Katterna...

Omskolningen från innekatter till utekatter pågår här för fullt. Vi har haft kissarna under uppsikt de första gångerna de gick ut. Kollat att de reagerar på bilar och liknande på ett bra sätt, försökt få dem att inse att det är en dum idé att gå in i grannarnas garage o.s.v. Vi har även pratat med de närmaste grannarna om att vi släpper ut kissarna nu. De hade inget emot katter så det känns ju bra. Dessutom känns det tryggt att grannarna vet att de kan prata med oss om de små liven hittar på några dumheter.

De har fått smak på utelivet våra kissar. De vill inget annat än att gå ut. Vår lille kattpojke lärde sig dock en obehaglig läxa igår. Förmodligen hade han halkat i det lilla dike som rinner längst ner på vår tomt. Han kom in och var genomblöt! Vi hjälpte till så gott vi kunde med handduk för att få honom torr. Tur att det var så varmt ute igår för sedan lade han sig på en stol på vår altan och torkade ganska snabbt.

Idag hade han inte lika bråttom ut kan tilläggas. Lite mer kelig är han mot oss oxå. Ibland tror jag att katter nästan kan likna barn lite grann. De behöver också trygghet. För lille Nemo är det villan och vi som står för den trygga punkten när han på egen hand råkar ut för ofrivilliga vårbad.