Oj!

Det är mycket nu, för att ta till ett gammalt slitet uttryck. Nu har denna Trollmor iaf börjat sin semester som kommer att övergå direkt i föräldraledighet eftersom Juniors ankomst är beräknad i veckan efter semesterns slut.

Det har varit en mycket angenäm graviditet (om man nu kan kalla en graviditet för angenäm). Krämporna finns, men är på en klart hanterbar nivå och jag har inte känt mig så begränsad i mitt jobb som jag fruktat. Men nu, nu har familjen planerat en hel del i början av semestern (för man vet ju aldrig...) och jag sitter denna 3:e semesterdag och börjar fundera på om jag tagit mig vatten över huvudet. Ikväll är nämligen även 3:e kvällen i rad som vi har uppbokad och i morgon är tanken att vi ska ta oss till en stuga inte så långt härifrån för att bo där en vecka med min härliga släkt. Mor, far och bröder med familjer. Allt är jätteskoj och jag ser fram emot varje inplanerad sak, samtidigt som jag hela tiden jagar. Tvätt ska tvättas, disk diskas och nu när jag äntligen fått ordning på allt här hemma inför kvällens matgäster så inser jag att jag inte packat en grej till stugvistelsen. Så nu antar jag att vi vet vad jag pysslar med imorgon...

Mitt i allt detta har jag reagerat på en hel del som hänt omkring mig. Blans annat på någon sorts allmän rädsla för män som arbetar i förskolan pga det hemska uppdagandet att en praktikant på en förskola förgripit sig på ett stort antal barn. Jag har velat sätta mig och skriva om detta för det är ett ämne som engagerar mig, och samtidigt skrämmer mig. Det verkar nämligen som att det i just denna fråga finns en acceptans för att döma människor utifrån deras kön. Det gör mig ledsen, arg och frustrerad. Det får mig att stryka över min runda mage och tänka "Mitt älskade barn, just nu har du alla möjligheter i världen, men redan när du kommer ut ur min kropp så är du begränsad. Så fort världen vet vad som finns mellan dina ben så börjar det. Och de allra flesta människor kommer att tycka att det är ok. "
Men än så länge har jag inte hittat tiden till att formulera den text jag vill skriva. Kanske kommer den vad det lider att skrivas och publiceras här. Men nu ska jag svälja det sista av kaffet och återvända till mitt plock. Kanske hinner jag packa lite också innan gästerna anländer.