Minnen...

Förra året vid den här tiden låg jag på förlossningsavdelningen med de där hemska värkarna och mådde illa. Känns som en evighet sedan och samtidigt som om det var alldeles nyss.

I morgon fyller Lilltroll ett år och jag tänker tillbaka på allt intensivt och omtumlande som ramlade över mig och maken ungefär i samma veva som att vattnet gick. För trots att man haft nio månader på sig att försöka greppa det hela så var jag helt nollställd inför det. Det går ju inte att föreställa sig hur värkar ska kännas. Det går inte att fatta hur knäpp man blir av att inte få mer en någon timmes sömn i stöten. Men framför allt går det inte att tänka sig hur mycket man kan älska ett litet troll. Tänk bara att man kan sitta här ett år efteråt och tänka "det var det värsta jag varit med om" och i nästa sekund "det var SÅ värt det".

I morgon fyller hon ett år, vårt älskade underbara Lilltroll.