I väntan på...

Det är med spänning och nervositet jag har sett fram emot mina två första förlossningar. Den tredje är inget undantag. Om 5 dagar är det beräknade datumet så tekniskt sett kan det dra igång när som helst nu. Jag tror inte heller att jag denna gång helt kommer att förstå förrän jag har detta nya lilla liv i famnen att det faktiskt är sant. 

Både Trollfar och jag reagerar med att försöka få undan allt möjligt arbete här hemma. Tvättmaskinen går konstant för att jobba undan det berg av tvätt vi samlat på oss. Trollfar jobbar målmedvetet med ett källarprojekt där det satts upp väggar och formats ett litet nytt utrymme. Som väl är får han god hjälp av våra nära och kära med detta, för själv är jag ingen vidare arbetskraft på just sådana uppgifter för tillfället. När han inte är där så klyvs det ved till kakelugnen i vinter. Jag försöker styra med det jag kan. Letar fram de små bebiskläderna, ordnar med "markservice" i form av matlagning, disk o.s.v. Men försöker också att lyssna på kroppen och vila när det behövs. Svårt att hitta balansen. Jag vet att vila är bra i detta läget men jag vill inte bara sitta och älta kommande förlossning heller utan hålla mig hyfsat sysselsatt.

Det enda vi vet med säkerhet är att snart kommer livet att förändras för oss alla fyra i familjen och efter ett tag har vi nästan glömt hur det är nu, för ingen kommer att kunna föreställa sig vår familj utan "Junior". Spännande, fantastiskt, hissnande, omvälvande och underbart på samma gång och nu finns ingen återvändo...