanske verkar märkligt för en och annan bloggläsare men för alla som träffat trollmormor (en kvinna som aldrig haft problem med att uppfinna vare sig sånger eller sagor lite här och där) är det uppenbart att det måste röra sig om antingen gener eller "miljöskada".

Hur som helst var denna sång långt ifrån det vackraste musikaliska alster världen skådat, men av någon märklig anledning så funkade den. För så länge jag satt och sjöng den om och om igen så höll det sjuka lilla trollet sig ganska lugn och kunde vila lite. Den blev som ett litet mantra av lugn och texten handlade helt enkelt om att mamma och pappa fanns i närheten och troll behövde inte vara rädd eller ledsen.

Där skulle den lilla vackra historien ha kunnat sluta men sångskrället har av någon anledning levt kvar och är populärare än någonsin. Även om jag själv börjar tröttna på att upprepa mitt (enligt mig ganska bristfälliga) alster så tycks troll aldrig tröttna på att höra det. Härom natten vaknade hon med ett skrik och när jag kommer in i hennes rum tittar hon upp på mig med tårar på kinderna och säger "kung mamma" (sjung mamma). Det är bara att vackert dra igång den gamla klassikern och ögonblickligen sluter troll ögonen, lägger sig till rätta och slappnar av. På en minut sov hon igen. Detta var andra gången det hände, att hon säger åt mig att sjunga sången och ögonblickligen somnar när jag gör det.

I det avseendet är alstret perfekt. :-)