Blev uppmärksammad på en artikel idag och den väckte en del starka känslor hos mig.
Så nu vill denna Trollmor en gång för alla reda ut vad hon tycker om genus.
Min åsikt är att vi i alla
sammanhang bör bemöta barn som individer. Vi bör lära alla barn att våga ta
plats men också att se andra och släppa fram de som är blygare. Vi bör lära
alla barn hur man behandlar andra människor, att ta hand om varandra. Att
sträva efter att förstå sina medmänniskor. Inte att förstå "män" och
"kvinnor" utan att förstå de människor man stöter på under sin resa
genom livet. Går vi ner på de mindre frågorna så tycker jag att barn ska få
gilla de färger, kläder och leksaker som passar dem. Jag tycker att vi, som
vuxna, ska göra vårt bästa för att inte värdera sådant. (Idag har oftast
tjejerna en fördel här eftersom de "traditionellt grabbiga" sakerna
har högre status. En kille som vill leka prinsessa betraktas som
"mesig" medan en tjej som vill leka riddare är "tuff".)
Utifrån denna grundsyn finns
det några saker i nämnda artikel som jag vill lyfta fram och ifrågasätta. Till
att börja med undrar jag över dessa "genusfundamentalister" som det
skrivs om i artikeln. De som vill tvinga pojkar att klä sig i klänning och
flickor att leka med bilar. Var finns de? Jag tycker det vore väldigt spännande
att träffa och/eller prata med en av dem. De nämns nämligen ofta i debatten
kring genus men jag har aldrig träffat någon. Alla som jag läst texter av eller
pratat med som anser sig vara eller vill vara "genusmedvetna" pratar
om att ge alla barn samma möjligheter.
"Men", säger
någon, "min flicka har minsann fått leka med vad hon vill men hon leker
BARA med dockor. Flickor är ju sådana". Om det är så har jag lyckats få
två extremt ovanliga barn, för att BARA leka med en typ av leksak är för båda
trollungarna helt uteslutet. Det är dockor, bilar, verktyg, pippifigurer,
klossar, kulbanor, duplo, gosedjur, pinnar och kottar ja, vad som helst
egentligen.
Vi fortsätter i artikeln och
kan där läsa att vi behöver behandla pojkar och flickor olika på grund av
biologiska skillnader. I skolan innebär detta, enligt artikelns författare, att
pojkar behöver mer lärarledd undervisning eftersom de inte kan ta ansvar för
sitt eget lärande i samma utsträckning som flickor. Därför behöver de alltså
undervisas på olika sätt. Det här skulle jag kunna skriva en lång uppsats om,
men jag nöjer mig med den korta versionen. Varför kan vi inte se på
individernas behov istället för på det biologiska könet? Undervisa gärna på
olika sätt, men se till att alla barn får den undervisning de behöver. Det
kommer alltid att finnas barn som bryter även dessa generella biologiska
skillnader. Följden när vi sätter kön framför individ blir att vi berättar för
de barnen att de inte duger som de är. Enligt biologin ska de vara något annat.
Ett exempel från min egen värld är den lilla flickan som innan 3 års ålder fick
lära sig (av kompisarna på förskolan) att tjejer skulle ha klänning.
Favorittröjan med älsklingsfiguren från Disneyfilmen "Bilar" var
alltså inte tillräckligt "flickig". Det den lilla personen tyckte om
passade inte in i mallen. (Trollmor muttrar och morrar.)
Jag kan gå med på det mesta
av det skribenten säger. Visst finns det generella skillnader, men statistik
betyder inget för individen, som det sas i min favoritserie, Scrubs, en gång.
Att de flesta män är på ett sätt betyder inget för den man som inte är det. Om
vi bara kunde sluta prata om kön och börja prata om människor istället så
skulle Trollmor vara betydligt gladare än vad hon är just nu. Man tar sig för
pannan...

2 kommentarer:
Åh kloka du! Precis så! Och mitt Troll fick höra exakt det på förskolan...
Idag får jag kritik av fritidspersonal och lärare för att jag "uppmuntrar" mitt barn att leka med pojkar. Det gör jag inte. Jag uppmuntrar henne att leka med de barn hon trivs med, jag uppmanar henne inte att titta efter vad de har mellan benen innan hon väljer kamrater.
Trollet själv har fått höra från klasskamrater (understödda av nuvarande lärare) att hon inte är tillräckligt mycket som en flicka, att det är "konstigt" att hon leker med pojkar, att hon inte passar in. Hon är åtta år, och får hela tiden veta att hon inte passar in i mallen.
Själv säger hon, med förvånansvärd insikt: "Mamma, jag förstår inte hur de andra står ut med att bara leka en sorts lekar hela tiden. Det är kul med klapplekar ibland, och kul att jagas och brottas ibland, men jag vill inte bara göra samma".
Min kloka, fina flicka. Som bygger zombiehus och läser älvböcker. Som brottas med en kompis och leker med Barbie med en annan. Som väljer själv, för hon vet vad hon vill och trivs med. Men som från både kamrater (mest flickor) och vuxenvärld (mest kvinnor) får veta att hon har fel, gör fel, är fel. Jag undrar hur länge hon ska orka vara den hon är.
Trollets mamma: Ja det är precis det jag menar. Varförbegränsas till vissa lekar pga att det finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män? Det är väl roligare att få lite av varje efter humör?
Och varifrån kommer denna rädsla när någon vågar bryta mot normen genom att vara sig själv?
En tjej som brottas blir inte av med livmodern. En kille som leker med dockor tappar inte snoppen. De biologiska skillnaderna finns kvar även om vi slutar definiera hur flickor och pojkar ska vara och bara låter dem komma på själva vad de gillar att leka med, klä sig i o.s.v
Skicka en kommentar