tisdag, juni 17, 2008

Hur länge ska detta hålla på?

Ny omgång stryk för vår vite katt som kom hemlommande med en sargad svans igår kväll. Svansen är ju även hans käraste kroppsdel så inte var det lätt att försöka raka bort lite päls och tvätta såren. Efter att ha försökt hålla en skrikande sprattlande fräsande katt en stund medan maken försökte ta hand om såren så tog gravidhormonerna över och jag bröt ihop i total storgråt. Efter detta fick maken försöka hålla i katten själv med resultat att han blev rejält riven men lyckades även tvätta av såren lite och få på katten en sån där plasttratt så han inte kan slicka på såren och få bakterier i dem på det sättet. Sedan nästa problem, ingen desivon eller liknande hemma, varken till kattens svans eller makens rivsår. Suck

Idag får jag knappt nudda svansen för att försöka se hur såren ser ut. Det lilla jag ser verkar inte infekterat i alla fall. Han verkar inte varmare än vanligt och han äter med samma glupande aptit som alltid. Nu har han t.o.m. lagt sig i mitt knä men jag fick hjälpa honom upp för han verkade inte våga hoppa p.g.a. svansen.

Nu börjar det bli riktigt jobbigt att han alltid blir påhoppad och får ont. Jag har sovit jättedåligt i natt för den där ledsna, uppgivna, ångestladdade känslan som kom över mig igår ville inte släppa mig riktigt. Kanske är det graviditetshormonerna som spökar men vad hjälper det att veta det? Obehagskänslan är ju kvar ändå. Hur många gånger ska vi behöva vårda sår efter bett och klor på denna lille katt? Hur mycket ska han behöva stå ut med?

1 kommentar:

Vonkis sa...

*kramar om*

som du själv är inne på , det spelar ju ingen roll vad det beror på, gravidhormoner eller ej, känslan är densamma ändå.