Bara en tanke

 Sommar innebär lite mer tid att landa och vila, men också mer tid att tänka. Idag tänker jag på det sjuka i att det går att vara för snäll. Jag tror att jag, genom att känna ansvar och lojalitet ibland drar nitlotter. Att andra tjänar på mitt sätt att vara och att det kanske kommer att dränera mig i längden. 

Sedan blir jag tokförbannad och vill skrika till hela världen att om någon suger ut min energi eller tar sig fördelar på min bekostnad så borde det vara de som ska ändra på sig. Det borde inte gå att vara för snäll.

Vintern rasat...

 Idag är det valborg. Men det är också pandemi så egentligen är det en vanlig sketen fredag. Har planer med de två yngsta döttrarna (inte helt omöjligt att den äldsta hänger på också) på att ha en liten målarstund. Fick akrylfärger, penslar och akrylpapper i födelsedagspresent som jag vill prova. Mini fick akvareller i julklapp som hon älskar att måla med och Mikro blev utlovad vattenfärger vilket satte ett sken i hennes ögon. Jag tänker vaxduk på köksbordet, gamla reklamtishor på och sedan ger vi järnet. Ja, just det. Mini vill även ha Bob Ross på i bakgrunden vilket jag inte har något emot. Om du inte vet vad det innebär googla fram ett avsnitt av "The joy of painting" och förbered dig på avslappning. 

Livets goda och livets begränsningar.

 Som en uppföljning på föregående inlägg kan jag meddela att skolorna kunde öppnas igen efter påsklovet. Inga mail sedan dess om konstaterade fall så det verkar ha gjort nytta. Min film blev inspelad och godkänd. Och nu är vi åter i det läget att jag kan sköta mina studier medan barnen sköter sina (så länge ingen blir förkyld). 

Igår unnade vi oss en liten utflykt. På luffarmuseet i Boda var det schnitzelbuffé. Boka plats och ät coronasäkert - Ja tack, sa vi. God mat och kaffe någon annanstans än hemma var obeskrivligt om man som jag ser hemmet, promenadvägen och, någon enstaka gång, den lokala mataffären om dagarna. Tänk så mycket man tidigare tog för givet.

 

Skolstängning

 Halsont på Mikrotrollet idag så hon har varit hemma och coronatest kan vi inte hämta ut förrän på onsdag. Sedan kom beskedet att kommunen stänger alla skolor de sista dagarna innan påsklovet pga ökad smittspridning. Nu finns det de som tänker att åh, vad myyyysigt att få extratid med barnen. Ja, det hade det ju kunnat vara om jag inte hade haft egna studier att ta hand om. Missförstå mig rätt jag tycker absolut att det är befogat att stänga några dagar extra om man ser att smittspridningen tagit fart, men jag som inte har något påsklov utan kör på med heltidsstudier får inse att det kommer att bli tufft. Bara det att jag innan onsdag måste ha spelat in en film som är en delexamination i kursen är ju lätt stressande. Från illusionen om att få göra detta i ett i övrigt tomt hus till verklighetens välfyllda hem. Hurra, eller nått. 

Måtte detta göra nytta nu så att vi kan vända smittspridningstrenden. Det är ju det viktigaste. Resten får jag pussla ihop på något sätt.

Minnen och mer...

 En dag i början av millenniet ringde min telefon. Det var den där kursansvarige för teaterlinjen på Sundsgårdens folkhögskola, Ingvar, som ville berätta att det fanns en plats för mig till höstterminen om jag var intresserad. Givetvis behövde jag inte svara direkt. Det gick utmärkt att tänka över det och återkomma, sa han. Men inte kunde jag vara så cool. Ända sedan min audition hade jag drömt och velat, men inte vågat hoppats på att få gå den där teaterlinjen. Jag tackade ja på studs och när jag lagt på dansade jag nedför trapporna för att hoppande och studsande meddela mina föräldrar att jag skulle flytta till Helsingborg! Det året var ett av de bästa jag haft och det var så många människor som korsade min väg där som alltid, alltid kommer att ha varsin plats i mitt hjärta. Idag ramlade jag över ett eko från det året men också en massa klokhet som jag kunde koppla direkt till min nuvarande utbildning och framför allt som jag kände igen mig i. 

