Förkylningen vägrar släppa greppet om mina stackars bihålor och tjockar ihop näsan. Trött i huvudet med andra ord. Trött på min situation också. Tillfälliga jobb i bästa fall - inget jobb i värsta...som nu. Min andra vecka utan jobb och jag känner mig nedstämd som bara den. Visst förkylningen hjälper inte men två veckor...det är ju egentligen ingenting. Jag har mer eller mindre börjat inse att det kanske inte är de senaste två veckorna som gör det utan snarare det senaste året utan någon form av trygghet.
Det suger verkligen att inte ha ett jobb.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är nästa de där första veckorna som är värst, sedan är det som att hjärnan har stängt av och man (jag) finner sig (mig) i att glo på tv hela dagarna och känner att tvätten/disken/städningen får vänta till i morgon, för då har man(jag) ju också tid...
Men så långt kommer det ju inte att gå för dig. Du får gå till Radio Kalmar och spela dina braiga reportage för dem!
Puss på re!
Skicka en kommentar