Melodifestivalen.

Jag har tappat magin med festivalen. När man var liten så hade man alltid en favorit som man tyckte var hur bra som helst och när den inte vann (märk väl NÄR inte OM) var det katastrof. I år hade jag en favorit som jag tyckte var bra men den kan jag ju bara leta upp på spotify och det spelar liksom ingen roll att den inte vinner. Däremot måste jag fortfarande rösta en gång för att ingen ska kunna hävda att jag inte har rätt att säga att fel låt vann. :-)

Men aldrig har jag känt mig så gammal som ikväll. Vet inte hur jag ska berätta detta utan att låta nedlåtande. Det är verkligen inte meningen, men när Anna vann så satt jag och tänkte. "Ja, hon blev ju så glad tösen, så det var väl roligt att hon vann."

Säg goddag till tant Andelieb som inte längre inser det magiska med melodifestivalen och tittar på en duktig sångerska och tänker "lilla tösabiten". Å andra sidan kommer jag inte att tjura i två veckor som jag vill minnas att jag gjorde det året Tommy Nilsson blåste Orup/Glenmark på segern i den allra sista jurypoängomgången. Vad tror ni hade hänt om Europa fått dansa till "Upp över mina öron"? Tänk vilka syner vi missat ;-)




Jag kan fortfarande hela texten (det kan bero på att min storebror T såg till att jag fick Orups häftiga LP där denna var med)