Därför kan jag ju inte annat än att dela med mig. Gå in och lyssna på ett samtal med en av mina lärare från det fantastiska året på Sundsgårdens folkhögskola, Magnus.

https://soundcloud.com/thomas-karlsson-280512773/magnus-florin

Ta-tag-i-saker-lördag

 Idag tog jag mig i kragen och fick gjort en hel del av de där sakerna som jag borde ha tagit tag i för länge sedan. Tex att få ner julgardinerna. 🙈

Dessutom är vi i denna familj superbra på sopsortering, men kassa på att åka iväg med resultatet. Känner mig extremt stolt och glad över att det är gjort nu.

Visdomsord

 "Benen gör ju röven."

Mikrotroll (6 år) 

Den grå vardagen och den gyllene lördagen.

 Den där tentan. Den gick faktiskt riktigt bra. Med det bockar jag va ännu en krus. Redan en bra bit in i nästa nu. Faktiskt håller jag på med den sista skriftliga examinationsuppgiften i kursen läroplansteori och didaktik. En intressant kurs men tämligen ostrukturerad med få föreläsningar och seminarier som mer har varit redovisningar än samtal och ökad förståelse. Så nu börjar jag känna mig lite väl isolerad här i distansundervisningen. Men dessutom tycker jag idag att jag känner mig lite halvhängig. Som om en förkylning håller på att smyga sig på. Suck. Har haft svårt att koncentrera mig hela dagen. Inte riktigt den känsla man vill ha när man skriver examinationsuppgift. Men jag hoppas att det ska lossna och att jag ska kunna lämna in något vettigt på måndag kväll. Verkar inte vara några problem att komma upp i rätt antal ord i alla fall. 

I lördags var det en stor dag i hushållet. Mini fyllde 10 år! 10 år!!!! Hur gick det till egentligen? Hur blev den lilla juvelen en skoltjej, som på eget initiativ lagar mat varje tisdag och tittar på lilla aktuellt om kvällarna? Denna lilla mellantös är verkligen den mest självständiga av de tre. 

 

En aktiv hjärna och en hostande dotter

 Efter fredagens tenta hade jag föreställt mig att jag skulle kunna slappna av och ladda om i helgen men nu är det söndag kväll och det känns som att hjärnan snurrat på högvarv hela helgen. Svårt att släppa tentan som var väldigt knapp i tid. Kände att jag inte hann tänka färdigt riktigt och vet inte om det blev bra. Så hjärnan vägrade såklart släppa detta trots att varken den eller jag kan göra ett skit åt det förrän tentan är bedömd. 

Dessutom började Mikro hosta mer rejält i helgen. Hon har ju hostat sedan en och en halv vecka innan jullov då jag hade henne hemma och gjorde mitt bästa för att inte halka efter med skolarbetet. Sedan blev det bättre men inte helt symptomfritt varpå vi utsatte henne för coronaprovtagning straxt innan skolstarten. Negativt resultat på det och då fick hon gå tillbaka till skolan. Men nu efter en vecka har hostan alltså tilltagit. Ringde till 1177 idag för att få lite hjälp med hur man ska tänka och vad man ska göra. Sjuksköterskan misstänkte vanlig förkylning, men samtidigt kan ju Mikro ha smittats av coronavirus under sin vecka i skolan. Så imorgon får Mikro bli hemma och kontakt tas med vårdcentral eftersom hostan varat i 5 veckor nu. Troligtvis ännu en omgång av pillande i hals och näsa innan hon eventuellt kan få komma tillbaka till skolan igen. 

Vi får hålla ut och handla så klokt vi kan i denna märkliga vardag. Lilltrolls lärare rekommenderar nu munskydd i klassrummet pga svårt med avstånd så nu har vi beställt tvättbara sådana i tyg. Tänk så mycket jag tagit för givet hela livet. Att få träffa mina vänner och släktingar. Att få kramas och att en förkylning inte innebär att ett barn missar flera veckor i skolan. Måtte vaccineringarna gå snabbt och smidigt så att vi snart kan knuffa undan den här eländiga sjukdomen en gång för alla och börja leva som vanligt igen.

