Stackars lille kissen

Vår vite katt råkade tydligen i slagsmål igår. Det har ju smygit en annan katt på vår gård som tydligen tror att den äger vår tomt och den har verkat lite hotfull mot våra kissar tidigare. Igår eftermiddag hörde jag misstänkta ljud och sprang ut för att kolla men såg inte en enda katt så jag tänkte att jag måste ha inbillat mig.

Inte mer än en halv minut senare ser jag att vår vite kisse kommit in och han gick och gömde sig under bordet i vardagsrummet. Jag gick ut för att titta igen och mycket riktigt, den främmande katten var åter på vår gård. När jag kom ut såg jag den bara springa längs staketet ner mot skogen. Jag vände på huvudet och utmed häcken går vår svarta kattjej med kavata kliv. Ok, tänkte jag, antingen såg hon inte inkräktarkatten eller så är det hon som jagat bort den. Hur som helst så började jag genast kika på den lille vite för att se om han var skadad. Hittade ett litet sår vid örat och ett på frambenet men det verkade inte så farligt. (Tittade sedan upp på vår kattjej igen och fick se att hon hade en ljus pälstuss hängande i ena mungipan. Ljus men inte vit. Förmodligen har hon bejakat vildjuret inom sig och gett inkräktarkatten stryk.)

Det var först när maken kom hem på kvällen som vi såg att vite katt hade svårt att gå i trappan och inte stödde ordentligt på ena bakbenet. Oroliga som vi är ringde vi veterinär för att kolla om vi måste komma in med kissen med en gång. De tyckte dock att om han åt och drack kunde vi vänta tills mottagningen i Nybro öppnade idag.

Sagt och gjort, idag ringde vi veterinären och fick komma in. Men när veterinären skulle försöka titta på benet så var det som om vår vite katt blivit utbytt mot en liten galning. Han skrek och fräste och slängde med huvudet som om han skulle bitas. Veterinären var tvungen att ge honom lugnande för att kunna undersöka. Det visade sig att den elaka inkräktarkatten tuggat lite här och där på vår stackars Nemo. Små sår på säkert 4-5 ställen fick rengöras. Haltandet berodde på ett rejält bett i bakbenet som fick rengöras och snittas upp lite för att han inte skulle få var i det. Dessutom hade han feber. Så det blev sprutor med antibiotika och smärtstillande/febernedsättande och recept på medecin av samma slag som vi ska försöka få i honom med början i morgon. Sedan fick han en spruta till för att kvickna till igen och då var vår kisse tillbaka om än trött och medtagen. Usch, vad jag tyckte synd om honom. Stackars, stackars lille kisse.