måndag, januari 28, 2013

Det skulle kunna vara så enkelt...


Blev uppmärksammad på en artikel idag och den väckte en del starka känslor hos mig. Så nu vill denna Trollmor en gång för alla reda ut vad hon tycker om genus.

Min åsikt är att vi i alla sammanhang bör bemöta barn som individer. Vi bör lära alla barn att våga ta plats men också att se andra och släppa fram de som är blygare. Vi bör lära alla barn hur man behandlar andra människor, att ta hand om varandra. Att sträva efter att förstå sina medmänniskor. Inte att förstå "män" och "kvinnor" utan att förstå de människor man stöter på under sin resa genom livet. Går vi ner på de mindre frågorna så tycker jag att barn ska få gilla de färger, kläder och leksaker som passar dem. Jag tycker att vi, som vuxna, ska göra vårt bästa för att inte värdera sådant. (Idag har oftast tjejerna en fördel här eftersom de "traditionellt grabbiga" sakerna har högre status. En kille som vill leka prinsessa betraktas som "mesig" medan en tjej som vill leka riddare är "tuff".)

Utifrån denna grundsyn finns det några saker i nämnda artikel som jag vill lyfta fram och ifrågasätta. Till att börja med undrar jag över dessa "genusfundamentalister" som det skrivs om i artikeln. De som vill tvinga pojkar att klä sig i klänning och flickor att leka med bilar. Var finns de? Jag tycker det vore väldigt spännande att träffa och/eller prata med en av dem. De nämns nämligen ofta i debatten kring genus men jag har aldrig träffat någon. Alla som jag läst texter av eller pratat med som anser sig vara eller vill vara "genusmedvetna" pratar om att ge alla barn samma möjligheter. 
"Men", säger någon, "min flicka har minsann fått leka med vad hon vill men hon leker BARA med dockor. Flickor är ju sådana". Om det är så har jag lyckats få två extremt ovanliga barn, för att BARA leka med en typ av leksak är för båda trollungarna helt uteslutet. Det är dockor, bilar, verktyg, pippifigurer, klossar, kulbanor, duplo, gosedjur, pinnar och kottar ja, vad som helst egentligen.

Vi fortsätter i artikeln och kan där läsa att vi behöver behandla pojkar och flickor olika på grund av biologiska skillnader. I skolan innebär detta, enligt artikelns författare, att pojkar behöver mer lärarledd undervisning eftersom de inte kan ta ansvar för sitt eget lärande i samma utsträckning som flickor. Därför behöver de alltså undervisas på olika sätt. Det här skulle jag kunna skriva en lång uppsats om, men jag nöjer mig med den korta versionen. Varför kan vi inte se på individernas behov istället för på det biologiska könet? Undervisa gärna på olika sätt, men se till att alla barn får den undervisning de behöver. Det kommer alltid att finnas barn som bryter även dessa generella biologiska skillnader. Följden när vi sätter kön framför individ blir att vi berättar för de barnen att de inte duger som de är. Enligt biologin ska de vara något annat. Ett exempel från min egen värld är den lilla flickan som innan 3 års ålder fick lära sig (av kompisarna på förskolan) att tjejer skulle ha klänning. Favorittröjan med älsklingsfiguren från Disneyfilmen "Bilar" var alltså inte tillräckligt "flickig". Det den lilla personen tyckte om passade inte in i mallen. (Trollmor muttrar och morrar.)

Jag kan gå med på det mesta av det skribenten säger. Visst finns det generella skillnader, men statistik betyder inget för individen, som det sas i min favoritserie, Scrubs, en gång. Att de flesta män är på ett sätt betyder inget för den man som inte är det. Om vi bara kunde sluta prata om kön och börja prata om människor istället så skulle Trollmor vara betydligt gladare än vad hon är just nu. Man tar sig för pannan...

2 kommentarer:

Trollets mamma sa...

Åh kloka du! Precis så! Och mitt Troll fick höra exakt det på förskolan...

Idag får jag kritik av fritidspersonal och lärare för att jag "uppmuntrar" mitt barn att leka med pojkar. Det gör jag inte. Jag uppmuntrar henne att leka med de barn hon trivs med, jag uppmanar henne inte att titta efter vad de har mellan benen innan hon väljer kamrater.

Trollet själv har fått höra från klasskamrater (understödda av nuvarande lärare) att hon inte är tillräckligt mycket som en flicka, att det är "konstigt" att hon leker med pojkar, att hon inte passar in. Hon är åtta år, och får hela tiden veta att hon inte passar in i mallen.

Själv säger hon, med förvånansvärd insikt: "Mamma, jag förstår inte hur de andra står ut med att bara leka en sorts lekar hela tiden. Det är kul med klapplekar ibland, och kul att jagas och brottas ibland, men jag vill inte bara göra samma".

Min kloka, fina flicka. Som bygger zombiehus och läser älvböcker. Som brottas med en kompis och leker med Barbie med en annan. Som väljer själv, för hon vet vad hon vill och trivs med. Men som från både kamrater (mest flickor) och vuxenvärld (mest kvinnor) får veta att hon har fel, gör fel, är fel. Jag undrar hur länge hon ska orka vara den hon är.

Andelieb sa...

Trollets mamma: Ja det är precis det jag menar. Varförbegränsas till vissa lekar pga att det finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män? Det är väl roligare att få lite av varje efter humör?
Och varifrån kommer denna rädsla när någon vågar bryta mot normen genom att vara sig själv?
En tjej som brottas blir inte av med livmodern. En kille som leker med dockor tappar inte snoppen. De biologiska skillnaderna finns kvar även om vi slutar definiera hur flickor och pojkar ska vara och bara låter dem komma på själva vad de gillar att leka med, klä sig i o.s.v