Nytt år - nya tag

 Ja, nu har 2021 börjat. Det var ju inte direkt vemodigt att säga adjö till 2020. Corona har lagt sig som en enda sörja över hela året, liksom. 

Pausen och återhämtningen har inte varit jättelång för min del. Inlämningsuppgift i mellandagarna och förberedelse av redovisning som hölls 4/1 var några moment som fick mig att inte riktigt känna mig ledig. Men jag kämpade. Jag vägrade överarbeta uppgifterna och jag tog mig igenom med känslan av att jag ändå fått lite välbehövlig vila och tid med familjen. Men nu är det tillbaka till vardagen igen. Även barnens skola har dragit igång och imorgon börjar första hela "vardagsveckan" efter jul och nyår.

Men lite snö har det ju kommit och idag var barnen sugna på att bygga snöskulpturer. Tyvärr var snön inte bra för detta ändamål, men med hjälp av vattenfärger skapade vi och hade kul i alla fall. Mikro hittade isbitar som vi målade på och hon målade även med snön som ritpapper, Mini gjorde en vulkan och en "lavasten" av snö och färg och själv försökte jag mig på att avbilda Grogu (aka Baby Yoda).

Nu ska jag snart börja laga lasagne och ladda inför veckan som kommer. En vecka som avslutas med kursens sista tenta.

Here we go again...

 VFU:n är till ända och idag drog mattekursen igång på distans. Men vid några tillfällen har vi seminarium och måste vara på plats. Stressen över att bli förkyld är tillbaka. Tyvärr stjäl den fokus från kursen som egentligen känns rätt kul. På torsdag har vi tre seminarietillfällen på samma dag. Då vill jag inte bli sjuk...

Livet...

 Nu var det ett tag sedan jag visade ett livstecken här. Jag har kastat mig in i andra året på förskollärarprogrammet som inleddes med en kurs för mig. "Estetiska lärprocesser i förskolan" hette den och jag har skrattat och härjat runt på skolan. Älskar att vara kreativ och glad att vara tillbaka på campus efter en vår av studier hemifrån. Efter det var det dags för min andra VFU så nu är jag ute i verkligheten igen och prövar vingarna. Vissa dagar tänker jag att det känns toppen, andra dagar ifrågasätter jag allt jag gör. Som livet är mest med andra ord. :) Men för det mesta är det härligt, roligt och lärorikt att få vara med där det händer. 

Samtidigt har mikrotrollet börjat förskoleklass och fritids vilket har varit en stor omställning. Men vi börjar alla landa och hon verkar trivas bra. Livet rullar på och den där coronan tycks aldrig vilja ge sig. Så det är bara att fortsätta hålla avstånd, tvätta händer och hålla tummarna för att en inte ska bli förkyld under dessa VFU-veckor. Jag har 2 veckor kvar innan jag måste samla ihop mig och komma åter till campus för en kurs om förskolebarns lärande i matematik. Hade nästan förväntat mig att den skulle bli en distanskurs men det verkar inte så. Så jag antar att rädslan för förkylningar kommer att få fortsätta att vara en följeslagare även in i den kursen. På något sätt ordnar det sig säkert.

 

Ett inte så litet Lilltroll

 Idag fyller Lilltroll 12 år. 12 år! Så länge har jag varit mamma. Helt ofattbart! 

Men när jag tittar på gamla foton så inser jag ju att utan att jag märkt det så har den där lilla goa ungen jag plötsligt hade i famnen efter ett dygn av smärta och vånda (och morrande år trollfar att "det blir inga fler barn") blivit en tjej med en alldeles egen underbar personlighet. En tjej som gillar skräckfilm och bra böcker. En tjej som är en schysst kompis. En tjej som är omtänksam och hjälpsam. En tjej som står på tröskeln till tonåren men fortfarande kan tycka att det är mysigt att kolla Netflix med mamma i soffan. Jag har varit med på den resan. Jag får fortsätta att vara med. Jag är alldeles full av glädje, stolthet och kärlek idag när jag ser på mitt stora lilltroll. Tänk att jag får vara mamma till henne! 

