Bara för att...

Det känns som att det är läge att skriva något här nu. Det har gått lite för länge mellan gångerna.

Men det är väl helt enkelt så att det är mycket nu. Mini hostar inte lika mycket längre och det är vi mycket tacksamma för. Men allt annat är väl i stort sett oförändrat. Det där med att inte ha trygghet när det gäller arbete är inte skoj alls. Men en dag i taget och så ska det väl lossna även för mig till slut, hoppas jag.

Det har dock varit härliga helger när jag periodvis kunnat släppa alla funderingar. Speciellt bra var förra helgen då vi träffade släkt och vänner i Stockholm. Vi ville inte åka hem när helgen var slut. Det var så kul att få träffas och umgås. Bara att äta tillsammans hemma hos någon är verkligen så mysigt när man ses alltför sällan.

Och livet rullar på. Trollen växer och är som Troll är mest - bestämda, envisa, söta, nyfikna, fulla av bus och alldeles alldeles underbara!