Bebislivet

En del av mig hade liksom stängt av tanken på att det där bebislivet skulle återvända en tredje gång. Nu har det gjort det och jag märker att det, i sin tur, har stängt ner min blogg fullständigt. Med första barnet var bloggen en skön vän. Då fans det fortfarande tillfällen att sätta sig ner och lust att dela med sig av allt det nya. Med andra barnet så gick det trögare. Dagarna var mera i full fart och alla dagar innebar inte något som kändes världsomvälvande (då pratar vi alltså "min värld").

Nu då? Tredje barnet. Jag är i en bubbla och samtidigt jobbar hjärnan lika mycket som när jag varit en arbetande småbarnsförälder. Dessutom verkar det som att vår friska fina höst har avlösts av en riktig sjukvinter. Magsjukan har vi tagit ett varv runt familjen och nu är vi inne på tokförkylning med hosta och snuva. Mikro börjar verka piggare men jag är på väg in i dimman. Jag försöker intala mig själv att nu handlar det om att ta sig hjälpligt framåt och jaga den där dagen när alla är friska och vi har fått lite vettig sömn. Just nu känns den som en utopi men jag vet att den kommer.

Och visst finns det nya saker, även denna gång. Bara det att vi har fått en övervägande lugn, harmonisk och glad bebis, till synes utan allergier är ju en ny erfarenhet. En bebis som har två krav när hon vaknar på natten (om hon inte är hungrig) nappen och ugglan (på hennes högersida måste han finnas, den där ugglan). Får hon dessa två somnar hon nöjt om.

Som kompensation för att jag inte varit alltför flitig med att skriva här så kommer här lite bilder. Så den som undrar vet hur vi ser ut nuförtiden. 

 

En sak till...
Denna Trollmor är för tillfället engagerad i ett teaterprojekt, vilket ger mig otroligt mycket. En stor roll istället för flera små och möjligheten att "gröta ner sig" i en karaktär. I Augusti ska det framföras.