Sommarledigt i corona-tider

Ett riktigt långt sommarlov är det för mig i år. Nu när makens semester är över så börjar dock den mentala nedräkningen mot skolstart. Jag kommer att få vara lite på campus trots corona. Jag inleder med en kurs i estetiska ämnen och väntar spänt på att få litteraturlistan till den. 

Sommaren har spenderats så corona-säkert som möjligt. Vi har gjort några utflykter men mest varit hemma. Yngsta dottern har fyllt 6 år och äldsta blir 12 på lördag. På 6-årsdagen fick Mikro en makeover av sitt rum. När man börjar förskoleklass ska man givetvis ha ett skrivbord och en rejäl bokhylla och detta är numera åtgärdat. Det blir så tydligt med detta "nya" rum att vi inte längre har riktigt små barn. Den 18/8 börjar samtliga töser skolan. Det är stort. Hela detta år har varit så märkligt. Coronaviruset har liksom fått livet att halvt sättas på paus. Allt skjuts upp till en framtid som vi inte ritkigt vet när den är här.

Men ännu är sommaren varm och solig (och regnig mellan varven). Jag och töserna är lediga och det mesta känns ganska bra...

Så var det äntligen sommarlov! Väntar fortfarande på att få veta om den rapport jag skrev tillsammans med fyra kurskamrater är godkänd eller ej, men allt annat är färdigt och, det bästa av allt, allt är godkänt!

Har inlett sommarlovet starkt genom att börja ta tag i tvättberg och andra eftersatta områden här hemma. Målet är att vara hyfsat i fas tills maken får semester. Förhoppningsvis kan den gemensamma ledigheten då ägnas åt roligare saker än tvättmaskinen.

Igår bakade jag bröd tillsammans med mellandottern så dagens frukost var minst sagt angenäm. Kan nog bli en bra sommar trots corona. 😊

Det har varit ännu en tuff pluggvecka. Igår kväll hade jag en massa saker i skallen och då kom jag på att det fanns en uppgift jag inte påbörjat som skulle lämnas in måndag. Sov därför riktigt dåligt men bestämde mig på morgonen att jag ska klara detta. Så jag parkerade arslet vid datorn innan barnen ens gått till skolan, kavlade upp ärmarna och jobbade...

Som en skänk från ovan tog jag mig igenom allt och nu har jag lagat och avnjutit tacos med familjen. Jag har tillverkat ett munskydd till äldsta dottern (av en bit av ett gammalt trasigt lakan) som hon tydligen behöver till sin dansuppvisning imorgon och vi har sett en regnbåge utanför fönstret. Jag får en helg och livet får färg igen. 


Trevlig helg!

Pluggstress, begreppsdjungel och en dotter som lär sin mamma om livet.

Har börjat en ny kurs denna veckan. Efter två dagar kan jag säga att jag längtar tills den är slut. En rivstart med inlämningsuppgift andra dagen. Sammanfattning av en avhandling samt en analys som skulle kopplas till minst 7 begrepp från en lista samt några till, på förhand givna vilka. Efter att ha suttit hela dagen (ca 10 timmar) och t.o.m. ätit lunch vid datorn, kunde jag lämna in en text, osäker på om jag förstått begreppen rätt. Idag skulle detta kokas ner tillsammans med 4 kurskamrater till en gemensam presentation som sedan genomfördes med lärare via nätet. Vi klarade det. Vi ställde frågor om de begrepp som ingick i den presentationen och fick sedan veta att nu var det dags att gå igenom vår egen text igen och se om vi behövde komplettera. Så inte ens en personlig respons med input på om något behöver utvecklas i en text som jag totalt lagt kanske 12-13 timmar på att färdigställa. Tack vare maratonjobbet igår är hjärnan mos idag så givetvis har jag inte så mycket bättre koll nu än vad jag hade igår. Allt känns riktigt, riktigt jobbigt. Vi fick chansen att ge respons på denna första uppgift och flera påpekade att det kändes stressat, att kunskapen inte hann landa och det ledde till osäkerhet. Till svar fick vi att stress måste man lära sig hantera och vi hade ju lärt oss väldigt mycket på denna korta tid. "Till vilket pris" tänkte jag, men orkade inte ta den diskussionen. 

