Inte alls vad vi förväntat oss...

Ikväll skulle vi ha haft några vänner på besök. Vi skulle umgås och smida planer för framtida skojigheter. Jag hade bakat en kladdkaka och skulle precis hoppa in i duschen när det hände något som vände uppochned på alltihopa. Trollet satt i sin stol med ett smörgåsrån och lite frukt och jag passade på att fixa med lite småsaker i köket medan hon åt. Så plötsligt tittar jag till och får se något som hjärtat att hoppa upp i halsgropen.

Lilltroll har fått tag i den lilla skålen med flingsalt som stod på bordet och framför henne på bordet var det fullt av de vita flingorna. Smörgåsrånet måste hon ha doppat i eländet för det gnistrade som om det varit ute en frostnatt. Jag ropar på Trollfar samtidigt som jag rycker hela plastunderlägget framför Lilltroll och sliter det glittrande rånet ur hennes hand. Trollfar inspekterar Lilltrolls mun och gräver fram några flingor.

Sedan står man där: VAD GÖR VI?! Som den trygghetsmänniska jag är rusar jag genast till städskåpet för på dörrens insida finns en lista på olika produkter som kan vara farliga för barn att äta och jag hittar snabbt salt på listan. Där står: Ge dryck och kontakta giftinformationscentralen. Sagt och gjort. Vatten till troll, telefon till mor.
Efter att ha fått mer info om salt och hur mycket som är för mycket o.s.v. så kom jag och trollfar fram till att det bästa nog vore att åka in till barnakuten och kolla upp Lilltroll. Framför allt eftersom vi inte hade en aning om hur mycket salt hon hunnit peta i sig. (Jag kan ju tillägga att Lilltroll blev vansinnig när den dumma mamman tog ifrån henne de mumsiga flingorna.)

Väl på barnakuten blev det till att ta blodprov, träffa läkare och ge Lilltroll mer att dricka. Trollet sa inte ett pip när hon blev stucken i fingret och tittade intresserat på när det lilla röret fylldes med blod. Att hon sedan fick välja en liten present ur en låda för att hon hade varit med om provtagningen gjorde ju inte saken sämre. Provet visade att Lilltroll inte hade höga saltvärden vilket var skönt. För att vara på den säkra sidan togs ett prov till när det gått 4 timmar efter Lilltrolls saltfrosseri. Lika lugn var trollet och en ny liten present fick hon för prov nummer 2. När även det andra provet var normalt var det officiellt att Lilltrolls tilltag inte blivit något farligt och vi andades ut.

Däremot kan tilläggas att vår saltincident kan ha bidragit till utökad kunskap hos giftinformationscentralen. De insåg nämligen att det kan finnas skillnader mellan flingsalt och vanligt salt. Flingsalt kanske man måste få i sig en större volym av för att det ska bli farligt. Densiteten kan ju vara olika. De skulle titta på det hade de sagt till sjukhuspersonalen.

På vägen hem lyssnade vi på melodifestivalen på radio. Intressant att höra alla kläder och dansare beskrivas av radiokommentatorn, vi blev ganska sugna på att se hur detta såg ut. :)

Nu sover troll och snart ska vi göra detsamma. Den här kvällen blev, som skrivet, inte alls vad vi hade tänkt oss. Men Trollet mår bra och det är det absolut viktigaste, alltid.