Myten om den smidiga bebisen.

Den levde i 3 månader i alla fall - tron att vi hade fått en smidig bebis. Efter två nätter med sammanlagt ca 6 timmar ostörd sängtid (alltså inte sömn) så har känslan av att klara bebislivet bra försvunnit. Nu är det en dag i taget som gäller och en kamp för att inte vara en tjurig surmamma till 3 underbara ungar. Samtidigt är det ju inget skrik som håller oss vakna om nätterna utan en pigg och glad bebis som tycker att hon sovit tillräckligt när klockan är ca 02.30.

Så det känns hemskt att klaga, men sömnbrist är sömnbrist oavsett vad den orsakats av och jag funkar dåligt när sömnen tryter. Så en bit i taget, framåt....


This too, shall pass....