Påsar...

För ganska länge sedan lärde min ömma moder mig att vika plastpåsar på ett visst sätt för att de skulle ta mindre plats. Av någon anledning har jag sedan dess börjat vika mer och mer och funnit det omöjligt att sluta. Att knyta en knut mitt på och knöla ner påsen i vår förvaringsgrej från IKEA funkar liksom inte längre.

Så nu helt plötsligt, så börjar en av mina favoritbloggare skriva om denna typ av påsvikning. Och efter att ha läst kommentarerna på de senaste inläggen i Korvasbloggen så inser jag att jag faktiskt besitter en kunskap som fler önskar sig. Dessutom har jag kommit till insikt om att mitt nördiga påsvikningsberoende inte är något jag är ensam om. Om det inte hade fyllt en funktion på så sätt att man faktiskt spar plats så kunde man nästan ha startat en stödgrupp för påsvikningsberoende...