Hur som helst så var detta mitt utgångsläge när familjen förenades framåt kvällen och jag kände mig som häxan surtant. När jag står vid spisen och håller på att ordna middag kommer 11-åringen förbi. Hon ger mig en kram och vi pratar en stund. Jag börjar berätta om uppgiften och hur jobbigt jag tycker att det är. 
Jag: ...så förlåt om jag är sur och arg. Jag är bara frustrerad över att jag ska hinna så mycket och inte orkar riktigt.
11-åring: Mamma, jag tyckte inte du verkade sur och arg. Jag tyckte bara du verkade stressad och trött och då ville jag krama dig.
Och just då hände något i mig. Där och då sket jag fullständigt i allt vad skolarbete hette. Här stod hon framför mig, denna fina 11-åring och var så klok, så klarsynt och så kärleksfull och har jag lyckats vara med och uppfostra en människa med de egenskaperna så spelar det ingen roll om jag kan skilja på litteracitetshandlingar och litteracitetspraktik. Om jag fattat vad performativer eller mediering är. För det kommer aldrig att bli det viktigaste i livet.

 

Distansstudierna fortsätter

Jag känner mig ganska isolerad från omvärlden eftersom min nya studiesituation knyter mig hårt till mitt hem. De digitala verktygen underlättar. Idag har jag, större delen av dagen, varit uppkopplad på zoom för att skriva uppgifter tillsammans med några klasskamrater. Tre gruppuppgifter lyckades vi beta av och sedan var mitt huvud mos. Men lyckliga var vi också. Vi känner alla att det är mycket nu. Flera av oss kämpar. Jag fick migrän i söndags vilket är ett sätt för min kropp att högljutt protestera mot en för stressig situation. Så därför extra skönt att få känna att vi kämpar oss igenom måstena tillsammans. För det blir inte mycket tillsammans när man sitter vid sin ensamhet med kursböcker och tangentbord. 

Den hostande femåringen hostar inte längre och har kunnat vara på förskola denna veckan. Tror att det gjort henne gott. Ute smyger våren sig på. Jag har försökt ta några promenader under veckan. Dels för att inte bli knäpp, dels för att må bra fysiskt. Man får ta det som bjuds såhär i coronatider.

Den ofrivilliga distansstudenten

Coronaviruset har inte undgått någon i dagens läge och pandemin påverkar givetvis alla. För mig, som universitetsstuderande, innebär det att jag köpte pendelkort helt i onödan för allt pluggande sker numera hemifrån. För mig, som förälder innebär det att en femåring som hostar men i övrigt är pigg tvingas vara hemma med sin heltidsstuderande mamma (som dessutom är mitt uppe i en mycket informationstät kurs och vaknar om nätterna och kommer på saker hon skrivit fel på senaste tentan). Det är en ny situation kan man ju minst sagt säga. Men skam den som ger sig. Just nu är en av mina uppgifter att läsa och diskutera barnböcker och själva läsandet kan givetvis lika gärna ske i sällskap av femåring som på egen hand. 

Så vi läser och pratar och sitter ibland vid varsin dator, jag med studier och hon med minecraft. Ibland kopplar hon upp sig och spelar med kompisen som bor en bit bort och också är hemma från förskolan. Vi hittar vägar. För att vi måste. Men livet har blivit lite knepigare och tråkigare tack vare det där viruset...

Pedagogik, estetik och en lyckad nättenta

Igår fick jag veta att jag klarat en nättenta. Varje examinerande moment jag kan pricka av är en seger och hittills har jag fått segrande ur varje drabbning med kunskapstesterna. Det känns bra.

Sitter nu och läser om Freinets pedagogik i väntan på att få komma in i universitetets flashiga ateljé och introduceras i ämnet bild. Igår var det musik och drama på schemat. Roligt och lärorikt båda två. Mycket inspiration inför framtiden.