Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
- Andelieb
- Jag är en av alla dom som tycker en massa och tycker om att skriva. Jag är också en av alla dessa småbarnsföräldrar som inte kan hålla tyst om vilka underbara ungar jag har. Jag trivs hemma med familjen, på jobbet, på amatörteaterföreningen och i kyrkan. Jag sjunger i duschen, lyssnar ofta på Winnerbäck, Bo Kaspers och Tomas Andersson Wij och älskar choklad. Jag är som många andra och ändå helt unik. Jag är MÄNNISKA. Välkommen till min blogg!
Nytt på bloggen!
21/11
Nu har jag försökt få fram små käcka rutor under varje inlägg där man kan kryssa i en "allmän åsikt" om inlägget i fråga. Ville ha 4 olika rutor men min bloglayout verkar inte kompatibel med det så det får bli 3 tills jag lärt mig fiffla med html-kodningen. (läs aldrig eller eventuellt om jag lyckas charma någon med kunskap på ämnet). Jag vet att det bara är positiva alternativ. Har man inget bra att säga får man vara tyst, eller göra sig mödan att komentera.
Nu har jag försökt få fram små käcka rutor under varje inlägg där man kan kryssa i en "allmän åsikt" om inlägget i fråga. Ville ha 4 olika rutor men min bloglayout verkar inte kompatibel med det så det får bli 3 tills jag lärt mig fiffla med html-kodningen. (läs aldrig eller eventuellt om jag lyckas charma någon med kunskap på ämnet). Jag vet att det bara är positiva alternativ. Har man inget bra att säga får man vara tyst, eller göra sig mödan att komentera.
3 kommentarer:
Ja, tänk vad tiden går...det är både härligt och chockerande ibland. Som när man undrar vad som händer med kroppen (efter fyrtio alltså:-)skönheten försvinner likt ett falnande höstlöv..
Jag undrar redan vad som hänt med kroppen efter Lilltrolls tillblivande och utkommande ;-) och jag är inte ens 30.
Lugn bara lugn - det blir värre tro mig:-)..
..för att inte tala om minnet..ja, men det kanske har en mening..för att man ska minnas ´de lyckliga stunderna blott´!?
Skicka en kommentar