Tystare i huset

Igår lämnade vi vår lilla kattjej hos några vänner som ska ha henne på prov ett tag för att se om det fungerar att ha henne som innekatt hos dem. De har redan en innekatt så vi vet ju inte om det funkar att ta in henne i familjen med men vi hoppas att det ska kunna bli en lösning som gör henne nöjd och ger henne lite mer stimulans än vad vi kan erbjuda just nu.

Nu är det verkligen tomt hemma. Vi känner oss båda lite deppiga. Halva familjen har ju försvunnit.

För att även nämna något positivt så verkar det gå bra för vår lille vite. Han har fått vara ute i koppel och det var tydligen poppis. Jaga fjärilar var favoritnöjet. Dessutom verkar det inte vara några större problem för honom att funka med innekatten i hushållet. Han har inte heller haft något allvarligt slagsmål med sin mamma så det ska nog gå bra att "skola in" honom i nya hemmet. Så småningom finns där mycket skog att springa i och vi tvivlar inte en sekund på att han kommer att trivas med att husera där. Vi vet att vi gör det bästa för våra små älsklingar för vi vill att de ska må bra. Men visst är det jobbigt att de inte kan få må bra tillsammans med oss...