En av våra grannar, som sa att det var ok att vi släppte ut våra katter när vi frågade honom har helvänt och skällt på oss för att de varit på hans tomt. (Några meter från vårt hus) Han hotar med att skada dem om de är där mer så vi vågar inte släppa ut dem och de lider verkligen av att inte få gå ut. Lille vite går från dörr till dörr och gnäller och gnäller och tjejen satt igår i ett fönster i 45 min och stirrade ut med längtansfull blick. Vite är dessutom så rastlös att han "anfaller" både oss och syrran sin för att ha något att göra. Vi inser såklart att situationen är ohållbar och håller på att försöka hitta ett nytt hem åt våra älsklingar. Det gör så ont att inte kunna ha kvar dem och det gör så ont att se dem må dåligt.
Dessutom känns det så onödigt att situationen uppstått. Om grannen bara sagt med en gång att han inte gillade katter så hade vi aldrig släppt ut dem. Då hade vi byggt en rastgård eller haft dem ute i koppel i vår trädgård. Nu är de vana att vara ute själva längre tid än vad vi kan ha dem i koppel. (Löplina funkar inte eftersom tjejen kan ta sig ur selen om man inte vaktar.) och i en kattgård kan inte vite jaga möss och fåglar eller springa av sig på samma sätt som han gör när han är fri.
Jag blir så arg på vår granne. För det första kan han inte ens vara ärlig från början och för det andra kan han inte stå för att han sagt det är ok och vara villig att hjälpas åt för att hitta en lösning. Men skälla går bra. Skälla och hota. Varför beter sig vissa människor så? Och varför måste andra lida för deras dumhet?
Nu måste vi hitta en lösning för katterna och få sörja förlusten av halva vår familj och detta samtidigt som det bara är ca 20 dagar kvar tills Pyret beräknas titta ut. Hela livet ställs på ända och allt känns bara fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Att det finns så fega människor! För i grund och botten handlar det nog om feghet, feghet att inte våga säga som det är från början, att inte våga stå för sina åsikter, att inte våga stå för vad man sagt och gjort.
Say it with me
Dumme dumme.
Tråkigt att ni inte kan få koncentrera er på tillskottet som snart är framme.
Jag ber för er.
Tack, darlingen!
Det känns gott att veta att vi har vänner som du.
Vi försöker att skifta vårt huvudfokus till allt som är positivt och bra i vårt liv just nu. Igår kom skötbordet upp på väggen och vi kunde börja prata om saker vi behöver köpa till det. Blöjor, salva, tvättlappar o.s.v Fortsatte sedan in på samtalsämnet "Har vi pyjamas i storlek 50-56?" Det är ju på de områdena vi vill kunna ha tankarna nu så det kändes bra.
Hoppas det går bra för er värdar med allt bröllopsplanerande och att du hinner ta det lite lugnt mellan varven också. Hör av dig om jag kan bistå med något mer.
Svärmor frågade om dig igår. Hon hälsar att det finns alltid vikariat här nere men inget på heltid ute för tillfället.
Kram på dig!
Fast, kan man verkligen ha den inställningen till katter? Dom gör väl i allmänhet som dom vill?
*Håller tummarna för er och Pyret*
Karin: Så sant. Katter är inte djur man kan kontrollera helt. Däremot skulle grannen kunna lära dem att de inte är välkomna på hans tomt genom att schasa bort dem, sruta lite vatten efter dem eller liknande så att de förstår att det är en dum ide att vara där. Däremot är det svårt för oss att ha koll på vart de är hela tiden. Man följer ju inte efter en utekatt två steg bakom direkt.
Klagosången fortsätter här och likaså gör jakten på ett nytt bra hem till våra små älsklingar. Trösten är att vi har varndra och vårt lilla Pyre som vi givetvis längtar efter mitt i allt det tråkiga.
Skicka en kommentar