SUCK!

Nu krånglar alfakassan igen. De gillar inte formuleringen på mitt anställningavtal. Där står det nämligen antalet timmar jag jobbar i genomsnitt men för alfakassan så betyder visst ordet genomsnitt att det är det minsta antalet timmar jag ska arbeta per vecka. Att jag veckan innan arbetat mer än det tredubbla spelar ingen roll. Frestelsen var stor att ta reda på vart handläggaren sitter och titta upp med ett ex av SAOL uppslaget på ordet genomsnitt, men det skulle förmodligen kosta mer än vad det smakar så jag ringde istället kundtjänst för att få reda på hur man ska formulera sig för att handläggarna ska förstå vad man menar.

Hon som svarade fick tänka och tänka och läsa igenom vad som skrivits mellan mig och handläggaren via nätet men hon kunde trots detta inte ge mig en färdig formulering, bara några små tips på vissa uttryck och fraser som brukar vara gångbara. Så nu får jag återigen äran att gå till min chef och be honom lägga ännu mer arbetstid på att fylla i papper som han redan fyllt i en gång eftersom han använder så svåra ord som genomsnitt. Hurra!!!!

Och den där guldkanten på mitt liv lyser med sin frånvaro. Den här veckan har varit en enda djungel av papper, telefonsamtal och veterinärbesök. Det närmaste guldkant jag kommit är att få gå och jobba. På jobbet måste jag vara i nuet och behöver inte beta av listan med folk att ringa och papper att fylla i och jag behöver inte hitta mer sysslor av den typen i brevlådan eller inboxen. Snart är jag förresten uppe i en hundring bara i porto på allt som jag skickat hit och dit den senaste veckan. Lite semester från allt utom jobbet skulle sitta fint. Jag tror jag är den enda i hela världen som känner så...