Ja, jag har inte varit flitig med skrivandet på sistone, det är då ett som är säkert. Jag skyller på att det varit mycket som hänt i det verkliga livet och det har helt enkelt saknats ork och tid för att skriva ner något som skulle kunna vara roligt för någon annan att läsa.
Men jag måste få reflektera över något som hände mig på 2011:s näst sista dag. Jag och svägerskan V åkte då till city gross i Skara för att införskaffa ingredienser till nyårsmaten och där sprang jag på en av mina bästa vänner från tiden på högstadiet. När sådant händer uppstår en märklig krock. Först blir man jätteglad och kramas och så börjar man uppdatera sig på varandras liv med stor vetgirighet. Efter att ha konstaterat att vi nu båda var gifta, hade två döttrar var och nu var ute i sista minuten med varsin kundvagn för att fixa nyårsmat så tittade vi på varandra och tänkte samma sak men det var A som sa det "Men, när hände allt det här?" För när man träffas så är man genast tillbaka. Vi ser äldre ut men vi känner igen varandra på mindre än en sekund. Vi pratar och skrattar som om vi brukade ses varje dag. Och ändå är högstadiet så långt borta. Som ett annat liv. Ju mer jag funderar på det ju mer inser jag att även om vi fysiskt bara har ett liv på denna jorden så har vi nog psykiskt ett helt gäng, små liv som flätas samman och kränger i och ur varandra på något märkligt vis. Så två 31-åringar som träffas på city gross kan inte förstå att inte är 15 längre. Livet är märkligt, konstigt, oförutsägbart, roligt, tråkigt, tungt och underbart och egentligen vill jag nog inte ha det på något annat sätt. Men en fin avslutning på året var det att få träffa en kompis från förr och känna att vi helt ärligt och med leenden på läpparna kunde säga "Vad kul att se dig!"
Nu tar vi oss in i 2012. Må det bli ett år då jag får både sömn och arbete. Ett riktigt bra år, och ännu en liten del av det stora underbara livet.
Kram på er!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
2012 är ditt år!
Skicka en kommentar